Så rapporterar äldrevården i Svenskfinland om skyddsutrustning: Vi klarar en akut situation, men behöver mer

Äldreboendena har lager med skyddsutrustning som räcker för en akut situation med coronafall, men inte för ett ökat alldagligt bruk. Så kan man sammanfatta svaren från de ansvariga i sju kommuner i Svenskfinland.

Efter rapporter om coronafall vid en del äldreboenden i landet och vittnesmål om brist på skyddsutrustning för personalen har vi hört oss för om läget på några orter i Svenskfinland.

Samtliga chefer för äldreomsorg som vi har kontaktat uppger att de har skyddsutrustning i någon mån, men behöver mer. Behovet ökar eftersom myndigheterna kommer med allt striktare direktiv, bland annat om att vårdare i hemvården ska bära andningsskydd vid klientbesök.

Lite skiljer sig läget de olika kommunerna emellan. I Raseborg uppger Kirsi Ala-Jaakkola att man har det som behövs just nu både vid äldreboenden och inom hemvården.

– Vi har gjort en insats och har nu tillräckligt med munskydd.Just nu använder vi andningsskydd inom hemvården enligt direktiven och väntar på besked beträffande äldreboendena.

– När det har funnits misstankar om att nån kan ha haft smitta, så har personalen använt skyddsutrustning och sådan har det funnits tillgång till, säger hon.

Munskydd, långärmade skyddsrockar, visir, skyddsglasögon

Från kommunernas önskelistor

Vid samarbetsområdet för Jakobstad, Nykarleby, Larsmo och Pedersöre säger Pirjo Knif att äldreboendena har skyddsutrustning för en veckas bruk ifall av ett akut smittoläge.

– Vi beställer också mera utrustning och har redan fått tillskott.

Däremot klarar de här kommunerna inte direktivet att alltid bära munskydd vid klientbesök inom hemvården.

– Vi har inte den möjligheten i dag, men vi förbereder oss för det, säger Pirjo Knif.

Klarar några dagar

Också i Vasa har man svårt att leva upp till direktivet inom hemvården, uppger Leif Holmlund.

– Vid äldreboendena finns skyddsutrustning som räcker för normal användning, men inte för ökad användning, så vi är i samma läge som det övriga landet och måste skaffa mera, säger han.

I Pargas uppger Camilla Bergman-Kärpijoki att lagren kan tryta också där.

– Vi har brist på skydd, vi klarar några dagar. Vi har ändå vagnar färdigt laddade med den skyddsutrustning som behövs om vi skulle få ett akut fall med smitta, tillägger hon.

Bergman-Kärpijoki påpekar att det dagligen kommer nya direktiv från olika myndigheter och att det är ett stort jobb att hålla sig ajour och kommunicera dem vidare till personalen.

Inga smittofall rapporteras

När det gäller de privata äldreboenden som kommunerna köper tjänster av, uppges läget vara ungefär lika som vid de kommunalt ägda. Det vill säga att det finns skyddsutrustning i någon mån, men man är i behov av mera.

Ingen av de kommunala äldrevårdsansvariga vi har frågat rapporterar några fall med insjuknade eller avlidna vid äldreboenden till följd av coronaviruset. I Jakobstadsregionen hänvisar Pirjo Knif till de nationella kartor som anger var det finns minst fem smittade.

– Vi finns inte på de kartorna. Såvitt jag vet har vi inga smittade.

Lärdomen är att beredskapsplanen alltid ska vara uppdaterad

Helt tagen på sängen har den kommunala äldrevården inte varit inför coronaepidemin. Kommunerna har gjort upp handlingsplaner vid tidigare smittor och hotande epidemier och också med tanke på den vanliga säsongsinfluensan.

– Men omfattningen av den här epidemin har nog ändå överraskat, säger Camilla Bergman-Kärpijoki i Pargas.

Coronaepidemin har nu föranlett de kommunala myndigheterna att uppdatera och precisera sina beredskapsplaner för en epidemi av den här omfattningen.

– Lärdomen är att se till att planerna alltid är uppdaterade, säger Bergman-Kärpijoki.

"Saknar sina anhöriga"

De största praktiska förändringarna vid boendena har att göra med noggrannare hygien för både personal och klienter. Det kanske mest drastiska är besöksförbudet.

– Många är olyckliga, man saknar sina anhöriga som man borde få vara i kontakt med. Men mycket av verksamheten fortsätter trots allt som normalt, säger Kirsi Ala-Jaakkola i Raseborg.

– Vi försöker vara närvarande, se till att personalen har tid att tala med de äldre, ta en kopp kaffe och läsa dagstidningen tillsammans, för att minska känslan av ensamhet, säger Bergman-Kärpijoki.