Kommentar: För tidigt att veta om domen mot Weinstein tyder på varaktig förändring – men förändringen kan vara större än själva Hollywood
Den 24 februari fanns filmproducenten Harvey Weinstein skyldig till våldtäkt och sexuella övergrepp av en enhällig jury i New York. I dag fastslogs straffet: Weinstein får 23 års fängelse. Det uppmärksammade rättsfallet har tillmätts en stor symbolisk betydelse som en juridisk förlängning av metoo-rörelsen och en uppgörelse med tystnadskulturen kring sexuella övergrepp inom USA:s underhållningsindustri.
Juryns fällande dom i den dramatiska och stort uppmärksammade rättegången mot Hollywoodproducenten Harvey Weinstein tolkades av både åklagarna och medier som ett tecken på förändring i det amerikanska rättssystemet. Den kom också som något av en överraskning.
Harvey Weinstein åtalades för dessa brott i slutet av maj 2018. Vid den tidpunkten hade det gått över ett halvt år sedan The New York Times i oktober 2017 publicerade ett omfattande reportage där dussintals kvinnor anklagade Weinstein för sexuella övergrepp.
Systematiskt trakasserande
Vittnesmålen målade fram hur Harvey Weinstein under sin långa och framgångsrika karriär inom filmindustrin trakasserat och våldtagit unga kvinnor och utnyttjat sin maktposition till att tysta ner anklagelserna.
Rapporteringen fick ännu fler kvinnor att träda fram. I dagsläget räknar The Guardian upp till 105 kvinnor som offentligt har anklagat Weinstein för sexuella trakasserier, hot, övergrepp och våldtäkt. Bland dem finns filmstjärnor som Gwyneth Paltrow, Selma Hayek och Angelina Jolie.
Medierapporteringen väckte starka krav i offentligheten om att ställa Weinstein inför rätta.
Men enligt New York Timessatte dessa krav åklagarna under svår tidspress, vilket hindrade dem från att bygga det starkaste möjliga åtalet mot honom.
I detta rättsfall var bara två kvinnor målsägande. Men för att etablera det tydliga mönstret i Weinsteins övergrepp hörde rätten även vittnesmål från fyra andra kvinnor, vars fall hade preskriberats, som vittnade om de övergrepp som Weinstein hade begått mot dem.
Oväntat domslut
Sannolikheten för att Weinstein skulle fällas verkade ganska liten.
Försvarsadvokaterna betonade att de två kvinnorna efter de påstådda överfallen fortsatte att hålla kontakt med Weinstein, till och med upprätthöll sexuella förhållanden med honom.
Enligt kvinnorna handlade det om att Weinstein fortfarande höll en position där han kunde främja eller sänka deras karriär. De vågade inte bryta kontakten av rädsla för att han skulle hämnas på dem eller deras familjer.
Men delvis ville de bara förneka vad som skett och intala sig att förhållandet var frivilligt och ömsesidigt för att bevara en känsla av kontroll över sitt liv.
Den ena målsägande beskrev hur hennes förhållande med honom fortsatte i tre års tid, fyllt av ömsom frivilligt sex och övergrepp.
Vanligen brukar den sortens ambivalenta förhållanden leda till friande domar för den åtalade.
Inga perfekta offer
Jodi Kantor och Megan Twoheyd, de undersökande journalisterna vid New York Times som följde med Weinstein-rättegången, berättar hur uttrycket ”det finns inga perfekta offer” används inom det amerikanska rättssystemet angående sexualbrottsfall.
Uttrycket betyder att offer för sexuella övergrepp alltid uppvisar beteenden som en utomstående kan tolka som tecken på samtycke.
Det är inte ovanligt att våldtäktsoffer fortsätter träffa förövaren eller rentav upprätthåller ett sexuellt förhållande. Dessa förhållanden kan vara väldigt destruktiva.
Sådana tecken kan alltid användas till att ifrågasätta offrets vittnesmål.
Problemet är att någonstans lever en gammal uppfattning kvar om att våldtäkt ser ut så att en kvinna blir överfallen av en främling på gatan eller i parken.
I verkligheten känner offret och förövaren oftast varandra, och de försvinner inte nödvändigtvis ur varandras liv. Men ett brott har begåtts.
I detta fall valde juryn att tro på offrens vittnesmål.
Huruvida det tyder på en varaktig förändring är för tidigt att säga. Men det kan vara en förändring som är större än Hollywood och filmindustrin i sig.
Domen antyder att metoo-rörelsen har haft en inverkan på hur allmänheten uppfattar skuld och samtycke.
Det tyder på att våldtäkt inte längre uppfattas som en enkel sak, utan accepterar att frågan om sexuellt våld existerar i väldigt komplexa lager av sociala relationer och makt.
Här kan du höra hur Heli Tamminen, manusförfattare och styrelsemedlem i Women in Film and Television (WIFT) Finland, kommenterar domen.
