Världens snabbaste racermamma ville inte sitta vid sandlådan och prata om blöjbyten – allting förändrades när Emma Kimiläinen fick det gyllene samtalet ingen nånsin får

"Det skulle vara fantastiskt om en trettioårig morsa blev den första kvinnan i F1 på årtionden"

– Jag har lärt mig att ta det lugnt och låta bli att stressa. Jag är väldigt lycklig i mitt liv, i allt jag gör. Det ger mig möjligheten att nå framgång.

Emma Kimiläinen ger ett ytterst moget intryck när Sportliv träffar henne på ett kartingcenter i Vanda.

Under sin krokiga karriär har hon blivit en specialist på livshantering och verkar alltid ha allt under kontroll.

Så var inte fallet för sex år sedan. Som nybliven mamma återvände Kimiläinen till tävlingsbanorna – efter en ofrivillig paus på fyra år.

Hennes drömmar om en formel 1-karriär var inte långt ifrån att gå i uppfyllelse, tills den internationella finanskrisen för tio år sedan tvingade hennes sponsorer att backa ur. Hjulen föll av Kimiläinens lovande formelkarriär som fick ett plötsligt slut.

”Jag körde inte en meter på fyra år, inte ens karting!”
-Emma Kimiläinen

Hon inledde ett nytt liv med studier, jobb och husbygge – och ett par år senare upplevde hon att tiden var mogen för att skaffa barn.

Ett halvt år efter att dottern hade kommit till världen, hände sedan något väldigt oväntat.

– Jag fick det där gyllene samtalet som ingen någonsin får.

PWR Racing Team i den svenska Scandinavian Touring Car Championship-serien erbjöd en stallplats åt Kimiläinen, som stått utanför racingvärlden i fyra års tid.

– Plötsligt var livet som jag hade lämnat efter mig tillbaka – livet som har varit min passion och som jag alltid offrat allting för, berättar 30-åriga Kimiläinen som körde sina första kartingtävlingar för 25 år sedan.

Se Sportlivs minidokumentär om hur Emma Kimiläinen tagit vara på sin andra chans inom motorsporten:

10 min

Emma Kimiläinen krossar fördomar: "Det skulle vara fantastiskt om en trettioårig morsa blev den första kvinnan i F1 på årtionden" - Spela upp på Arenan

Racermamman behandlas som en slagpåse

Att kombinera de två viktigaste sakerna i livet, småbarnsfamiljen och racerförarkarriären, var en stor utmaning. Kimiläinen saknade känslan av kontroll.

– I den situationen var jag en lika bortkommen mamma som vem som helst som har fått sitt första barn.

Efter de fyra dagar långa arbetsresorna till Sverige hade hon svårt att känna sig mentalt närvarande hemma. Tankarna gick till tävlingarna i STCC-serien där Kimiläinen var första kvinnliga förare på 15 år.

Före tävlingsresorna kunde hon inte heller förbereda sig på optimalt sätt eftersom hon varken ville eller täcktes vara självisk nog för att slita sig från sin ettåring.

Loppen gick inte som hon hade önskat sig. Pressen från media var stor och medtävlarna behandlade henne som en slagpåse ute på banan. Bilen fick smäll efter smäll – hennes självförtroende likaså.

Samtidigt kände hon av pressen och förväntningarna från det finländska samhället gentemot mödrar.

– Det förväntas att man är hemma med barnen i tre år, att man går i musiklekskola och dricker kaffe vid sandlådan med andra mammor och pratar om blöjbyte och barnets utvecklingsfaser, skrattar Kimiläinen.

– Jag upplevde att jag inte alls passade in i det mönstret.

Trots de relativt blygsamma resultaten och den rätt så kaotiska tillvaron fortsatte Kimiläinen i STCC i tre år – varefter hon höll ett mellanår, som hon kallar det, och rattade en Ford Mustang i den nordiska V8 Thunder-serien.

I takt med att dottern växte hittade familjen fungerande rutiner vartefter.

– Att jag fick det att fungera – när pusselbitarna föll på plats med familjen och all utomstående hjälp – har gjort mig alldeles otroligt stark. Den mentala styrkan är mitt främsta vapen.

Den styrkan har hon haft stor nytta av i samband med att hon fick en chans att ta ett steg närmare sin barndomsdröm formel 1.

Olycksdrabbad mästarkandidat i W Series

I början av 2019 blev Kimiläinen headhuntad av bakgrundskrafter till den nya formel-3-serien för kvinnor, W Series.

Hon var inledningsvis skeptisk till konceptet.

– Varför ska jag köra enbart mot kvinnor när jag besegrar herrarna också, undrade hon.

När Kimiläinen bekantat sig närmare med W Series insåg hon att det skulle gräma henne senare om hon inte tog vara på möjligheten.

– De ville ge en chans att utvecklas och visa vad jag går för, och en chans att ta en studs vidare på min karriär.

