Kårkulla får skarp kritik från de västnyländska kommunerna: "Monopolställning är inte bra för någon"

Kritiken mot Kårkulla samkommun är i stora drag samstämmig i de västnyländska kommunerna även om de framfört sin kritik var för sig. Det är särskilt ekonomiska frågor och brist på genomskinlighet som orsakar kritiken.

- Det blir alltid dyrare och dyrare och även om man övergått från anstaltsvård till öppenvård har det blivit dyrare för kommunen. Den här logiken har vi svårt att förstå, säger Benita Öberg som är social- och hälsovårdsdirektör i Raseborg.

Raseborg framförde sin kritik till Kårkulla redan i höstas och staden har haft ett flertal möten med samkommunens centralförvaltning.

På Kårkulla påpekar samkommunsdirektör Sofia Ulfstedt att man redan svarat på kritiken och försökt tillmötesgå de enskilda ägarkommunernas önskemål på bästa möjliga sätt.

Alla lika kritiska

Alla de västnyländska kommunerna köper tjänster av Kårkulla, men Sjundeå och Ingå sköter sin socialservice gemensamt. Sjundeå ansvarar för verksamheten i de två kommunerna.

Ingås och Sjundeås gemensamma socialbyrå är underställd grundtrygghetsnämnden i Sjundeå där kritiken också behandlats. Också i de övriga kommunernas förvaltningsorgan har kritiken behandlats.

Grundtrygghetsdirektör Cathrinne Wetterstrand i Sjundeå är missnöjd med hur Kårkulla fakturerar för vården.

Hon upplever att det har skett direkta fel i faktureringen och att den är så otydlig att det för kommunerna är svårt att veta vad de betalar för.

- Vi behöver veta vad respektive serviceform kostar och innefattar, säger Wetterstrand.

Kommunerna har tappat makten

Hangös grundtrygghetsdirektör Elisabeth Kajander efterlyser också mer insyn och reella möjligheter att påverka. Samtidigt medger hon att kommunerna också får se sig själva i spegeln.

Eftersom kommunerna utlokaliserat specialkunskapen har också möjligheterna att påverka minskat.

- Man kan säga att vi gett över makten till Kårkulla, konstaterar hon.

Även om kommunernas socialarbetare är med när Kårkulla gör upp serviceplaner för klienterna, eller brukarna som de kallas hos Kårkulla, ser sig kommunerna ganska långt tvungna att helt enkelt godkänna och betala.

Eftersom Kårkulla är ensam om att erbjuda heltäckande svenskspråkig vård för personer med intellektuell funktionsnedsättning har Kårkulla i praktiken monopolställning.

- Monopolställning är inte till fördel för någon. Man håller sig mer skärpt om det finns en viss konkurrens, säger Elisabeth Kajander.

Överskott på 3 miljoner

I Sjundeå förundrar sig Cathrinne Wetterstrand också över att vården är så dyr. Räknat per klient är den dyrare än specialsjukvården och dyrare än motsvarande service som erbjuds på finska av samkommunen Eteva.

Wetterstrand beklagar att det i sig är svårt att jämföra priserna mellan den finskspråkiga och den svenskspråkiga servicen eftersom enhetspriserna inte är uppbyggda på samma sätt.

Hon påpekar ändå att hon har förståelse för att vård i mindre enheter kostar mer.

De västnyländska kommunerna är också kritiska till att Kårkulla inte betalar tillbaka pengarna ifall samkommunen gör ett överskott.

Kårkulla har idag ett ackumulerat överskott på 1,7 miljoner euro. I fjol gjorde Kårkulla ett överskott på cirka 190 000 euro.

Kommunernas grundtrygghetschefer drar paralleller med Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt som varje år returnerar eventuella överskott.

Österbotten drar sig ur

Diskussionen kring Kårkulla har sin upprinnelse i att kommuner i Österbotten har gått in för att helt eller delvis ta över den service som Kårkulla erbjuder.

Det fick också de västnyländska kommunerna att dra öronen åt sig och fråga sig om det kan innebära ytterligare kostnadsökningar för de kommuner som stannar kvar.

- Det handlar om stora pengar. Raseborg betalar nästan sex miljoner i året för Kårkullas service. Vi är den näst största användaren efter Helsingfors stad, påpekar social- och hälsovårdsdirektör Benita Öberg i Raseborg.

Hon tillägger att staden inte ifrågasätter Kårkullas specialkunnande, men påpekar att Kårkulla trots sin ställning inte kan erbjuda all den service som Raseborg behöver.

- Det har lett till att vi måste köpa tjänster för svenskspråkiga klienter på finska, säger Öberg som hoppas att man i fortsättningen ska kunna garantera vård på modersmålet.

Raseborg har också gått in för att i egen regi erbjuda en ny boendeform för unga som trots någon form av funktionsnedsättning kan bo självständigt men med tillgång till stödfunktioner.

Raseborg har ändå inte övervägt att avsluta samarbetet med Kårkulla.

- Kårkulla har ett brett specialkunnande och Raseborgs stad har inte möjlighet att ta hem verksamheten i sin helhet, säger Öberg.

Nytänkande efterlyses

För små kommuner som Hangö, Ingå och Sjundeå är det inte heller attraktivt att ta över verksamheten i egen regi.

Däremot uppmanar de västnyländska kommunerna Kårkulla att tänka i nya banor, göra upp tydliga planer för framtiden och utveckla servicen enligt de behov som kan väntas finnas i framtiden.

- Jag skulle önska att de aktivare tog del i diskussionen om social- och hälsovårdsreformen och funderade på sin roll i framtiden, säger Elisabeth Kajander i Hangö.

Kårkulla svarar

På Kårkulla känner samkommunsdirektör Sofia Ulfstedt väl till kritiken från de västnyländska kommunerna.

