Bästa träningsvintern på flera år, men skadeförföljda Sandra Eriksson har blivit ödmjukare – fått vara kreativ för att skramla ihop pengar: "Förvånad och tacksam över allt stöd"

Fyra säsonger med skadeproblem har gett Sandra Eriksson en ödmjukare inställning. Nu berättar hon om den tuffa vägen till OS, satsningen mot en hindercomeback och det ekonomiska stödet utifrån. ”Jag hade verkligen inte räknat med att bli så berörd av att se att så många vill hjälpa till”, säger hon till Yle Sporten.

Det är knappt fem månader kvar till invigningen av de olympiska spelen i Tokyo. Ett mästerskap som Sandra Eriksson pratar om, men som också ligger en bra bit bort för henne.

Mycket måste stämma för att det ska bli en tredje OS-resa. Framför allt måste kroppen klara av påfrestningarna.

Ovissheten har blivit en ständig följeslagare i Erikssons löparkarriär sedan skadebekymren började plåga henne 2015. Det tog ungefär fyra år att bli kvitt smärtorna i fötterna.

– Problemet har varit att komma i balans. Om man har en skada på ett ställe så överbelastar man någon annan del mer, säger Eriksson.

Hon har varit skadefri sedan i oktober och kunnat springa dagligen. På frågan ”Hur är läget?” svarar hon hastigt.

– För en gångs skull är läget faktiskt bra. Allt har rullat på bra sen i höstas, men efter många år med skador har jag inte mycket att falla tillbaka på. Just nu går ändå allt enligt planen och det är huvudsaken.

Siktar på hinder i sommar

Framför allt har hon höjt löpmängden under vintern.

– Jag måste trappa upp ganska långsamt efter alla avbrott. Det blir inte ett idealiskt träningsår, men mycket bättre än på länge, konstaterar hon.

Dessutom har hinderträningen funnits med i träningsprogrammet sedan i höstas. Efter OS-säsongen 2016 har Eriksson klarat av att springa två hinderlopp på tre säsonger, men nu är målet att Eriksson ska kunna göra comeback på sin huvuddistans den kommande sommaren.

– Hinderträningen har fungerat och då är det hinder jag satsar på.

Hur har fötterna svarat på hinderträningen?

– Det har fungerat förvånansvärt bra. Jag kan fortfarande få små känningar ibland, men det är inget som påverkar träningen. Det är en bit kvar tills jag springer med fullhöga hinder och så många hinder som man ska ta i ett hinderlopp, men jag tar ett steg i taget.

OS-kvaltiden är tuff

På grund av skadeproblemen har 1500 meter varit en reservplan för Eriksson under de två senaste säsongerna, men nu fokuserar hon främst på sin paraddistans.

OS-kvaltiden på 3000 meter hinder ligger på 9.30. Eriksson har sprungit snabbare en gång i sin karriär – när hon satte finländskt rekord (9.24,70) i Glasgow sommaren 2014.

– OS-kvaltiden är tuff – speciellt med tanke på att sista kvaldagen är i slutet av juni och jag brukar ha min bästa form lite senare på sommaren.

Den andra vägen till OS är att samla tillräckligt många rankningspoäng. Om Eriksson får allt att fungera och hon kan tävla igen, måste hon springa tre bra hinderlopp tidigt under sommaren.

I och med att hon inte sprang en enda tävling förra säsongen startar hon rankningsmässigt från noll.

– Det hade varit en väldigt stor fördel att tävla i fjol. Jag ska samla mina poäng på väldigt kort tid. Hinderlopp sliter en hel del och att få ihop tre lopp i maj och juni blir ganska tufft. Dessutom brukar jag ha problem med pollen då.

– Det är inte idealiskt, men jag får göra mitt bästa. Och om jag förstått saken rätt är rankningspoängen högre i sommar jämfört med samma tävlingar i fjol. Ingen har väl riktigt koll på hur det fungerar, men det ska löna sig att notera bra tider i år.

”OS en stor bonus”

Erikssons förhoppning är att kunna göra premiär i mitten av maj, men läget lever och hänger givetvis också på hennes fysiska status.

Skadeåren har lärt henne mycket om förhållandet till idrotten och målsättningar.

– Största förändringen är att jag har mer realistiska mål. Jag har inte fokus på OS-guld och världsrekord nu för tiden. Nu handlar det om att se hur långt jag kan gå. Jag hoppas att jag kan göra några bra mästerskap, men målen är inte lika specifika.

– Jag är försiktigare med placeringsmål. Vissa år är det helt enkelt lättare att ta en bra placering än andra år. I dag har jag en lite mer ödmjuk inställning – men jag vill fortfarande veta hur bra jag kan bli.

I det läge som du befinner dig – är det alldeles för tidigt att prata om mål för säsongen?

– Det är väldigt svårt att säga, men jag har mål. Jag behöver dem för att orka motivera mig genom vintern som har varit ganska tung.

– OS och EM är en morot. Efter att ha sprungit två OS kan jag inte ha ett annat mål än ett tredje OS, men jag vet att marginalerna inte är på min sida. OS finns ändå i tankarna och det är en stor bonus om jag tar mig dit. Om inte det går vägen finns också EM som lockar.

Kvaltiden till EM i Paris, som avgörs ett par veckor efter OS i augusti, är 9.55.

– Om jag är i ens någorlunda form ska den tiden inte vara ett problem. Och springer jag inte under 9.55 har jag inget att göra i ett EM.

Nästa läger i Portugal blir viktigt

Efter tio internationella seniormästerskap, fjorton FM-guld och flera finländska rekord har mycket trots allt ändrats för Sandra Eriksson de senaste åren.

För ett och ett halvt år sedan började hon studera till tränare vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm – efter sex år som elitidrottare på heltid före det. På grund av skadorna har hon tappat stödpengar och studiestödet ger en inkomst.

– Det har fungerat sisådär att ha båda bollarna i luften. Det går att anpassa det mesta, men det var ganska tufft i början.

I slutet av förra året startade Eriksson en insamling där vem som helst kunde donera pengar. Hon fick in några tusen euro och tack vare det kan hon finansiera utlandsläger.

– Jag är både förvånad och tacksam över allt stöd. Jag hade verkligen inte räknat med att bli så berörd av att se att så många vill hjälpa till. Varje euro betyder mycket – mer än vad folk förstår.

– Jag vet ju inte vem som har lagt in pengar och det känns tråkigt att inte kunna tacka dem personligen. Jag hoppas att de förstår hur otroligt tacksam jag är.

Under vintern har hon varit på två läger och om en månad inleder hon en ny treveckorsperiod i Portugal.

– De veckorna kommer att avgöra ganska mycket. Då börjar man se vartåt det lutar och när jag är redo att tävla. Jag hoppas på formbesked.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Jag vill bara vara frisk och hel, så att jag kan tävla och jag känner att jag är mig själv som löpare. Sen får vi se hur långt det räcker. Jag har flera år på mig.

Kan alla problem ha förlängt din karriär och hållit motivationen vid liv?

– Snarare tvärtom. Jag har varit borta så länge att jag börjar inse att det finns ett liv vid sidan om idrotten. Jag har alltid pratat om en lång karriär och fem OS. Nu är jag kanske mer inställd på fyra OS.