Av hundratals sökande var Kimiläinen en av tio i den första gruppen av förare som blev antagna till W Series.

Förarkandidaterna genomgick omfattande test vad gäller psykiska och fysiska egenskaper samt hantering av olika slags bilar. Testerna visade att rutinerade Kimiläinen definitivt skulle vara en av de starkaste förarna i serien.

– På basen av testerna visste jag att jag har en väldigt bra möjlighet att vinna hela mästerskapet.

Nej, jag är inte rädd! Jag vet vad jag håller på med och litar på mig själv

Emma Kimiläinen

Emma Kimiläinen hade hittat balansen i livet – men den lyckliga tillvaron kunde ha rubbats rejält i den allra första deltävlingen då hon var med om en kraftfull krasch.

Det motiga loppet inleddes med att bilen stannade i startrutan. Kimiläinen fick ändå igång motorn relativt snabbt och tänkte att hon minsann tänker ta sig upp på prispallen, även om hon hade tappat en massa placeringar.

Hon hade hunnit göra sex lyckade omkörningar när en medtävlare i en hårnålskurva körde in i sidan. Bilens hastighet var 110 kilometer i timmen, när den borde ha varit 30.

Kimiläinens huvud kastades åt sidan och hennes nacke drabbades av en allvarlig pisksnärtsskada.

Det dröjde en vecka innan de obehagliga symptomen dök upp. Kimiläinens värld höljdes i dimma. Hon led av allvarliga balansproblem och det kom inte på fråga att delta i tävlingar.

Trots de neurologiska utmaningarna var Kimiläinen tillfreds med tillvaron.

– Det handlar om livshantering. Att man kan vara lycklig och inte låta sig rubbas av diverse små bakslag. Olyckan rubbade inte mig i grunden även om det var ett bakslag.

Hon visste inte hur länge hennes vimmelkantiga tillstånd, och förbudet att delta i tävlingar, skulle pågå.

– Jag älskar att köra och har gjort det i hela mitt liv, men min lycka baserar sig inte på det. Det definierar inte vem jag är.

Den allvarliga kraschen i W Series var långt ifrån Kimiläinens första under karriären.

– Visst börjar det märkas att jag hamnat ut för flera liknande smällar. Symptomen multipliceras för varje gång.

Kimiläinen skrattar även om hon pratar om sina allvarliga huvudskador.

– Folk frågar mig hur jag kan köra tävlingar som mamma. De undrar om jag inte är rädd, säger hon.

– Nej, jag är inte rädd! Jag vet vad jag håller på med och litar på mig själv.

”Det är sällan man tränar på att köra. Träningen går mer ut på gym, badminton, boxning, karate och så vidare.”
-Emma Kimiläinen

Kimiläinen poängterar att hon också lägger mycket energi på samarbetet med ingenjörerna och mekanikerna, som i W Series byts ut efter varje lopp. Samarbetet måste fungera friktionsfritt – det är en väsentlig del av hennes riskhantering.

– Jag kör en bil som består av skruvar och olika tekniska delar, som någon annan har satt ihop.

– Jag vill skapa en sådan relation med teamet att de vill göra sitt yttersta för att se till att alla skruvar sitter fast – att alla medlemmar i teamet verkligen vill att vi vinner tillsammans.

“Känns som att karriären först nu är på väg någonstans”

Två månader efter kraschen i W Series-premiären hittade finländska läkare behandlingsmetoder som återställde Kimiläinens tillstånd. Hon hade missat tre tävlingar men kunde delta i säsongens tre återstående lopp.

Under säsongens andra hälft samlade hon mest poäng av alla tack vare en seger, en andra och en femte plats. Hon noterades också för det snabbaste varvet i samtliga tävlingar.

– Jag fick visa min verkliga potential – så här hade det gått om jag fått vara med hela tiden, säger Kimiläinen med ett skratt och konstaterar att hon denna säsong siktar på att vinna mästerskapet.

Ifall hon vinner är det igen dags för nya utmaningar, eftersom W Series-mästaren inte får fortsätta i serien.

– Jag har haft en händelserik karriär, men det känns som att den först nu är på väg någonstans.

I barndomen var Kimiläinens klara målsättning och dröm att köra i formel 1-serien, men karriärens alla krokar och motgångar har ändrat på hennes sätt att tänka.

– Det är inte så att jag försöker komma med tvång någonstans, och tänker att jag är lycklig först då jag når mitt mål, säger hon och fortsätter.

– Nej, jag är jättelycklig nu! Och allt som sker är ett plus och ett bonus, och jag tror att den mentaliteten öppnar de rätta dörrarna för mig.

Helt begravd är F1-drömmen ändå inte.

– Det vore en fantastisk berättelse, som krossar alla tänkbara fördomar och hinder, ifall en trettioårig morsa blev den första kvinnan i formel 1 på årtionden.