- En hel del handlar om missförstånd och missuppfattningar, säger Sofia Ulfstedt.

Hon hänvisar till att Kårkulla redan i ett skriftligt svar till kommunerna klargjort rena missuppfattningar beträffande dubbeldebitering och ökade kostnader.

Hon är förundrad över att svaren inte tillfredsställt kommunerna trots att dessa diskussioner förts redan under en längre tid.

- De säger att vi är dyra men våra priser är de facto billigare än Etevas. Ifall kostnaderna till oss är högre än till Eteva beror det på att de köper dyrare tjänster av oss, med andra ord att de brukare som får sin service av oss har ett större vårdbehov än de som får sin service av Eteva.

Ulfstedt hänvisar också till en utredning i Jakobstad där man kommit fram till att Kårkulla inte är dyrare än andra serviceproducenter.

- Min personliga åsikt är att man inte kan ge den service man ger i dag till ett billigare pris utan att kvaliteten sjunker, säger Sofia Ulfstedt.

Hon påpekar att priserna inte steg ifjol men att vårdbehovets volym och typen av vård naturligtvis påverkar slutsumman för kommunerna.

- Jag tycker ju att vår prissättning är tydlig, öppen och genomskinlig.

Öppenvård är inte alltid billigare

Beträffande prisökningar som gäller förflyttningar från institutionsvård till öppenvård säger Ulfstedt att det hänger ihop med vilken typ av vård som krävs.

- Personer med ett lätt vårdbehov blir betydligt billigare i öppenvården medan personer med tungt vårdbehov blir dyrare i öppenvård. Betalningen för institutionsvård är uppbyggd på ett annat sätt. Någon kommun kan vinna på det och någon kan förlora, säger Ulfstedt.

Ulfstedt beklagar att Kårkulla inte alltid kunnat erbjuda den vård som kommunerna har haft behov av. Hon hänvisar till ett specifikt fall där Kårkulla inte lyckades ordna vård åt en klient med mycket särskilda behov.

Men den servicen kommer att kunna erbjudas inom kort. Kårkulla har nämligen en splitterny specialenhet i Pargas som kan öppna sina dörrar så fort direktiven kring coronaepidemin tillåter. Enheten ska betjäna alla medlemskommuner.

Det är frågan om ett kris- undersöknings- och rehabiliteringscenter som går under förkortningen KUR. Yle Åboland besökte enheten i början av mars.

Experter har mer specialkunskap än kommuner

Ulfstedt är förvånad över att kommunerna anser att de har bristande insyn och påverkningsmöjligheter.

- Alla våra dokument är offentliga och varje kommun har ju en representant i vårt fullmäktige som är med och fattar besluten.

Kommunen avgör vilken service de köper av samkommunen. Då vårdmängden fastställs är representanter både från Kårkulla och hemkommunen med.

- Kommunen har skyldighet att känna till vilket vårdbehov deras invånare har. I verkligheten är det ändå ofta representanten från Kårkulla som har bättre insyn i brukarens vårdbehov, förklarar Ulfstedt.

- Det att kommunerna inte förstår sig på alla detaljer betyder ju inte att det är något fuffens med det.

Ulfstedt drar paralleller till specialsjukvården och hänvisar till att kommunerna knappast förstår sig på alla komplicerade sjukvårdsfall, utan förlitar sig på sakkunnigas omdöme.

- Det är ju inte meningen heller – det är ju därför man köper den tjänsten.

Alla kommuner ska behandlas jämlikt

Ulfstedt understryker att Kårkulla är mån om att vara konkurrenskraftig och tillmötesgående, men att det inte alltid går att tillfredsställa alla 33 medlemskommuners vilja samtidigt.

Hon hänvisar till att Kårkulla är bundet till sitt grundavtal där det står att alla kommuner ska behandlas på enahanda grunder.

- Grundavtalet ska uppdateras i år och då kan ändringar i det göras, säger Ulfstedt.

Avtalet ska godkännas av minst två tredjedelar av medlemskommunerna.

Tydliga framtidsplaner

Ulfstedt förvånas också över kritiken att samkommunens målsättningar och planer inför framtiden anses vara otillräckliga.

Hon påpekar att samkommunens framtidsplaner framgår ur de målsättningar för åren 2021-2023 som redan tidigare sändes till medlemskommunerna för utlåtande.

Enligt Ulfstedt har Kårkulla aktivt deltagit i beredningen inför social- och hälsovårdsreformen på nationell nivå.

Hon påpekar att det i Svenskfinland finns många regionala arbetsgrupper som behandlar den framtida social- och hälsovårdsreformen, men att det varken är möjligt eller relevant för samkommunen att delta i dem alla.

Fullmäktige fattar beslut om överskott

Beträffande önskemålet att returnera eventuella överskott säger Ulfstedt att det är upp till samkommunens fullmäktige att bestämma.

- Det är helt hur kommunerna vill ha det. Enligt vår ekonomichef är ett ackumulerat överskott på 1,7 miljoner en liten buffert att ha för att man inte ska behöva leva från hand till mun. Detta är normal praxis i kommuner överlag men givetvis kan vi göra som kommunerna önskar.

Fotnot: Ännu i början av mars hade Kårkulla ett markant plus under strecket. Samkommunen hade under flera års tid samlat på sig ett överskott. Det ackumulerade överskottet var omkring 3 miljoner euro.

Nu är det nästan hälften mindre - 1,7 miljoner. I styrelsemötets protokoll från 26.3.2020 står det att summan korrigerats på grund av avskrivningar. Kårkulla uppger att man hade märkt att det i bokslutet för 2019 behöver göras en nedskrivning på grund av byggnader som rivits eller tagits ur bruk.