Teater: Hamlet All Inclusive – Sinnlig uppgörelse med Shakespeare strövar iväg i metanivåer

Hamlet All Inclusive flyttar handlingen från Shakespeares klassiker till turistorten Teneriffa och lyfter en sidokaraktär i fokus. Skotten viner och blodet flödar när regissören Jakob Öhrman tar itu med Hamlet. Men var föreställningen landar och vad den säger förblir oklart.

Det norska kungahovet anländer till Teneriffa. Landets drottning har dött under mystiska omständigheter. Men nu finns det ett nytt kungapar, tronföljden är säkrad och allt kan rulla på i stabila spår.

Hovet uttrycker pliktskyldigast sin sorg över den gamla regentens frånfälle.

Men huvudsakligen är de bara förtjusta över att anlända till den somriga semesterorten. Kluckande av välbehag sjunker de ner i solstolarna med ett fast grepp om parasolldrinkarna.

Utom Fortinbras (Iida Kuningas) som sörjer sin förälder. Hon kryper ihop under ett stort kolsvart parasoll och fyrar av sina dystra repliker.

Strax går den gamla drottningens vålnad (Jonna Järnefelt) där bland dem. Hon styr en kamera som följer med hovet också då de drar sig tillbaka till sina rum bakom scenen.

Bilden projiceras på en skärm längst bak på scenen.

Avviker friskt från ursprungsverket

Mycket är likt Shakespeares ursprungsverk men mycket är helt annorlunda.

Hamlet All Inclusive är en slags parallell-Hamlet som i grova drag följer pjäsen av William Shakespeare men som friskt avviker från ursprungsverket.

Istället för den introspektiva prins Hamlet som grubblar över döden, godhet och synd ser vi en skjutglad Fortinbras som dominerar hovlivet med hätska utbrott.

Föreställningen fyller scenen med blod och våld. Videoprojektionen gör stämningen närgången och klaustrofobisk, klibbig och sinnlig.

Handlingen tar fart då Fortinbras i hotellbaren träffar ett par skådespelare som kommer från Helsingör.

På Fortinbras uppmaning återberättar skådespelarna för henne och hennes familj allt det de såg och upplevde i det danska hovet, med en galen prins Hamlet som dirigent.

Det är mycket att titta på i föreställningen. Mycket effekter, mycket skådespelande, mycket teknik ...

Myller av metanivåer

Uppsättningen gör ett stort nummer av ”teater i teater”-tematiken som även förekommer i ursprungsverket.

I Shakespeares ursprungsverk låter prins Hamlet ett teatersällskap spela upp en scen av ett lönnmord för att avslöja sin farbror som mördaren.

Men Hamlet All Inclusive ger detta tema en större betydelse genom att låta teatersällskapet återberätta handlingen ur Hamlet.

Slutligen träder Fortinbras själv in som en demonisk regissör för att tvinga sitt hov att uppföra pjäsen Hamlet, som handlar om dem själva.

Genom att driva dramat till sin blodiga kulmen iscensätter Fortinbras sin egen hämnd. Denna hämnd följer vålnaden bakom sin kamera ända till dess bittra slut.

Hamlet All Inclusive är en väldigt mångbottnad tolkning av en välkänd pjäs. Föreställningen drivs framåt av en rasande vilja att utmana ursprungsverket.

Men stormen av referenser, självhänvisningar och omtolkningar ger till slut intrycket av en föreställning som går vilse bland sina egna metanivåer.

Teater Viirus: Hamlet All Inclusive. Ursprungstext William Shakespeare. Regi och dramaturgi Jakob Öhrman. På scenen: Martin Bahne, Jonna Järnefelt, Iida Kuningas, Oskar Pöysti, Jessica Raita, Tiina Weckström, Heikki Turppo, Mika Mattson, Walter Öhman, Rebecca Nordman, Melina von Kraemer, Wilanda Verdecia. Scenografi: Lasse Idman. Ljudplanering Kristian Ekholm. Ljusplanering Ada Halonen.