Kommentar: Det ställs stora krav på EU i tider av kris – men det är vi medborgare som sätter gränser för vad unionen kan göra

EU är precis så starkt eller svagt som medlemsländerna och vi medborgare vill att unionen ska vara, skriver Svenska Yles korrespondent i Bryssel Rikhard Husu.

De gångna veckorna har varit omtumlande för EU. Förutom en pandemi måste unionen också tackla de ekonomiska konsekvenserna av coronaviruset.

EU:s initiala respons på epidemin var vacklande. Insatserna för att stoppa virusets framfart hämmades av bristande koordinering.

Italien vädjade med dålig framgång om hjälp med skyddsutrustning då det stod klart att man börjat tappa kontroller över spridningen av viruset.

EU:s reaktion på krisen får ett dåligt betyg, säger Greklands EU-minister Miltiadis Varvitsiotis till nyhetssajten Politico.

Efter en trög start har EU också tagit en större roll i att koordinera kampen mot pandemin

Sedermera har man tagit sig i kragen i Bryssel. EU har bland annat luckrat upp budgetrestriktionerna för medlemsländerna och sett över bestämmelserna för statliga bolagsstöd.

I klartext uppmanas medlemsländerna att föra en stimulerande politik och stöda bolag som råkar illa ut.

Vidare gick euroländernas centralbank ECB ut med ett pandemipaket på 750 miljarder euro.

Efter en trög start har EU också tagit en större roll i att koordinera kampen mot pandemin.

Bland annat har EU beslutat att avskaffa tullavgifter och moms för medicinsk skyddsutrustning som importeras från länder utanför unionen.

EU har också inlett en gemensam upphandling för att köpa medicinsk utrustning för att distribueras dit behovet är störst.

Är detta tillräckligt? Knappast.
Behövs ytterligare insatser? Utan vidare.
Varför gör EU inte mer i så fall? För att unionen inte kan köra över huvudstäderna i frågor som hör till medlemsstaternas befogenheter.

Hälsovården är ett område där medlemsländernas inflytande är stort.

Det är alltså de nationella regeringarna och myndigheterna som beslutar hur man ska agera exempelvis vid en pandemi.

EU:s roll blir snarare att koordinera än att verkställa: det handlar om att skapa sig en möjligast bra lägesbild och försöka förhindra att medlemsländer vidtar åtgärder som utesluter eller motverkar varandra.

Vill man att EU ska ha mer muskler i kristider måste huvudstäderna delegera mer makt till unionen

Inom ekonomin har de nationella regeringarna också sista ordet.

Trots EU:s budgetregler är det upp till respektive medlemsland att se till att intäkter och utgifter är i balans.

Därför har EU ingen klar färdplan för hur man ska tackla den ekonomiska kris som följer av pandemin.

Precis som under den föregående finanskrisen blir man tvungen att improvisera och fatta beslut ad hoc.

Att hälsovården och ekonomin hör till medlemsländernas befogenheter är givetvis inget naturligt utan ett resultat av aktiva beslut.

För att sammanfatta: EU är precis så starkt eller svagt som medlemsländerna och vi medborgare vill att unionen ska vara.

Vill man att EU ska ha mer muskler i kristider måste huvudstäderna delegera mer makt till unionen.

Den inflammerade diskussionen om gemensamma skuldebrev för euroområdet åskådliggör spänningarna mellan EU-länderna

Självklart har EU och dess institutioner också ett ansvar för hur unionen fungerar.

I tider av kris måste kommissionen lägga fram förslag till lagstiftarna som är anpassade till det rådande läget.

På Europeiska rådets ansvar ligger att sondera mellan medlemsländerna i frågor där åsikterna går isär.

Den nya EU-ledningen hade knappt hunnit bli varm i länderna innan coronakrisen slog till. Över en natt tvingades man lägga om planerna för den kommande femårsperioden.

Tidvis har kommunikationen utåt lämnat en del i övrigt att önska.

En ovarsam kommentar från ECB-chefen Christine Lagarde fick räntorna på italienska statsobligationer att skjuta i höjden nyligen.

Kommissionsordförande Ursula von der Leyen fick i sin tur göra en pudel efter att ha kallat gemensamma europeiska obligationer eller coronabonder för en "slogan".

Den inflammerade diskussionen om gemensamma skuldebrev för euroområdet åskådliggör spänningarna mellan EU-länderna.

Mot varandra ställs de nordliga medlemsländernas oro över en permanent uppluckring av den europeiska budgetdisciplinen och de sydliga ländernas behov att rusta sig mot en akut ekonomisk kris.

Om medlemsländerna inte lyckas komma överens är EU:s möjligheter att agera begränsade.

Coronakrisen kan tvinga eurozonen att välja mellan ökad solidaritet och sönderfall

Finland måste kanske betala mer för Sydeuropa.

Kommentar: Envar är sig själv närmast i krisens Europa – nu stänger också Finland sina gränser

Svårt att koordinera insatser, skriver Rikhard Husu.