Scenkonstfältets evighetsreform tar nu ett litet steg framåt
Idag presenteras ett nytt förslag på hur statsandelssystemet för konstfältet kunde reformeras. Det här betyder att teaterfältets kulturpolitiska långkörare kommer lite närmare en lösning.
Ibland verkar det som att varje samhällsområde har sin egen ”sote-reform” – en evighetsreform som alla berörda parter är överens om att behövs, men som gång på gång kör fast i snåriga detaljer. Sedan blir det val, nästa regering tar över och ett par år senare gör reformen i bästa fall ett litet ryck framåt.
På det finländska teaterfältet kallas långköraren för ”VOS-reformen” i branschjargong. Namnet kommer från finskans ”valtionosuudet”, det vill säga statsandelarna, som utgör den statliga basfinansieringen för institutionsteatrar och vissa professionella teatergrupper.
Idag händer ett sådant ryck. Undervisnings- och kulturministeriet lade nämligen fram ett förslag för att reformera bestämmelserna om hur statsandelarna för teatrar delas ut.
Institutionsteatrar och fria grupper
Idag funkar det i korthet så här: de teatrar som omfattas av systemet får statlig finansiering i förhållande till antalet människor de sysselsätter, i dagsläget 37 procent av en på förhand fastställd summa per årsverke.
Så staten bekostar i praktiken 37 procent av teaterns redovisade löner och arvoden, upp till en viss gräns. De resterande 63 procent, samt övriga utgifter, måste teatern täcka med biljettintäkter och andra offentliga och privata stöd.
Systemet omfattar stora professionella teaterinstitutioner som stadsteatrar, men också ett antal professionella teatergrupper som gjort ett så långsiktigt och övertygande arbete att de beviljats medlemskap i klubben, så att säga.
Men så finns det alla de små och stora teatergrupper som står utanför statsandelssystemet, som kallas för ”de fria grupperna”.
Sedan 1990-talet har det blivit väldigt sällsynt att nya fria grupper omfattas av statsandelssystemet.
Bakom detta rätt inflexibla system har det bildats ett uppdämt förändringsbehov. Statsandelssystemet är en helt grundläggande finansieringsstruktur som borde omstöpas.
Det borde finnas en mekanism för att nya grupper kan komma in och att sådana som inte sköter sig kan falla ut.
Men det är väldigt svårt att stöpa om grundläggande finansieringsstrukturer utan att skada de institutioner som har byggts upp kring dem.
Reformen stannade upp förra gången
Nu ska fria grupper kunna ansöka om att omfattas av statsandelssystemet i tre år eller tills vidare.
Det reformförslag som presenteras idag bygger vidare på ett förslag som togs fram av en arbetsgrupp ledd av musikern Jaakko Kuusisto.
Deras förslag lades fram i januari 2018 under regeringen Sipilä, men som den gången stannade på kulturministern Sampo Terhos bord.
Terho tog nämligen strid för Tammerfors arbetarteater som hade förlorat uppskattningsvis två miljoner euro årligen i intäkter som en följd av reformen.
Tammerfors arbetarteater och Svenska Teatern betraktas nämligen som nationellt betydande teatrar, och har därför en höjd statsandelsprocent på 60 istället för 37. Den tidigare reformen hade fråntagit dem denna fördel.
Men det nya reformförslaget lämnar Svenska Teaterns och Tammerfors arbetarteaters statsandelar oförändrade. Således är åtminstone det hindret undanröjt och reformen kan förhoppningsvis ta ett steg framåt.