Kommentar: Med några få undantag är de döda i covid-19 bara statistik, också i Sverige

Coronakrisen saknar det som kriser och katastrofer brukar fyllas av i redan ett tidigt skede: berättelserna om offren. Dödsfallen är bara siffror i coronans framfart.

I takt med att dödstalet stiger blir också de döda plötsligt bara statistik. I Sverige är antalet coronadödsfall nu uppe i över 1 200 (15.4). Varje dag syns de smittade och de intensivvårdsinlagda i kurvor på Folkhälsomyndighetens pressträff.

Varje dag räknas antalet döda upp av experter och i nyhetsrubriker. Men väldigt sällan nämns någon vid namn.

På det här sättet skiljer sig coronakrisen avsevärt från andra kriser som drabbat Sverige, såsom terrordåd, naturkatastrofer och olyckor.

Estoniaolyckan och tsunamin i Thailand krävde båda över 500 svenska liv och medförde en stor kollektiv sorg för landet. Den här saknas nu.

En stor del av de döda i coronakrisen har varit sjuka och bott på vårdanstalt redan länge. De är ansiktslösa och namnlösa siffror, de sörjs inte offentligt i spalter och kommentarsfält. De sörjs privat.

Utan de här berättelserna riskerar vi att avtrubbas inför siffrorna

Med beskedet om programledare Adam Alsings bortgång i går blev sorgen synlig. Texter om saknad och berättelser om den dödas liv är en del av sorg- och krisprocessen vid stora tragedier. De hör krisjournalistiken till.

Rätt skrivna, med respekt för privatlivet, ska de inte frossa i tragedin utan vara ett sätt att hjälpa och föra samman folk i sorg och vilsenhet.

Berättelserna om krisens offer kan hedra offrens liv, men också hjälpa till med att öka förståelsen för omfattningen av krisen. Utan de här berättelserna riskerar vi att avtrubbas inför siffrorna.

Sverige fortsätter hålla sig till linjen

Folkhälsomyndigheten fortsätter försvara sin linje och det gör också politikerna, senast i går sa statsminister Stefan Löfven att han tycker strategin håller.

Förutom Folkhälsomyndigheten har så gott som hela Sverige – både politiker, en stor del av forskarsamfundet och dessutom i stor utsträckning medierna – dragit slutsatsen att Sveriges strategi har effekt. Sverige har många förklaringar till varför de fortsätter hålla fast vid sin linje.

Antalet smittade planar ut, antalet inlagda på intensiven ökar inte så mycket som befarat

Att fler drabbats i Sverige förklaras delvis bero på att viruset fick ett större grepp om framför allt miljonstaden Stockholm redan från start, med ett stort antal människor som reste under sportlovet.

Sjuk- och intensivvården upplever ett stort tryck, men det poängteras att den inte är överbelastad, det finns kapacitet kvar, man har lyckats platta till kurvan.

Antalet smittade planar ut, antalet inlagda på intensiven ökar inte så mycket som befarat och kurvan ser jämn ut. Antalet döda ökar inte längre lika mycket som före påsk.

Och är ens de svenska åtgärderna så olika Finlands, där det ändå inte råder utegångsförbud?

Att så många dött jämfört med andra nordiska länder förklaras också med att viruset tagit sig in på fler äldreboenden än i grannländerna.

Strategin överlag är det inte fel på, säger Folkhälsomyndigheten, det är bara de äldre man inte lyckats skydda.

Och för övrigt ser Sveriges siffror mycket bättre ut än i många många andra länder i Europa, och särskilt mycket bättre än i New York, lyder resonemanget. Och dessutom är det för tidigt att säga vad de övriga nordiska länderna fortfarande står inför, med nya virusvågor eller följder av för hårda restriktioner.

Och är ens de svenska åtgärderna så olika Finlands, där det ändå inte råder utegångsförbud, eller Danmarks, som nu också öppnar sina skolor?

Vi får vänta i månader och år för att se vem som gjort mer rätt

Om Sverige i slutändan landar på samma dödssiffror som andra länder, utan att ha infört samma auktoritära åtgärder, kan det förstås tolkas som dåligt betyg för andra experter och demokratier, i bland annat Finland.

Men om Sverige har fel handlar det om att fler människoliv hade gått att rädda.

Allt det här är det för tidigt att dra slutsatser om. Men i Sverige finns det, precis som i de andra nordiska länderna hittills, en stark tro på landets strategi. Det har opinionsundersökningar visat och det syns också på att det även i Sverige råder politisk konsensus om läget.

Det gäller att tro på att restriktionerna funkar så man orkar med dem

Kritik möts med mothugg så fort att det för en utomstående i Sverige känns som om strategin är en nationell stolthet.

Det är typiskt kristid att det gäller att hålla ihop, så har det sett ut i många länder de senaste veckorna, också i Finland. Kanske handlar det också om att ingen i det här skedet vill försvaga tron på åtgärderna.

Det gäller att tro på att restriktionerna funkar så man orkar med dem.

Vad restriktionerna i olika länder har för effekter, inte bara på virusspridningen utan på folkhälsa och dödlighet i ett bredare perspektiv, kommer det att ta månader och år innan vi vet.

Men en dag kommer siffrorna att analyseras. Även hur vi talade om de döda kommer att analyseras. Vill vi minnas den här krisen som den då offren snabbt blev osynliga, bland siffror och statistik?

Berättelserna om de döda behövs för att vi fullt ska förstå vad som pågår.