Äldre riskerar bli isolerade i coronatider – Lena Dalvik 96 år använder surfplattan för att ringa till sina barnbarnsbarn

Äldre riskerar bli isolerade i coronatider

Lena Dalvik 96 år använder surfplattan för att ringa till sina barnbarnsbarn

Coronaläget gör att många äldre blir isolerade. För de som inte kan använda digital teknik kan det här vara ett hårt slag. 96-åriga Lena Dalvik i Kronoby uppmuntrar alla äldre att ta vara på de möjligheter till social kontakt som tekniken för med sig.

Coronaläget gör att många äldre blir mer eller mindre helt isolerade i sina hem. Regeringen uppmanar alla som är över 70 år att undvika sociala kontakter så långt det är möjligt. Många äldre som bor på ett servicehem får inte längre ta emot besök av varken barn eller barnbarn.

Det här kan leda till en ökad ensamhet bland äldre konstaterar Anna Forsman, akademilektor i hälsovetenskaper vid Åbo Akademi i Vasa. Hon har jobbat med många olika forskningsprojekt om äldre i en digital värld, nu senast EU-projektet Ageing online. Hon ser risker med att äldre isoleras.

"Vi ska inte dra alla äldre över en kam, men det är klart att då det gäller sociala kontakter kan äldre vara en mer sårbar grupp. Vi vet att äldre hör till de grupper i samhället av vilka en betydande andel inte är vana nätanvändare. Det digitala är ett väldigt fint hjälpmedel i dessa tider då vi ska vara distanserade från varandra rent fysiskt. De grupper som inte är vana att använda digitala hjälpmedel blir då sårbara. Hit hör en del av den äldre befolkningen."

Lena 96 år ringer barnbarnsbarnen på Skype

Att serviceboenden inte tar emot besök av utomstående betyder också att journalister inte är välkomna. Det i sin tur betyder att det är svårare att komma i kontakt med de äldre själva för att fråga hur de upplever situationen.

Jag väljer därför att ringa upp min mans mormor Lena Dalvik. Att jag ringer just till Lena beror på att jag vet att hon tillhör den grupp äldre som ser möjligheterna i att lära sig ny teknik.

Lena bor på Herberts hus i Kronoby och är en av många äldre som nu är helt isolerade från omvärlden. En av döttrarna handlar mat åt henne och lämnar varorna vid boendet, men i övrigt träffar hon ingen utanför hemmet.

Att få kontakt med Lena är däremot inte svårt. Lena har nämligen två mobiltelefoner, en dator och en surfplatta. Hon är dessutom aktiv på flera sociala medier. Jag ringer upp henne via Skype för att fråga hur hon upplever kontakten till omvärlden i dessa virustider.

Jag är ganska van att vara ensam men visst känns det ändå mer ensamt nu när det inte finns något alternativ.

Även om videosamtal inte ersätter besök som då någon kommer in och slår sig ner på en kopp kaffe, är hon glad att hon har möjlighet att hålla kontakten till nära och kära digitalt.

- Det är mina barn och barnbarn som matat i mig kunskapen. Det är jag tacksam för. Jag tycker till exempel det är roligt att betala räkningar på datorn.

Lena tycker att också andra äldre ska ta vara på möjligheterna tekniken kan erbjuda.

Många äldre vill inte lära sig ny teknik. De tror att det ska vara svårt. Men det är inte svårt om man tar det ett steg i taget. Jag skulle inte klara mig utan dator. I synnerhet inte i dessa coronatider. På det här sättet har man i alla fall lite kontakt utåt.

Ensamheten kan öka bland de äldre som inte är online

Hör då Lena Dalvik, som vid över 90 års ålder använder digitala verktyg för att hålla kontakten med omvärlden, till undantagen? Eller finns det trender som visar att äldre blir allt mer digitala?

Den frågan ställer jag till forskaren Anna Forsman.

- Det är en svår fråga för det finns stora variationer bland äldre under och över 75 år. Det finns också stora variationer mellan olika mätningar och studier, säger Forsman.

