"Pappa är allergisk mot spindlar" - Barnpanelen berättar sanningar
Vad luktar Helsingfors? Får man tala om bajs? Och hur reagerar barnen när det plötsligt börjar snöa mitt under intervjun?
- Min mamma har berättat att två björnar har vaknat på Högholmen!
Caroline Reinckes mamma har fingret på pulsen. Det stämmer att björnarna har vaknat efter bara två månaders sömn.
Barnpanelen består den här veckan av femåringar från daghemmet Sedmigranskys Småbarnsskola i Kronohagen i Helsingfors.
Barnen är under intervjun ute i en lekpark på Brobergsstranden med sin dagisgrupp. De sammanträder på en parkbänk.

Det här får vi inte tala om på dagis! Barnpanelen avslöjar
Nella tittar fundersamt på Caroline. Av någon orsak verkar hon tycka att det Caroline just berättade om björnarna låter helt otroligt, men tycks sen bestämma sig och nickar.
- Det där med björnar som har vaknat på på Högholmen... Om Caroline säger det så tror jag nog på henne.
Caroline brukar inte luras om sådana saker.
- Det får vi egentligen inte prata om på dagis. Men nu kan vi ju göra det när här inte är vuxna som hör.
Helsingfors luktar salva
I Vanda stadsmuseum frågar man publiken vad Vanda doftar.. Vad doftar Helsingfors då?
- Som frisk luft, tycker Nella.
Caroline berättar att hon förknippar doften från dagisets kök med Helsingfors.
- Det är Raijas mat som är god. Det luktar fisk eller något annat gott.
Alina konstaterar att hon aldrig riktigt har känt efter vad Helsingfors luktar. Hon vädrar i luften med sin lilla näsa där vi sitter på en parkbänk.
- Det luktar... Det luktar lite som salva.
Lukas Illman då? Känner han någon doft av staden? Han rycker på axlarna.
- Jag känner ingenting för jag har snuva.
Krånglig allergi
- Min pappa är allergisk mot katter, spindlar och maskar.
Det är en av flickorna som plötsligt vill berätta denna häpnadsväckande medicinska nyhet.
Förstod vi nu rätt att han inte är rädd för de spindlar och maskar utan faktiskt allergisk? Hon nickar.
- Om han ser en mask blir han snorig.
Brandbilar susar förbi
Plötsligt åker flera brandbilar över Hagnäs bro mot centrumhållet. Barnen stannar upp och tittar på de röda och vita bilarna som åker förbi med tjutande sirener. Vad kan ha hänt?
Det kan man ju inte veta, men Nella vågar sig på en kvalificerad gissning:
- Kanske någon brinner. Och någon kan ha ramlat från en gunga.
"Vi får inte prata om sånt på dagis"
Brandbilarna är snart borta.
När vi ändå är inne på dofter kommer vi in på det faktum att alla dofter ju inte är trevliga.
- Om man inte tycker om någon lukt kan man gå bort från den snabbt, eller springa, tipsar Caroline.
Som exempel på en sådan lukt nämner hon lukten av en bil som är jättesmutsig och har fastnat i lera.
En annan otrevlig lukt är ju den av bajs, nämner Nella. Hon tittar konspiratoriskt omkring sig och sänker rösten:
- Det får vi egentligen inte prata om på dagis. Men nu kan vi ju göra det när här inte är vuxna som hör.
Svenska Yles redaktör räknas uppenbarligen inte som en vuxen.
Pinsamma pingviner
Annat man inte får tala om på dagis är kalas och kiss. Kalas för att ingen ska känna sig utanför.
- Man måste egentligen bjuda alla, men jag bjuder inte Pingvinerna för de kan börja busa och klättra på platser de inte får klättra på, säger Nella.
Pingvinerna är de minsta barnen på dagiset. De stora barnen kallas för Delfinerna.
Plötsligt börjar det snöa. Små torra flingor faller och virvlar som konfetti.
Barnen ställer sig omedelbart med glada ansikten vända upp mot himlen och med tungorna ute för att fånga små flingor, bland de enda den här vintern.