Camilla var hög på droger flera dagar i veckan: “Festen pågick dygnet runt”

Camilla tog droger, gick på jobb, överlevde arbetsdagen och fortsatte festa. Tills det inte gick längre. Nu har hon gjort tv-serien Noia som bygger på egna upplevelser. Du hittar den på Yle Arenan.

Camilla Ramonn är 19 år och hög på ecstasy. Hon befinner sig på en nattklubb i London. Musiken dunkar, lamporna blinkar och hon känner en alldeles förunderlig känsla: alla älskar henne och hon har ingen ångest.

Ungefär 40 minuter tidigare har hon tagit en paus i dansandet, satt sig ner och upptäckt en liten påse med piller. Vad är det här, har hon tänkt.

I samma stund kommer en kille fram till henne. Han säger att det är ett tecken att hon har hittat påsen, att hon absolut borde prova ett piller. Det gör hon också, och efter det blir ingenting sig likt.

En förälskelse

Camilla växte upp utanför Ålborg i Danmark. Hon tränade handboll på hög nivå, sjöng i kör och ville alltid vara duktig på allt hon tog sig för.

Samtidigt kom alkoholen in i hennes liv redan när hon var 13 år gammal. Då blev hon full för första gången och festerna fortsatte avlösa varandra under gymnasietiden.

- Jag var både extremt stark och extremt skör. Väldigt perfektionistisk men också sårbar.

Efter gymnasiet ville Camilla bort. Bort från Ålborg och bort från Danmark. Hon flyttade till London och började jobba på en restaurang.

Med sina nyfunna vänner upptäckte hon Londons nattliv. Technoklubbar fanns det gott om och hon fascinerades av stämningen, känslan av ständig show och teater som infann sig där.

Kvällen när hon för första gången provade droger blev känslorna ännu starkare.

- Det var en förälskelse. Färgerna blev starkare, alla i rummet blev en enhet och jag ville bara ha mer, säger Camilla.

De festade på helgen, sedan började det spilla över på vardagarna.

- Det var fest söndag till måndag, sedan blev det till tisdag, kanske onsdag. Vi bara dansade och mitt ego upplöstes när vi var tillsammans.

Paranoia

Men efter ett tag började Camilla märka att de små pillren som såg så oskyldiga ut inte bara gav henne ett fantastiskt rus. De kom också med en gränslös ångest och paranoia.

Först i drömmarna, sedan i vaket tillstånd.

- Det kändes som om någon skulle kväva mig. Jag trodde jag skulle dö, säger Camilla.

Efter ett tag blev det så illa att Camilla insåg att hon måste försöka ta sig ur situationen. Då hade hon gått från att festa ett par gånger i veckan till att ta droger varje dag.

Hon flyttade hem till Danmark igen, sökte och kom in till en filmskola i Köpenhamn, men vägen tillbaka till ett drogfritt liv var långt ifrån enkelt.

- Jag gick till en psykolog en gång i veckan i sex år. Tillsammans räddade vi mitt liv, säger Camilla.

I dagsläget har hon fått så mycket distans till perioden i London att hon är beredd att dela den med omvärlden. Det resulterade i serien Noia, som nu finns ute på Yle Arenan.

Serien bygger på Camillas självupplevda händelser, men karaktärerna är fiktiva och spelas av skådespelare.

- Jag har alltid vetat att jag vill dela den här berättelsen men jag har inte varit säker på hur, säger Camilla.

Med serien vill Camilla ge en realistisk bild av vad drogerna gör men också visa att man kan ta sig ur ett missbruk om man har styrkan och får rätt sorts hjälp.

Jag tänkte bara på droger när jag såg henne

Camilla

Hon hoppas att serien kan ge upphov till samtal med vänner och familj. För som hon säger, problemet försvinner ingenstans bara för att vi inte låtsas om det.

- Det finns så mycket fördomar, men situationen är alltid komplex. Du är ingen dålig människa för att du har hamnat där. De flesta jag kände självmedicinerade med droger, säger Camilla.

I dag har hon ingen kontakt med vännerna i London som hon delade den väldigt intensiva och destruktiva perioden av sitt liv med. Hon och hennes bästa väninna försökte upprätthålla kontakten, de hälsade på varandra, men Camilla insåg efter ett tag att det inte gick.

- Jag tänkte bara på droger när jag såg henne, säger hon.

I dag har Camilla man och barn och lever ett liv långt bort från Londons technoklubbar. Ett liv som hon är otroligt tacksam för att hon fick leva.

- I dag är jag en mer fördomsfri människa och det känns som att ingenting överraskar mig längre.