Enligt statistikcentralens senaste mätning använder 60 procent av de allra äldsta inte digitala verktyg alls. I studier som Anna Forsman varit med och utfört i Österbotten var det cirka 30 procent i åldersgruppen 65-85 som inte använde internet alls.

- Vi ska ändå akta oss för att generalisera. Det finns unga människor som inte använder digitala tjänster alls och hundraåringar som är mycket digitala. Vi ser också att andelen äldre som använder digitala tjänster hela tiden ökar, säger Forsman.

Men de som inte använder digitala tjänster, är de en utsatt grupp just nu?

- Ja det skulle jag nog säga. Det finns en risk för ökad ensamhet. Då dagliga vanor och rutiner man byggt upp förändras kan det vara svårt att hitta ersättande mötesplatser.

Behovet av digitala kunskaper särskilt tydligt nu

Speciellt i dessa tider då vi inte får träffa varandra fysiskt får det digitala en allt större innebörd konstaterar Anna Forsman.

- I studier vid Åbo Akademi har vi sett att digitala verktyg ger en ökad livskvalitet. De som till exempel kan ringa videosamtal och dela bilder och chatta med varandra upplever att de har ännu ett forum att umgås och känna gemenskap med varandra. Att känna att man tillhör en grupp är mycket viktigt för det psykiska välmåendet i alla grupper, inte minst bland de äldre.

Kan då ett videosamtal ersätta att någon kommer på besök och dricker en kopp kaffe?

- Många pensionärer som varit med i våra studier säger att det digitala inte kan ersätta den fysiska kontakten, men att det är ett viktigt komplement. Man ser ett mervärde i att kunna kommunicera på olika sätt. Nu då vi lever i ett undantagstillstånd kan komplementet bli det ersättande. Saknar man nu ett digitalt sätt att kommunicera blir man extra sårbar socialt.

Coronaläget kan göra att fler äldre ser möjligheterna i det digitala

Anna Forman lyfter här fram att det finns hjälp att få. Både inom det kommunala och inom tredje sektorn som pensionärsföreningarna finns det olika former av stödtjänster, kurser och handledning. Inställningen är ändå det viktigaste säger Forsman.

- Ett stort problem har varit att få de äldre att se det digitala som meningsfullt. Att de själva ska se att det finns ett värde i att lära sig det digitala. Det handlar inte om att man inte kan lära sig, men om man inte ser poängen med att lära sig.

"Jag tror att den här coronatiden kan leda till en förändring i attityderna. Nu då det inte finns något alternativ ser man på ett väldigt konkret sätt vad man får ut av det digitala. Om man ska se något positivt i allt det här så ser jag en möjlighet att digitala tjänster kanske blir mer vardagliga, också för de som inte använt det digitala kontinuerligt tidigare.”

En annan positiv utveckling kan vara att vi nu ringer våra nära och kära oftare än tidigare.

- Jag tror och hoppas det. Jag ser också den trenden i min omgivning. Vi hittar nya innovativa sätt att hålla kontakten, samtidigt som vi går tillbaka till traditionella metoder och börjar skriva brev. Jag hoppas att det här generellt ska leda till att vi har mer kontakt i vardagen än då vi tar det sociala för givet.

Har du något gott råd till de som vill lära sig ett nytt digitalt sätt att kommunicera?

- Jag hoppas att de som känner sig nyfikna ska våga pröva på och inte vara rädda att testa. Det digitala kan vara en tröskel att komma över, men man ska inte vara rädd för att apparaten
ska gå sönder och funkar det inte första gången, testa igen.

- Det är också viktigt att komma ihåg att det är den äldres egna val. Vi ska inte presentera den digitala tekniken som det enda lösningen som är bäst för alla. Men jag rekommenderar att man vågar testa. Tala med en vän som kanske har mer vana och få inspiration den vägen. Speciellt i de här tiderna kan det vara värt att ge det ett försök.