Kolumn: Ett ohyggligt mästerskap – finländska laget behöver en haveriutredning efter en sällan skådad kavalkad av bommar
Två tävlingsdagar kvar av VM i skidskytte. Sen är det dags att hänga hagelbössan på ryggen och komma hem från Italien för det finländska laget. VM-dagarna har blottlagt blåvita brister som måste rättas till i hastig takt.
Ohyggligt.
Så har de pågående världsmästerskapen i skidskytte – vinterns enda riktigt tunga skidsportmästerskap – känts. För en finländare har det varit dryga dagar och en missad VM-fest.
BOM!
Så har det låtit från Anterselva. Yles experter har gång på gång visat sin magnettavla i direktsändning och prickat ut var hagelskuren har träffat. Det har varit riktigt dyster ”tv-underhållning”.
Efter tisdagens distanslopp för damer hade Ilta-Sanomat räknat ut att de finländska idrottarna hade bommat 52 av 180 skott i de individuella tävlingarna. Träffprocenten hade rasat till drygt 70.
Med sådana siffror blir det inga framgångar. Med dylika träffprocenter har den brännande frågan i stället varit varför det i hela världen ser ut så här under skidskyttarnas viktigaste dagar under hela säsongen.
– På sätt och vis berättar det här en del om nivån på träningen, men om någon kan mer tar vi gärna emot informationen. Vi sitter alla i samma båt trots att vi är på väg åt fel håll, sa Mari Eder.
En stund tidigare hade hon gått i mål i distansloppet – med åtta bommar i skjutstatistiken. I dag följde Eder och Tero Seppälä upp med en till bottennotering i singelmixstafetten: Totalt fyra straffrundor, fjorton reservpatroner och en varvning.
Finlands lag var sämst av alla på skjutvallen. Ohyggligt.
Dementerar konflikt
Idrottarnas kommentarer har spetsat journalisternas öron. Finns det ett öppet sår mellan damlaget och tränarstaben?
I en intervju med Ilta-Sanomat vill förbundskaptenen Jonne Kähkönen undvika en offentlig pajkastning mellan idrottare och tränare. Han dementerar en intern konflikt.
– Vi diskuterar direkt med idrottarna. Det finns ingen orsak att föra debatt via medierna.
– Jag förstår verkligen att idrottarna är besvikna när de intervjuas direkt efter målgången. Efter ett tag måste vi kunna sätta oss ner och diskutera om saken.
Två tävlingsdagar återstår av skidskytte-VM. På lördag väntar stafetter och på söndag avslutas det hela med masstarter – en distans dit enbart Kaisa Mäkäräinen har en startplats.
Efter att ha tittat på Mäkäräinen hela vintern känns det inte speciellt sannolikt att hon ska frälsa det finländska laget i ett mästerskap till med en masstartsmedalj. Hon har givetvis chansen, men faktum är att hon har klagat på skyttet hela säsongen och det har varit samma ljud i skällan i Anterselva.
– En kort sammanfattning är att jag åker bra och skjuter för dåligt. Skyttet är i linje med resten av vintern, sa hon efter distansloppet.
Tiden efter Mäkäräinen är obekant mark
Skidskytte är en sport som inte hör bön. Om den fysiska delen brister blir man avhängd i spåret, om skyttet sviktar och straffrundan kallar kan man också vinka adjö till täten.
I Anterselva har det finländska laget monterat ner sina chanser på vallen. Efter söndagens avslutning är det dags att hänga hagelbössan på ryggen och komma hem från Italien.
Sedan borde en haveriutredning inledas. VM-dagarna har med all tydlighet blottlagt blåvita brister som måste rättas till i hastig takt.
Om det innebär personalförändringar i landslagsledningen, nya träningsmetoder, ny skjutteknik, utökad mental träning eller något helt annat är en fråga för den innersta kretsen med idrottarna och tränarna i spetsen.
Någon tid finns inte att förlora. Kaisa Mäkäräinen blir inte yngre och ingen vet om hon lägger av efter den här säsongen. I det ögonblick som hon sätter punkt för sin långa och på många sätt unikt fina idrottskarriär faller också skidskyttets aktie i Finland.
Mäkäräinen är i mångt och mycket finländskt skidskytte. Hon har gjort sporten till en angelägenhet i mångas planering av veckorna, men efter hennes namn finns ett tomrum som känns påtagligt.
Tiden efter Mäkäräinen-eran är obekant mark för en alldeles underbar tv-sport. Oavsett vad de finländska åkarna har för sig lär den trollbinda även i framtiden.
Det vore tråkigt om Finland bommar det tåget.