22 juli - miniserien om terrorattacken i Norge är en skakande skildring som väcker frågor
Den norska sexdelade miniserien 22 juli skildrar terrorattacken i Norge 2011 och vad som hände efteråt. Det är en starkt berörande serie som även väcker en del obekväma frågor.
Den 22 juli 2011 drabbades Norge av den största terrorattacken någonsin. 77 personer dog och hundratals skadades. De flesta av dödsoffren var ungdomar på ett läger i Utøya.
Att göra drama på en terrorattack är enormt utmanande, speciellt som det här berörde en hel nation.
Enligt en textplansch i slutet av serien lär var fjärde norrman känna en person som blev direkt berörd av terrorattacken.
Serien 22 juli lyckas både skildra terrorattacken med en viss distans och det trauma som följde med en fin känslighet. Dessutom lyckas serien även berätta något viktigt om själva samhället och de människor som drabbades.
Verkliga händelser, fiktiva karaktärer
Serien är skapad av manusförfattaren Sara Johnsen och hennes man, regissören Pål Sletaune och handlar framför allt om tillit, gemenskap och ansvar.
Johnsen har gjort en grundlig research och utgått från verkliga händelser medan personerna i serien är fiktiva.
Vi får följa sjukvårdspersonal, journalister, poliser och en lärare, de som hjälper, tröstar och rapporterar. Människor som på olika sätt berörs och kommer i kontakt med terrorattacken genom sina arbeten.
Serien är också ganska stillsam, nästan stramt berättad, trots det dramatiska händelseförloppet. Vi ser till exempel aldrig massakern på Utøya på nära håll.
Däremot får vi till exempel följa personalen på Ullevåls sjukhus. De har precis fått höra om nedskärningar och eventuella uppsägningar men lägger alla sina personliga känslor åt sidan då de skadade börjar komma in och fokuserar på att rädda liv.
Det är också de små detaljerna som blir väldigt talande, hur en städare på sjukhuset blir tillsagd att strunta i att torka upp allt blod på golvet och istället fokusera på att byta bårskydd. Raden av skottskadade som kommer in tycks aldrig ta slut.
En annan lika skakande detalj är den långa raden med svarta begravningsbilar som kör in på sjukhuset.
Det är också ett medvetet drag att själva terroristen Anders Behring Breivik nästan inte alls syns i bild. För serien handlar inte om honom utan om det han försökte förstöra - gemenskapen och tilliten.
Här fungerar serien också nästan lite som en tröst, terrorattacken var en chock men den rubbade inte samhällsordningen.
Serien har fått miljonpublik i Norge, vilket visar att det fortfarande finns ett behov av att bearbeta det som skedde.
Serien tilldelades även Nordisk film och tv-fondens pris för bästa manus på Göteborgs filmfestival i januari 2020.
Det kollektiva ansvaret
22 juli skildrar både dagen då terrorattacken skedde men det är egentligen efterskalvet som är det intressantaste och som även ställer en del viktiga frågor.
För många norrmän blev det lite av en chock att inse att gärningsmannen var en norrman, “en av oss”.
Trots att Breivik var den skyldiga väljer serien att ta skuldproblematiken ett steg vidare.
Här behandlas till exempel polisens alltför långsamma agerande. Hur de stod på stranden och väntade på order medan privatpersoner hoppade i båtar och åkte ut mot Utøya för att plocka upp de panikslagna ungdomarna som försökte simma bort från ön.
Eller hur det kommer fram att Breivik behandlades illa som barn av sin egen mamma och att de sociala myndigheterna kände till det men inte reagerade.
Det handlar inte om att bortförklara Breiviks skuld utan om att visa att skuldproblematiken går djupare än att bara peka ut en skyldig.
Och det är här som serien kommer in på frågan om ansvar. Vem tar ansvar och vem slingrar sig undan?
Serien visar behovet av institutioner och system. Hur viktigt det är att de fungerar i en krissituation.
Men serien ställer oss alla frågan om vad som är viktigast för oss då det verkligen gäller?
Att vi människor bäst tacklar det som är svårt eller hemskt tillsammans med andra. Därför blir 22 juli en serie som visar betydelsen av gemenskap, tillit och medmänsklighet.
Mer om serien 22 juli hittar du här på NRKs hemsida (på norska).
Andra fiktionsfilmer och dokumentärer som också behandlar terrorattacken 2011
Utøya 22. juli (2018) av Erik Poppe
22 July (2018) av Paul Greengrass
Dokumentären Reconstructing Utøya (2018) av Carl Javér.
