Norrena & Frantz: Vem brukar skamma dig och varför?

Det har funderats mycket på skam de senaste åren (och det har inte bara handlat om den norska tv-serien)

Flygskam, mammaskam, tjockskam, klimatskam. Det verkar finnas hur många kategorier som helst.

Kanske de nya trendkategorierna är "besöka sommarstugan i annan kommun"-skam eller "munskydds-skam"?

Vi är så glada i att få andra att känna skam att verbet "att skamma" till och med fanns med på Språkrådets nyordlista 2019.

Den gemensamma nämnaren är ju att någonting i ditt beteende eller agerande väcker agg hos en annan person

"Oj, du är minsann modig du som täcks ha så kort kjol i den där åldern."

"Ja, jag kunde då inte tänka mig att ha barnen i dagis förrän de fyllt tre."

"Mm, din hamburgare ser smarrig ut. Du har tydligen inte sett Cowspiracy?"

Kritiken kan vara subtil men ack så syrlig.

Och javisst, ofta har den som skammar rätt i sak. Klimatfrågan är till exempel en komplicerad grej där varenda kotte kunde göra bättring på något plan.

Men frågan är hur konstruktivt det är att skuldbelägga varandra?

Finns risken att den som ständigt tillrättavisar och rynkar på näsan framstår som självgod och pretentiös?

Orkar någon i slutändan ta åt sig av kritiken eller skapar skammandet bara allmänt dålig stämning?

Relationspodden Norrena & Frantz vill veta hur du ser på skam och skuldbeläggande!

I hurdana situationer har du upplevt att du blivit skammad?

Vem stod för skammandet, vad var hens poäng?

Hur reagerar du om du blir skammad? Skäms du, blir du trotsig eller bryr du dig inte om saken alls?

Brukar du själv skuldbelägga dina bekanta? Vilka saker gäller det i så fall?

Du kan som vanligt svara anonymt via formuläret! Ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.