Förbundspennan: Bidrar du till att kvinnor får bättre förutsättningar att utöva idrott?

Det senaste året har jag skrivit min magisteravhandling om hur man kan förbättra förutsättningarna för kvinnors idrottsutövande. Under processens gång har jag stött på intressanta erfarenheter och upplysande forskning som jag valt att dela med mig av i veckans förbundspenna.

Statistiken visar att antalet elitidrottande kvinnor i Finland är låg. År 2017 fanns det 1380 registrerade professionella idrottsutövare i Finland, varav 1,6 procent var kvinnor. På Forbes rankinglista med de 100 mest betalda idrottarna 2019 är Serena Williams, på plats 63, den enda kvinnan som finns med på listan.

En orsak till så få elitidrottande kvinnor är ojämlika ekonomiska resurser och brist på synlighet. ”Damidrottens onda cirkel” är ett forskat fenomen, som handlar om den bristfälliga synligheten i media för elitidrottande kvinnor.

Det leder i sin tur till färre sponsorerna, vilket resulterar i ännu mindre synlighet. Fenomenet leder till det vi ser i dag, det vill säga få elitidrottande kvinnor och därmed även få kvinnliga förebilder, som inspirerar andra till att satsa på en idrottskarriär.

Historien skapar förståelse för dagens situation

Att bekanta sig med kvinnornas idrottshistoria har varit min favoritfas under skrivprocessen. Att känna till historien bakom fenomenet ger mer förståelse till varför idrotten ser ut som den gör idag.

För att förstå kvinnors underlägsna situation inom idrotten bör vi ta hänsyn till de könsroller som formats i samhällsstrukturerna. Kvinnans huvuduppgifter var länge att föda och vårda barnen samt ta hand om hemmet.

Under en lång tid ansågs fysisk aktivitet inte vara lämpligt för kvinnor, förutom det som hushållssysslorna krävde.

Kvinnors rätt att delta i tävlingsidrott har gått i en berg-och dalbana. När tävlingsidrotten anlände till Finland i slutet av 1800-talet, begränsades inte kvinnors tävlingsdeltagande, vilket var unikt i Norden.

Senare blev tävlingsidrotten i Finland mera reglerad vilket ledde till att kvinnornas möjligheter till att delta begränsades. Då ansågs fysisk aktivitet, i form av till exempel gymnastik vara bra för kvinnors hälsa, men tävlingsidrott igen mindre lämpligt för kvinnor.

Man var rädd att tävlingsidrott skulle skada kvinnors kroppar, försämra fruktbarheten, göra kvinnor mer maskulina och var helt enkelt motstridigt till den traditionella kvinnorollen.

De traditionella könsrollerna återspeglas sig ännu inom idrotten. Trots att kvinnor har gjort ett stort genombrott inom idrotten och aktivt arbetat för att bryta sig ur de traditionella könsrollerna, finns det arbete att göra för att åstadkomma en mer jämställd idrott. När vi är medvetna om problematiken kan vi lättare granska våra egna verksamheter.

Stora förväntningar på grund av normer

En annan aspekt som jag reflekterat mycket kring i mitt arbete är normer. Ett begrepp som verkar vara relativt nytt inom den finska idrotten. I Sverige har man redan länge talat om en normmedveten idrott som en viktig aspekt inom den svenska idrottens jämställdhetsarbete.

Speciellt maskulinitetsnormen, som kommer starkt fram i idrotten, har lyfts fram i Sverige. Idrotten formades i början av män för män vilket har gjort att det som ansetts vara manliga normer ytterligare har förstärkts. Därmed är förväntningarna på män otroligt höga.

Jag tror att dessa förväntningar som finns i strukturerna skapar en enorm press på män, vilket kan ha mycket allvarliga konsekvenser. Att passa in i ett färdigt format anser jag vara för mycket begärt, oberoende om man är man, kvinna eller ickebinär.

Den aspekten tror jag skulle vara viktig att lyfta upp till diskussion, för att utvidga och bryta den snäva mansrollen som idrottskulturen sporrar till. Genom diskussionen tror jag att vi skulle skapa bättre förutsättningar för kvinnor inom idrotten samt göra idrotten mer inkluderande och överlag mer hälsosam oberoende kön.

Avslutningsvis vill jag påminna att de flesta inom idrottssektorn är nybörjare inom jämställdhetsarbetet. Vi gör det mesta på rutin och tar sällan tiden att granska vad våra beslut och åtgärder leder till.

Jag har själv också först under det senaste året aktivt försökt granska vad mitt beteende och mina handlingar enligt samhällets normer leder till inom idrotten. När vi känner till vad som har format idrottskulturen och hur dess strukturer styr oss, kan vi skapa en förändring.

Vi kan var och en genom vårt agerade bidra till en mer jämställd idrott, vilket bland annat leder till en förbättring av kvinnors förutsättningar.

Tarja Krum
Projektkoordinator i På samma linje - projektet
Finlands Svenska Idrott