Juniortränare står inför ny utmaning och har tvingats tänka utanför den berömda boxen: "Det är nog lätt hänt att vi tappar juniorer om vi inte är aktiva"
Träningsinspiration i form av videomaterial på nätet florerar nu i mängd och massor. Tränare för olika grenar runtom i landet står ändå inför en situation och utmaning utöver det vanliga: Hur motivera och hålla kvar juniorerna? I GrIFK lyfter man på hatten för alla innovativa tränare där ute.
”Jag är otroligt stolt och tacksam över hur så manga klubbar, tränare, och ledare likt kameleonter har anpassat sig till undantagstillståndet", sade forsknings- och kulturminister Hanna Kosonen förra veckan.
Idrottsföreningarna lever i en helt ny situation som på många sätt är svår – inte bara rent ekonomiskt.
Seniorer och elitidrottare är vana vid att ta ansvar över sin egen träning och träna på egen hand, men nu behöver också juniorer aktiveras och motiveras på distans.
– Utmanande är det definitivt, säger Sam Kihlstedt som är juniorchefstränare i Grankulla IFK:s handbollsförening per telefon till Yle Sporten.
– Det gäller att hitta medlen och sätten att motivera juniorerna med. Skickar du ett träningsprogram där det står: 45 minuter länk och ett cirkelträningspass där efter, så tror jag nog inte att du får många juniorer att göra någonting, fortsätter han.
Massa material tillgängligt
Likt aldrig tidigare har idrottare, tränare, klubbar och förbund delat material och träningstips på sina webbplatser och framförallt sina sociala mediekanaler.
– Vi måste få barnen att röra på sig under undantagstillståndet, sade HJK:s verksamhetsledare Timo Muurinen på föreningens Twitterkonto redan för en månad sedan och berättade att klubben kommer göra videomaterial åt barnen.
Det har många andra också gjort. Till exempel fotbollsklubben Honka har redan nu laddat upp över 100 träningsvideon på sin webbplats för alla som är intresserade. Och mer är på kommande.
De olika grenförbunden har också öppnat upp så kallade materialbanker eller på annat sätt delat med sig av träningsprogram och råd.
Även handbollsförbundet har på Facebook och på sin webbplats delat med sig av träningsprogram i olika former, och också gett föreningarna riktlinjer.
Utöver material som delas öppet på sociala medier har videomaterialet delats ut internt inom föreningen både i Grankulla och i Sjundeå.
– Vi är ganska bortskämda och det finns massa material tillgängligt. För 15 år sedan skulle situationen ha varit klart svårare. Nu finns det ändå medel för att klara sig ur det här rent idrottsmässigt och träningsmässigt, säger Kihlstedt.
Seniorerna som rollmodeller
Att så många elitidrottare och seniorer inom olika grenar delar med sig av sin träning på hemmaplan håller både Kihlstedt och Sjundeå IF:s junioransvarige Marcus Sjöstedt med om att är en bra sak.
– Nu kan jag tänka mig att det är svårt att hitta på vad man ska göra hemma. Om de sedan ser att herr- och damspelare tränar hemma på bakgården så kanske någon junior också får inspiration att göra samma sak. Det är nog viktigt, säger Sjöstedt.
Både Grankulla IFK och Sjundeå IF har delat seniorspelarnas träningspass på Instagram.
– Jag tror det är en stor grej. Juniorerna måste i det här läget kunna aktivera sig själva och kunna träna på egen hand och självständigt. Om de då ser att förebilderna och de äldre gör det så tror jag det är lättare för dem också att ta steget. Dessutom får de tips och idéer.
Risk att juniorer slutar
Kihlstedt understryker också de enskilda tränarnas ansvar att hitta på saker som fungerar för den egna verksamheten och det egna laget.
– Det gäller att vara aktiv. Skicka videon, be spelarna posta sina egna träningspass via Instagram eller andra kanaler. Ge dem utmaningar, skapa interna tävlingar inom laget och få juniorerna att sparra varandra.
