Att möta sitt barns mördare kan hjälpa i sorgearbetet – John Webster gjorde dokumentär om reparativ rättvisa

Att en anhörig dör i ett våldsdåd är något av det värsta man kan tänka sig. Skulle något sådant hända är det få som skulle kunna tänka sig att förlåta eller ens träffa förövaren. Men en så kallad reparativ rättvisa är något som, under de rätta förhållandena, kan hjälpa de anhöriga att sörja.

– Jag vill be om ursäkt för mitt dåd, för allt det lidandet jag orsakat, säger mördaren Jari.

Han sitter i ett mörkt rum med sin före detta flickvän Pias mamma Ulla. Efter ett fyllebråk med Pia hade han hällt bensin på henne och tänt på.

– Jag skulle vilja veta varför? Mitt barn förtjänade inte det här, säger Ulla.

– Alkoholen var ju en faktor, men jag kan inte förklara varför jag gjorde något sådant.

Sådana här möten visar regissören John Webster i sin nya dokumentär Öga mot öga (Silmästä silmään).

– Genom sådana här möten kan de anhöriga få ro att sörja. Vi har alla förlorat någonting och vi vet att man måste ta sin tid och sörja, men de anhöriga får inte det här lugnet, säger John Webster.

Han säger att de anhöriga ofta måste först gå igenom både polisundersökning och sedan långa rättsprocesser. Det kan ta flera år innan förövaren fått sin dom, och under hela den tiden är förlusten ett öppet sår som rivs upp på nytt och på nytt.

– De anhöriga lär sig ofta att leva utan att ha bearbetat sorgen, vilket kan leda till stora problem i det långa loppet, säger John Webster.

Mötas för att kunna gå vidare

Reparativ rättvisa är en ganska ny metod i Finland. De första mötena ordnades 2016 och har visat sig vara ett effektivt hjälp i sorgearbetet.

Innan mötet kan genomföras krävs det ändå en hel del förarbete. Det viktigaste är att förövaren ångrar sitt dåd, vill ta ansvar och be om förlåtelse. De som styr projektet gör långa bakgrundsintervjuer med både gärningsmännen och de anhöriga för att försäkra att det är bra att de möts.

För förövarnas del handlar det ofta om att de behöver mötet för att kunna ta sig vidare i livet. De kan behöva be om förlåtelse, även om de inte får förlåtelse.

För de anhörigas del kan det handla om att de kommit till en punkt där de inte kan leva vidare utan att ha bearbetat sorgen. Till exempel kan det hända att de behöver fråga en specifik fråga av förövaren.

– Pappan Mika i dokumentären hade levt med ilska och hämndlystenhet i ungefär fyra år. Han ville veta om det fanns något han skulle ha kunnat göra för att förhindra mordet på hans son, säger John Webster.

I ett sådant här fall kan det vara viktigt att se gärningsmannen i ögonen och konkret se hur de reagerar på frågan och att de ångrar sig.

– Den anhöriga är så otroligt modiga. Att gå in i rummet och möta det värsta i hela sitt liv för att ge sig själv möjligheten att kunna gå vidare, säger John Webster.

Utsatta anhöriga

Framtiden för reparativ rättvisa i Finland är ändå osäker. Finansieringen för projektet är slut, vilket John Webster tycker är väldigt synd.

– Det är en av de få metoderna i Finland som finns för att hjälpa de anhöriga i deras sorgearbete. De lämnas ganska ensamma, så jag hoppas metoden får en fortsättning, säger John Webster

Han tycker också att det finns delar i rättssystemet som borde förändras.

– Om förövaren döms till att betala skadestånd till de anhöriga måste de själva se till att de får pengarna genom utmätning. Och eftersom förövaren sitter i fängelse kan det vara att de anhöriga får några euro i året och varje år blir påminda om mordet och förövaren, säger John Webster.

– I Sverige betalar staten för lidandet och sedan är det statens roll att driva in pengar av gärningsmannen. Då har de anhöriga en sak mindre att bekymra sig om.

John Webster medverkar i Efter Nio, måndagen den 30 mars 2020 kl. 21.00 i Yle Fem och Yle Arenan. Dokumentären Öga mot Öga (Silmästä silmään) kan du se på Yle Arenan fr.o.m. samma dag och på Yle TV1, torsdagen den 2 april 2020.