Med hjärtat i två länder - Isabella, Sami och Julia berättar om hur kärleken fick dem att lämna Svenskfinland

Hur håller man ihop när den man blir kär i bor hundratals kilometer bort, har vuxit upp med en annan kultur och talar ett annat språk? Här berättar Isabella, Sami och Julia om hur kärleken fick dem att lämna Svenskfinland.

Isabella och Asaf

Zanzibar 2017.

Finlandssvenska Isabella var ute och festade med en gäng kompisar. Hon hade jobbat på Zanzibar i fem månader och hade ungefär en månad kvar på ön.

Gänget dansade, skålade och skämtade om att de skulle hitta en kille för Isabella den kvällen.

Hon såg sig omkring och fick syn på Asaf som stod en bit bort. Vännerna hejade på och Isabella var på väg fram till honom men ångrade sig.

- Jag är för gammal för sånt här tänkte jag, jag har glömt hur man flirtar.

Festen fortsatte och mitt i allt var Asaf där igen, helt nära på dansgolvet.

- Då knackade min kompis honom på axeln, sa “titta, ni har samma skor” och försvann sedan i vimlet.

Kvar stod Isabella och Asaf. Med likadana skor.

Isabella hade aldrig träffat någon från Israel innan hon träffade Asaf. Han hade aldrig träffat någon från Finland heller så det jämnade ut sig.

- Det enda jag visste om Finland var att självmordsstatistiken är hög, säger Asaf.

Under åren tillsammans har de båda fått lära känna ett helt främmande land.

- Man får inte bara en partner, men får ett nytt land, en ny kultur, nya vänner och familj. Det är ett helt paket, säger Isabella.

För tillfället bor de tillsammans i Tel Aviv efter flera längre perioder av distansförhållande.

De är hårda på utsidan men mjuka som sockervadd på insidan

― Isabella

När de träffades på Zanzibar var Isabella skeptisk till att det skulle fungera. Hon skulle åka tillbaka till sin studiestad Malmö och Asaf skulle flytta till München för att jobba.

Men månaderna gick och de höll kontakten. De turades om att resa till varandra och efter ett tag började de inse att det här ändå var värt att satsa på. De ville vara med varandra.

När Isabella skulle göra sin slutpraktik innan examen beslöt hon sig för att söka praktikplats i Tel Aviv. Och hon fick napp.

- Om någon hade sagt till mig att jag en dag skulle bo i Israel hade jag inte trott dem, säger Isabella.

Nu har hon bott där heltid sedan juli i fjol. Kulturskillnader möter de hela tiden, men inga så stor att de inte skulle kunna leva med dem.

- Vi försöker prata om olikheterna, säger Asaf. Det behöver inte alls vara en dålig sak att vi har olika bakgrund.

Som exempel nämner Isabella att israelerna är rättframma och säger vad de tycker, samtidigt som de är ett väldigt välkomnande folk.

- De är hårda på utsidan men mjuka som sockervadd på insidan, säger hon med ett skratt.

För några månader sedan ljöd larmet om att det var missiler på ingång

― Isabella

Men kulturskillnaderna är inte det tuffaste för förhållandet.

- Jag skulle säga att de svåraste utmaningarna är de praktiska. En bor utomlands, den andra inte. En är nära sin familj och vänner, den andra inte, säger Isabella.

Hon fortsätter:

- Frågorna kring var man ska bo och vad man vill göra framöver är stora för vem som helst. Men de är ännu större och mer invecklade när man kommer från två olika länder.

Därtill är det politiska läget ett helt annat än det Isabella är van vid från Finland.

- För några månader sedan ljöd larmet om att det var missiler på ingång och då fick vi springa till bombskyddet, men annars lever vi nog i en bubbla här i Tel Aviv, säger Isabella.

Om de ska bo kvar här eller inte får framtiden utvisa. Om två år tar Asaf sin examen i datavetenskap, sedan får de se.

- Ingenting är bestämt ännu, vi får se vad som händer.

Sami och José

Sami och José matchade på Tinder våren 2016. Portugisiska José var på semester i Stockholm och Sami, som jobbade på ett av kryssningsfartygen, råkade befinna sig i hamnen.

De började chatta, och när Sami ett par månader senare åkte till England på semester träffades de för första gången. José bodde då i Cambridge.

- Jag tyckte Sami var lite blyg och hade en lustig accent, säger José.

Kärlek vid första ögonkastet kan man alltså inte kalla det. När Sami åkte hem några dagar senare var de bara vänner.

Men de fortsatte hålla kontakten. I augusti 2016 träffades de igen, den här gången i Stockholm. Det blev också början på några månader av distansförhållande.

Bröllopet hölls i Helsingfors

― Sami

Efter ett tag började ändå resandet och avståndet kännas ohållbart. José flyttade till Sami i Helsingfors våren 2017 och den sommaren bestämde de sig för att gifta sig.

- Bröllopet hölls i Helsingfors i juni. Mina föräldrar var där och några av våra vänner så det var en väldigt liten tillställning, säger Sami.

Sami träffade Josés föräldrar först efter bröllopet under en middag i Lissabon. I det skedet var det inte så länge sedan José kommit ut för sina föräldrar och de ville ta små steg framåt.

- Speciellt med tanke på att min pappa var katolsk präst tidigare, säger José.