Hur viktigt är det med tanke på verksamhetens framtid?
– Jag ser det som jätteviktigt att vi håller igång träningsverksamheten. I värsta fall spelar vi handbollsmatcher först om ett halvt år. Det är en oerhört lång tid.
– Det är nog lätt hänt att vi tappar juniorer om vi inte är aktiva och försöker göra det bästa av situationen. Tränarna har en viktig roll i det också. Att försöka hålla fast i gemenskapen och försöka träffa spelarna virtuellt via nätet och på det sättet hålla uppe lagsammanhållningen.
I Sjundeå är man ändå inte oroliga över att juniorerna skulle tappa intresset och hoppa av – trots det märkliga läget och uteblivna bollträningar tillsammans.
– Nä, det måste jag nog säga att vi inte är. Jag tänker nästan tvärtom.
– De barn jag har talat med här i grannskapet så väntar nog ivrigt på att få ta handbollen i hand igen och få spela. Jag är nog inte orolig för att vi skulle tappa spelare, säger Sjöstedt.
Tränarna har lyckats tänka utanför den berömda boxen
I Grankulla har styrelsen precis bestämt att juniortränarna kommer få en liten ersättning för välgjorda träningsprogram och distansträningen. I Sjundeå sker det på frivilligbasis – men ingen klagar.
– Jag tror det också för tränarna är roligt att ha kontakt med laget. Det är nog ingen som sagt att de inte sköter träningsverksamheten bara för att det inte är träningar i hallen.
I GrIFK är man nöjda och positivt överraskade över de egna tränarnas motivation och förmåga att hitta på nya lösningar.
– Jag måste nog lyfta på hatten åt våra tränare. Det är många som har tagit jättefint initiativ och jobbat fram olika lösningar. Allt från video till olika former av tävlingar och utmaningar för de egna lagen.
Och inget ont som inte har något gott med sig:
– Tränarna får åtminstone lära sig att tänka utanför boxen och vara noggranna i sin träningsplanering – och utveckla sig själva genom det.
Den största utmaningen inom grenar som handboll är enligt Kihlstedt att få juniorerna att vänja sig vid träningen på egen hand.
Bättre självdisciplin bådar gott för framtiden
Juniorerna är vana att göra allt tillsammans säger Kihlstedt och menar att utövare av individuella idrottsgrenar kanske har en bättre självdisciplin.
– Och sen förstås för sammanhållningen är det utmanande. Lagidrott är alltid lagidrott och då gör man saker tillsammans. Den biten försöker vi också hålla fast vid.
Det är förstås tråkigt att man inte kan träna tillsammans men för många väcker det här nog en viss disciplin att träna.
Enligt Sjöstedt varierar det beroende på åldern.
– B- och C-juniorerna, eller äldre, lider mera av att vara borta från bollkontaken. De yngre har lättare att komma i kapp senare, säger Sjöstedt.
Båda är ändå överens om att en sak troligen förbättras för juniorerna: Förmågan att ta ansvar för sin egen träning.
– Det är förstås tråkigt att man inte kan träna tillsammans men för många väcker det här nog en viss disciplin att träna. Min egen son som är född 2005 har en bättre rytm nu i sin träning på egen hand.
– Han tränar duktigt och flitigt och det har han kanske inte alltid gjort då det varit en massa handbollsträningar i hallen, säger Sjöstedt och får medhåll av Kihlstedt.
– Juniorerna tar förhoppningsvis det här på rätt sätt och lär sig träna lite självständigt och det är något som krävs av dem längre fram också. Inom varje idrottsgren. Att man självständigt orkar och vill göra jobbet och träna.
– Förhoppningsvis har de nytta av det här i framtiden, om de nu lär sig av det här.
Undervisnings- och kulturministeriet har undersökt vad de olika förbunden och föreningarna i olika grenar tagit till för lösningar just nu. Dokumentet kan läsas här.
Även Finlands Svenska Idrott (FSI) ber nu sina medlemsförbundskicka in information om hur de ställt om sin verksamhet.