Bokrecension: Om blygd och bygd i Lina Bondes debutdikter

”till alla med traktorer
till alla queers och homos”

Redan denna tillägnan i början av diktsamlingen känns intressant och spännande – vilken kombination av livet på landet och sexlivet!

Lina Bonde debuterar med en diktsamling som i hög grad kretsar kring just dessa två områden, ett slags växelbruk mellan jord och kön, barndom och vuxenliv.

Diktsamlingen tecknar snö är ett slags vandring, eller snarare rörelse, mellan olika tidsperspektiv, olika platser och olika tillstånd.

Man kan läsa diktsamlingen som en helhet där diktjaget genomgår ett slags transformation och frigörelseprocess med uppbrott från barndomsmiljön i Nykarleby och ett liv i Berlin med större möjligheter att förverkliga sig själv.

Genom ett slags raster minns hon sin barndom i trakten där folk lutar lador mot viden och jehovas vittnen predikar frälsningen i kärnfamiljen. Fammo sjunger där hon går längs gångarna i skugghuset på minkfarmen och moffa kör ut minkmat och fiskar.

Vissa ord och formuleringar återkommer gång på gång och får därmed en understruken och också laddad betydelse, som frökapslar, rävar och minkar, nyckelben och revben, bräckt vatten, och snö i olika former: smältande snö, torkande snö, läckande konturer av snö, snökristaller och snöänglar. Snö i hallen, snö i skon och apelsinträd som planteras i snö.

Ett konstaterande som ”när snön torkar/blir gruset kvar” kan tolkas en form av frigörelse eller friläggelse, en avtäckning eller ett accepterande av den egna sexualiteten.

En del dikter handlar om relationer som är osäkra eller i sin begynnelse, sköra och trevande förälskelser som söker sin form och sin plats.

Att nämna ryggkotor och ryggrader som knakar och rätar ut sig, skulderblad och vingar som ansas för mina tankar till den kanadensiska författaren Anne Carsons långdikt Röd självbiografi som handlar om Geryon, ett rött bevingat monster som förälskar sig i den lynniga dagdrivaren Herakles.

Geryon surrar fast sina vingar, vågar inte låta dem synas förrän Herakles uppmanar honom att kasta sig ner i en vulkan för att bli stark och odödlig.

Både Anne Carson och Lina Bonde skriver om åtrå och begär.

Att skriva om sexuell njutning utan att landa i pinsamma eller utslitna klyschor är svårt – men Lina Bonde lyckas ladda sin text med lust och upphetsning bortom det uppenbara.

I flera texter leker Lina Bonde rent typografiskt med dikten som form och möjliggör/frigör därmed olika läsningar av dikterna. Ibland skulle hon rentav ha kunnat ta ut svängarna än mer.

tecknar snö är en på många sätt spännande och gränsöverskridande diktsamling, ett nytt intressant namn att lägga på minne i den finlandssvenska poesin.