Bröstsystrarna har kontakt via nätet och telefon, men ingenting ersätter den fysiska kontakten
Siv Buss insjuknade för fem år sedan i allvarlig bröstcancer. Utan kamratstödet hon fick hade det varit ännu jobbigare och Siv Buss träffar sin stödperson Pernilla Vikström fortfarande.
Det flesta patientföreningar erbjuder kamratstöd till de insjuknade. Det betyder helt enkelt att en person som har upplevt samma sak finns där som ett stöd.
Stödet är viktigt, eftersom diagnosen kan vara en omtumlande upplevelse, berättar Siv Buss.
- Läkaren sade att tyvärr hittade han något som han inte hade velat se på bilden. Jag sade, är dåliga nyheter jag har att vänta? Han sade, tyvärr tror han det jo. Eller - han var säker på sin sak.
- När jag sedan satt där i omklädningsrummet så var det nog en sådan overklighetskänsla, fortsätter Buss.
Siv Buss sökte omedelbart hjälp hos Österbottens cancerförening och fick tala med en psykoterapeut. Hon sökte också en stödperson och fick genast respons.
- Pernilla ringde mig och hon fick mig lugnad, verkligen. Jag var nervös och rädd för operationen, för allting. Men hon sa, nu tar vi operationen först. Sedan ser vi vad som händer.
Det svåraste är svårt att tala om
Cancern var aggressiv och behandlingarna långa och tunga. Men idag kan Siv Buss sitta och njuta av livet över en bit god mat tillsammans med sin stödperson Pernilla Vikström, då de träffas.
- Många kvinnor jag har kontakt med mig vill skydda sin egen familj. De vill skydda sina vänner från de svåra och mörka känslorna, förklarar Pernilla Vikström.
Det svåra man inte kan tala om med sina närmaste, kan man tala om med sin stödperson.
- Många har ringt och sagt till mig att dom kan inte säga till sin man att jag är så rädd för att dö. Men de kan tala med mig, för att jag är inte inne i deras cirkel, säger Pernilla Vikström.
"Lyssna mer, prata mindre"
Stödpersonen har absolut tystnadsplikt och ger inga medicinska råd.
- Vi ska lyssna mera och prata mindre. Det är deras historia som är i centrum, förklarar Pernilla Vikström.
Cancerpatienternas stödpersoner får utbildning av cancerföreningarna. Men det är upp till stödpersonerna själva att avgöra hur tillgängliga de vill vara.
- För mig passar det att vara tillgänglig 24/7, om behovet finns. När frågorna och ångesten kommer är det inte alltid mellan 8 och 17. Det kan komma på en helg, det kan komma sent en kväll eller tidigt på morgonen. Personligen har jag beslutat att min telefon är alltid tillgänglig, säger Pernilla Vikström.
En stor del av kamratstödet sker i dag över nätet. På Facebook finns bland annat en grupp för finlandssvenska cancersjuka, som är viktig för den som vill uttrycka sig på sitt modersmål. Men alla känslor kan inte förmedlas via nätet, påpekar Siv Buss.
- Det är nog de här fysiska träffarna som är grejen. Jag har flera så kallade bröstsystrar som jag träffar. Vi är ute, äter gott och skrattar mycket. Vi talar också om livets allvar, men vi försöker göra det till roliga träffar.
Siv Buss kom fort i kontakt med andra som som också insjuknat i cancer och direkt märka vilken positiv inverkan kamratstödet kan ha på välmåendet.
- Jag var ju och träffade mina bröstsystrar måndagen efter min operation på torsdag och jag behövde inte ta nån värkmedicin den kvällen!
Våga be om stöd
Sjukdomen påverkar inte bara den som blir sjuk, utan det drabbar också närkretsen. Därför finns det också anhörigstöd, det vill säga kamratstöd för anhöriga, berättar Pernilla Vikström.
- Det är många cirklar på vattnet. Det blir en liten dominoeffekt, som berör inre kärnan, arbetsplatsen och släkten. Och då behövs stödet från andra.
' /%3E%3C/svg%3E)