I dag är relationen till respektive familj väldigt bra och de försöker träffa dem så ofta det bara går.

- Vi hälsar på både i Finland och Portugal och så har de kommit och besökt oss i London.

London ja. Efter nästan ett år av jobbletande i Finland fick José ett arbete i London och paret bestämde sig för att flytta.

Nu har de nyligen köpt sitt första gemensamma hem i stadsdelen Greenwich och trivs väldigt bra.

- Ingendera av våra hemländer kan erbjuda oss en stad där det händer så mycket som det gör här. Det är klart att vi saknar det portugisiska och finska livet ibland, men det här är en fin kompromiss, säger de.

Jag älskar leverkorv och ärtsoppa!

― José

Under åren tillsammans har de fått lära sig mycket om varandras hemländer både när det kommer till språk, kultur och historia. José är osäker på om han någonsin hade besökt Finland om det inte vore för Sami.

Också en hel del kulinariska upplevelser har de hunnit med.

- Jag älskar finsk mat! Salmiak, leverkorv, ärtsoppa, karelska piroger och memma är mina favoriter, säger José.

För Sami har kindpussarna, de högljudda konversationerna och alla känslor emellanåt varit överväldigande.

- Och så har jag fått lära mig att Portugal verkligen inte är Spaniens lillebror, det är de snabba med att påpeka om någon tror det, säger Sami.

För tillfället planerar Sami och José att njuta av allt det som London har att erbjuda. Senare, när de betalat av sitt hus, hoppas de kunna köpa ett hus också i Finland där de kan tillbringa sina semestrar.

- Och när vi någon gång går i pension hoppas vi kunna dela tiden lika mellan alla länder som betyder mycket för oss.

Julia och Christian

Det kändes självklart att han skulle fria i Disney World, Orlando. Där har amerikanska Christian tillbringat många semestrar med familjen och på den platsen ville han fråga finlandssvenska Julia om hon vill leva resten av sitt liv med honom.

Svaret blev självklart ja. Då hade de dejtat i ett år.

Julia och Christian träffades på en midsommarfest i Jakobstad 2017. Han spelade fotboll på proffsnivå och hade bott i Finland i fyra år.

På frågan om det var kärlek vid första ögonkastet skrattar de båda till och Christian svarar “nää” med finlandssvenskt uttal.

- Det var intresse vid första ögonkastet, eller hur? säger Julia.

Efter midsommarfesten började de träffas regelbundet och märkte snabbt att de trivdes i varandras sällskap.

När det gått ett par månader åkte de till Berlin, en resa som blev avgörande för vilken riktning relationen skulle ta.

- Jag tänkte att antingen kommer vi ur det här starkare och mer säkra på varandra eller så inser vi att vi inte är menade för varandra. Den resan var lite av ett test, säger Christian.

Man behöver ställa de stora frågorna ganska tidigt i relationen

― Julia

Och relationen har fortsatt att testas sedan dess. Så blir det när man kommer från olika delar av världen, menar de.

- Man behöver ställa de stora frågorna ganska tidigt i relationen. Var vill du bo, vad är ditt perspektiv i den här frågan? Om man kommer från samma land kan det ta år innan man börjar fundera på de frågorna som vi behövde ta itu med genast, säger Julia.

Efter Berlinresan flyttade Christian hem till Orlando igen och ett distansförhållande inleddes. Resorna över Atlanten blev flera och snart stod de klart att de ville bo i USA. Tillsammans.

Ganska snabbt efter att Christian friade på en balkong i Disney World 2018 inledde de bröllopsplaneringen och ansökte i samma veva om ett Green Card för Julias del, det vill säga ett permanent uppehållsvisum.

Julias jobb tillåter att hon arbetar på distans medan Christian i och med fotbollen är mer bunden till en viss ort.

Vi har inte haft möjlighet att bli bekväma

― Christian

I december 2019 gifte de sig i Orlando med närmaste familjen närvarande. Det var en fin dag som bestod av jordgubbar och champagne till frukost, ceremoni i en park och gemensam brunch efteråt.

- Vårt förhållande har gått ganska fort framåt för vi har tvingats lösa problem tillsammans. Om man kommer från samma stad och samma kultur är det enkelt att bli bekväm. Vi har inte haft möjlighet att bli bekväma, säger Christian.

Frieriet och bröllopsdagen blev precis som de önskade sig och att få kalla sig “husband and wife” känns stort.

- Jag väljer att välja dig säger Christian till Julia. Vissa dagar kommer jag säkert att vara en svår person att välja och det samma med dig. Men vi vill det här, tillsammans, och därför fortsätter vi att välja varandra.

Som bäst planerar Julia och Christian en lite större fest i december i år då alla vänner också ska få vara med och fira kärleken.

- Det är en fin sak med att ha två hemländer, man får göra roliga saker fler gånger. Vi hade också två förlovningsfester, säger Julia.

Men visst är det också tufft ibland.

- Vi kommer aldrig att ha alla dem vi älskar på ett och samma ställe. Det gör att vi måste offra vissa saker, semester eller tid med någonderas familj.

Hur framtiden ser ut vill de inte spekulera för mycket kring. Nu väntar i alla fall några år i USA, men sedan är möjligheterna flera.

- Man kan alltid försöka planera livet, jag gillar att göra det, men det går nästan aldrig som man tänkt sig ändå, säger Christian.