Kloklippning och pälsvård kan skötas utan tvång: "Det behöver inte vara ett nödvändigt ont"

En bild som lagts upp på Facebook av en hundtrimmare förra veckan fick djurägare att rasa över vad de såg. Nu diskuteras hur etisk pälsvård ser ut. Vi tipsar om hur du kommer igång med hundhantering som inte grundar sig på tvång.

På bilden hängde hunden upp och ner ovanför ett trimbord och bar en plastkrage. Fragga hade runnit ur hundens mun.

Svenska Yle har pratat med trimmaren vars bild upprört många till den grad att flera djurskyddsanmälningar gjorts.

Enligt trimmaren är bilden tagen ur sin kontext. Hen hävdar att hunden själv krängt sig och hamnat i den positionen endast för några sekunder. Mer om fallet kan du läsa här.

En sådan bild borde inte kunna tas i en hanteringssituation.

Anna Sydänheimo, hundskolan Pawsiteam

Fallet har gett upphov till en hel del diskussion om hur våra fyrfota vänner behandlas då pälsen ska skötas och klorna ska klippas.

I det aktuella fallet motiveras fastspänning av hunden genom att påstå att det var ett måste, då hunden var aggressiv och krånglig. Anna Sydänheimo, med hundskolan Pawsiteam i S:t Karins, har en annan syn på saken.

- Jag känner inte till bakgrunden till bilden, men den gjorde mig sorgsen. En sådan bild borde inte kunna tas i en hanteringssituation. Det visar att det finns brister i kunskap om hundars signaler och hur man kan läsa dem, om hundträning och om etisk hantering.

Sydänheimo ordnar kurser i frivillig hantering. Under kurserna får hundägare lära sig hur pälsvård, kloklippning och annan skötsel kan utföras stressfritt och utan tvång.

Målet är att genom positiv förstärkning göra pälsvården till en trevlig och avslappnad gemensam syssla för ägare och hund.

Intresset för frivillig hantering uppstod i och med att Sydänheimo själv alltid haft så kallade pälsraser, det vill säga hundar med stort behov av pälsvård. Hon bekantade sig med begreppet frivillig hantering och började träna med sina egna hundar.

- Tanken är att hanteringssituationer inte ska vara något nödvändigt ont som man bara måste göra och som hunden genomlider på något sätt. Det går faktiskt att göra situationen till en trevlig stund som hunden gärna är med om, och det har varit en mycket positiv insikt för mig.

Frivillig hantering vinner terräng - tvång på utmarsch

Uppfattningen om att hunden helt enkelt måste stå ut lever kvar, men samtidigt växer också intresset för frivillig hantering. Sydänheimo tror att varje hundägare vill göra sitt bästa och behandla hunden väl, men kunskapen räcker kanske inte alltid till.

Det är viktigt att lära sig läsa hunden och tyda också mera försynta signaler.

Anna Sydänheimo

Sydänheimo föreslår att de som kämpar med olika hanteringssituationer börjar med att tänka på sin inställning. Ofta anser hundägare att de inte får ge efter och att till exempel kloklippningen måste slutföras.

Håller man fast vid den tanken landar man fort utanför hundens bekvämlighetszon och hela situationen blir en slags kamp mellan ägare och hund.

- Resultatet blir en konfliktsituation som kan bli ångestfylld för båda parter, säger Sydänheimo.

Ett bättre sätt att närma sig situationen är samarbete. Då man övar med en valp ska den hela tiden kunna känna sig trygg, och ha möjligheten att avlägsna sig från situationen om den vill. Det gäller att få till en dialog och lyssna på hunden, råder Sydänheimo.

Kloklippning jobbigt för många - att förstå hundens lugnande signaler underlättar samarbete

Många hundägare kan uppleva speciellt kloklippning som problematiskt. Om hunden försöker slita sig, morrar eller till och med försöker bita är det ett tydligt tecken på att den upplever situationen som väldigt jobbig.

- Det är redan ganska starka signaler från hunden, då den känner sig väldigt obekväm och försöker försvara sig. Det är viktigt att lära sig läsa hunden och tyda också mera försynta signaler, såsom gäspningar, att slicka sig kring munnen eller dra sig undan, säger Sydänheimo.

Sådant kroppsspråk kallas för lugnande signaler. Med dem försöker hundar kommunicera att de känner sig obekväma. Men om de här signalerna inte uppmärksammas kan det leda till att hunden säger ifrån allt starkare, och till exempel morrar eller försvarar sig genom att bita.

- Hunden är inte upprorisk. Den försöker bara berätta att situationen är väldigt jobbig, “kan du sluta?”.

Om kloklippningen blivit en väldigt svår situation rekommenderar Sydänheimo att hundägaren tar kontakt med en hundtränare för utomstående stöd och tips.

Men för övrigt gäller det att gå tillbaka till ruta ett och så småningom börja vänja hunden med situationen i en takt som den mäktar med. Till en början kan det räcka med att man bara vidrör tassen, utan att klippa en enda klo, och belönar hunden rikligt.

Samarbete med veterinärer och trimmare

Det är inte bara hundägare som är nyfikna på att lära sig om frivillig hantering. Också bland personer som jobbar inom djurbranschen finns det utrymme för utveckling på det området.

- Alla yrken har ju lite olika specialområden. Trimmare är experter på pälsvård, veterinärer är experter på det medicinska. Hundtränare är de som studerat hundars beteende.

- Det finns flera olika aspekter och därför har vi också samarbetat med både trimmare och veterinärer, och det har varit mycket fruktbart. Vi hundtränare känner ju inte heller till allt om hur det går till i deras arbete och hurdana situationer som uppstår, så en öppen dialog har varit väldigt viktig.

Förutom hanteringskurser har Sydänheimo har också fått ordna kurser där hunden får öva på att vara patient och bli hanterad av främmande människor, för att göra veterinärbesöken lättare.

- Människor vill nog sitt djurs bästa, och de vill själva lära sig hur de kan hjälpa sitt djur i sådana situationer.

Ett rättesnöre att följa i alla slags situationer, om det sedan är sårvård, pälsvård, kloklippning eller annat, är att försöka göra det så stressfritt som möjligt för hunden.

Det kan uppstå situationer då man helt enkelt måste göra något man inte har hunnit öva, till exempel om hunden blir akut sjuk och behöver vård. Då är det läge att ägna en liten stund åt att fundera på vad hunden redan kan, vad man redan övat på tillsammans, och hur man kan minimera stressen.

- Det är kanske den viktigaste poängen. Man behöver inte alltid ha allt färdigt inövat för att hunden ska kunna bli omskött. Men det är viktig att försöka tänka sig in i hundens situation och se saker med hundens ögon, för att sedan tänka ut hur saken kan skötas möjligtvis stressfritt, säger Sydänheimo.