Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Manskörssång i kärnan av finlandssvenskheten - ny utställning undersöker finlandssvensk identitet

Från 2020
Statyer på ett golv.
Bildtext Manskörssång är en omistlig del av vår finlandssvenska kultur. Benjamin Orlow har format olika stereotyper i lera, dem kan du se på Galleri Titanik fram till slutet av mars.
Bild: Titanik/Benjamin Orlow

Hör vi ihop - eller står du utanför vår kultur? Det är många som vill göra anspråk på att få definiera vad kulturell och nationell identitet är för något. Det är ett fenomen som konstnären Benjamin Orlow vill undersöka närmare.

- Framför allt märks det bland populistiska politiker som vill dela in folk i ett "vi och dom". Var drar man gränser för en gemenskap? Nationell och kulturell identitet används som ett redskap för att dela människor, säger Orlow som just nu är aktuell med en utställning på Galleri Titanik i Åbo.

Lerskulptur av körsångare
Bild: Maria Nylund

Orlow konstaterar att nya utmaningar som klimatförändring, artificiell intelligens och extrema flyktingrörelser kräver allt större internationellt samarbete och globala lösningar, men samtidigt ser man att högerpopulismen får ett starkare fäste, att människor känner sig osäkra och att polariseringen i samhället ökar.

Lerskulptur av körsångare
Bildtext Manskörssången ligger i fokus i Orlows utställning.
Bild: Maria Nylund

Efter flera år av konstnärsliv i London är Benjamin Orlow tillbaka i hemstaden Åbo för att utforska de här frågorna med avstamp i sin egna finlandssvenska kulturella identitet. På hans utställning En vårklar afton - A spring bright evening granskar han frågan genom att visa upp ett purfinlandssvenskt fenomen - manskörssång.

- Verket ska undersöka och öppna upp begrepp som tradition och identitet och visa dem i nya sammanhang. Det kan öppna upp för nya tolkingar, funderar Orlow.

Profilbild på Benjamin Orlow.
Bildtext Benjamin Orlow jobbar till vardags med konst i London.
Bild: Titanik/Benjamin Orlow

- För det här projektet har jag gått med i Brahe Djäknar och sjungit tillsammans med dem under två månader. Jag har dokumenterat deras musik, ritualer och deras samvaro, berättar Orlow.

Resultatet är ett videoverk och lerskulpturer som avbildar olika stereotyper, så som Orlow ser dem.

Lerskulptur av körsångare
Bildtext Manskörssången har alltid legat Benjamin Orlow nära.
Bild: Maria Nylund

- Vi har alltid sjungit mycket i min familj och flera familjemedlemmar har varit med i olika körer. Jag associerar musiken, sångerna och ritualerna omkring det med något som känns väldigt familjärt. Det väcker starka känslor av nostalgi och värme, berättar Orlow.

Vem får höra till min grupp?

Benjamin Orlows utställning är startskottet till ett större projekt som kommer att fortsätta under en längre tid.

- Populister vill dela in oss i "vi och dom". Men vilka är de funktioner som man anser vara "våra"? Vad är det som gör att vi kan kalla "vår grupp" för något? Var går gränsen gentemot och hur förhåller sig gruppen till andra? funderar Orlow.

Lerskulptur av körsångare
Bildtext Manskörssångare i lera blickar ut över Aura å medan sångare från Brahe Djäknar sjunger "Helan går" inne på Galleri Titanik.
Bild: Maria Nylund

I den nu aktuella utställningen ingår ett videoverk där man får följa med sångarna i Brahe Djäknar, hur de umgås, samtalar och festar tillsammans.

Orlow säger att han vill visa körvärlden som har en egen estetik, sin uniform (fracken), ljudvärld, traditioner och etikettregler och konstaterar att man kan uppleva den på olika sätt beroende på var man befinner sig i förhållande till den.

Lerskulptur av körsångare
Bildtext Den kräsna publiken. Hittar du likheter med någon du känner?
Bild: Maria Nylund

- Man kan se det som attribut för elitism eller ett övre samhällsskikt. Men det finns också en helt annan aspekt: gemenskapen, öppenheten inom gruppen medlemmarna emellan. Det handlar om både innanför- och utanförskap, säger Orlow.

Orlow vill också lyfta fram sångerna i traditionell manskörstradition.

- Eftersom jag har hört sångerna så mycket så uppfattar jag själv att jag hamnar i något slags translikt tillstånd av nostalgi och värme när jag är med och sjunger, berättar Orlow.

Brahe Djäknar
Bildtext Sångare från Brahe Djäknar uppträdde på vernissagekvällen.
Bild: Maria Nylund

Han talar om den stora gemenskapen när man sjunger tillsammans, hur man inte längre tänker på vad det är som sjungs utan mer hur det känns. Därför har han översatt sångerna till engelska för att texten ska framträda tydligt.

Orlow kommer att fortsätta på temat med att skapa ny musik tillsammans med Martin Segerstråle.

Lerskulptur av körsångare
Bild: Maria Nylund

Traditionell manskörsrepertoar har ofta sin bakgrund i den senare hälften av 1800-talet och skapades för ett syfte - för att stärka den finlandssvenska identiteten. Andra syften fanns givetvis också, för att skapa gemenskap och förstärka samhörigheten inom olika grupper.

- Hur kan man göra något nytt inom något väldigt bekant och traditionsbundet? Vad händer då? Kan man skapa nya traditioner som människor vill ta till sig - kan man uppdatera gruppernas definition av sig själva och sin gemenskap? funderar Orlow.

En staty på en liggande man mot en vit vägg.
Bild: Titanik/Benjamin Orlow

Benjamin Orlows tidigare verk har också ofta behandlat identitet och hur den är bunden till vår omgivning och historia. Hans verk har bland annat ställts ut i London, Glasgow, Paris, Wien, Sao Paulo, Los Angeles, New York, Stockholm och Chongqing.

Utställningen En vårklar afton - A spring bright evening pågår till den 29 mars.

Diskussion om artikeln