Fyra italienska studenter drömmer om livet efter karantänen: "Vi ska gå ut och äta, träffa vänner och kramas"

I Italien har den nationella coronakarantänen pågått i en och en halv månad. Vi har intervjuat fyra italienska studenter om hur de överlever den påtvingade hemmavardagen och vad de vill göra när restriktionerna lättar.

Francesco Felice Forero tandläkarstudent i Milano i Lombardiet i norra Italien

Hur tillbringar du dagarna?

– Så snart de började rapportera om att läget var allvarligt lämnade jag Milano och åkte nästan 500 kilometer för att komma hem till Fabriano. Mamma bad mig också att komma hem, säger Francesco Felice Forero.

– Mina dagar är ganska enformiga – de är väl ungefär som de är för de flesta just nu. Jag koncentrerar mig främst på mina studier. Jag läser första året på tandläkarlinjen. Sedan tränar jag en del. Annars blir det mest tv, telefon och videosamtal med kompisar.

Francesco Felice Forero började läsa till tandläkare i Milano i september i fjol och delar där en lägenhet med några andra studenter.

Nu har de kommit överens med ägaren till lägenheten att betala en symbolisk summa under den här tiden tills de kan komma tillbaka.

– Lyckligtvis har vi kunnat fortsätta studierna online, så att jag inte behövde ge upp det jag precis påbörjat, säger han.

När jag kommer ut ska jag äta en god middag med mina vänner. Sedan vill jag spela tennis igen.

― Francesco Felice Forero

Hur upplever du situationen?

– Jag tror vi alla är lite skakade och förvirrade, eftersom ingen hade föreställt sig att leva på det här sättet under vår livstid. Att alltid vara hemma är inte lätt, och jag känner mig ofta lite stressad, men då försöker jag tänka att om jag tar det lugnt och tar det för vad det är och följer reglerna så kommer vi att komma igenom det här.

Vad saknar du mest?

– Att kunna vara med vänner,

Vad är det första du ska göra när du kommer ut?

– Jag ska först av allt äta en god middag med mina vänner. Sedan vill jag spela tennis igen, för det saknar jag verkligen, säger Francesco Felice Forero.

Marta Sparvoli studerar vid Accademia di belle arti i Bologna i regionen Emilia Romagna i nordöstra Italien.

Hur tillbringar du dagarna?

– Jag bestämde mig för att stanna i Bologna och vara tillsammans med mina studiekompisar. På dagarna är jag hemma och passar på att läsa mycket för jag tror att böcker alltid är ett bra sätt för att växa och skapa medvetenhet, säger Marta Sparvoli.

Vi är som en familj, och nu sitter vi i samma båt, vilket gör att vi kommer ännu närmare varandra.

― Marta Sparvoli

Marta Sparvoli bor tillsammans med fem andra personer i en lägenhet. Två har rest hem, så de är tre som tillbringar tiden i karantän tillsammans.

– Vi är som en familj, och nu sitter vi i samma båt, vilket gör att vi kommer ännu närmare varandra. Det skapar också en slags mänsklig närhet som gör att jag kommer ifrån den rädsla som jag upplever nästan påtvingas oss, säger hon.

Hur upplever du situationen?

– Jag inser att det är viktigt att vara medveten om vad som händer, men det behövs också positiva tankar för att blicka framåt och hitta lösningar så vi inte går tillbaka till ”det vanliga normala”, utan till en mer respektfull vision av världen och mot andra.

– Jag upplever att bland oss unga sprids denna medvetenhet som en löpeld. Och den har mer styrka än den rädsla som tyvärr också breder ut sig bland många människor via all information som cirkulerar.

– Jag försöker utnyttja den här karantänen, som en magisk tid, långt från den vanliga som kännetecknas av så mycket vansinne. Se det som en möjlighet, att allt stoppades för att lämna oss ensamma med oss själva och ge oss möjlighet att reflektera till orsakerna till denna pandemi, som säkert inte bara är ett virus utan också en varningsklocka för ett förstörande system som bör stoppas och ändras.

– När det här är över kommer det att vara upp till oss att ändra inriktningen på framtiden, och tillsammans med mina vänner känner jag mycket hopp om att det verkligen kan hända.

Vad saknar du mest?

– Definitivt naturen. Det är nog det enda jag saknar egentligen.

Vad kommer du göra när utegångsförbudet är över?

– Jag kommer gå till skogen. Tälta eller vandra ett par dagar, säger Marta Sparvoli.

Lucia Marani läser till dietist i Perugia i Umbrien i centrala Italien

Vad gör du på dagarna?

– På dagarna följer jag lektionerna online. När jag inte pluggar tränar jag, för det mesta själv, men ibland kopplar vi upp oss på zoom med en grupp från gymmet jag brukar gå till.

– Ibland lagar jag och min lillasyster mat eller bakar pizza, pasta eller kakor. Min pojkvän träffar jag inte särskilt ofta, dels på grund av utegångsförbudet och dels för att han fortsätter arbeta. Fabriken han arbetar på har ställt om produktionen och gör nu ansiktsmasker.

Hur upplever du att sitta i karantän?

– För mig har det inte varit någon stor förändring, det faktum att jag inte får gå ut, för jag var hemma mycket även innan coronapandemin. Skillnaden är att jag tidigare kunde välja om jag ville gå ut eller vara hemma. Medan jag nu måste vara hemma.

Vad saknar du mest?
– Att gå ut och ta en kaffe, gå en promenad och kolla i affärer och träffa min pojkvän utan problem.

Vad ska du göra när det är över?

– Gå ut och äta, kanske åka till havet eller gå ut och äta en glass i solen! Och shoppa, säger Lucia Marani.

Anna Di Palma från Neapel läser sina magisterstudier på Scuola Superiore Sant’Anna i Pisa.

Hur tillbringar du dagarna?

– Jag valde att stanna kvar på studentboendet när regeringen stängde alla skolor och universitet på grund av coronapandemin, säger Anna Di Palma.

– Jag ville inte utsätta mig för risken att åka tåg i drygt sex timmar för att ta mig hem. Dessutom litar jag mer på hälsosystemet här i Toscana än i min region Kampanien i södra Italien, så det känns tryggare.

Anna Di Palma säger att det inte var något lätt val att välja karantänlivet långt ifrån familjen. De flesta studenter valde att resa hem.

– Vi är väl runt 20 procent som valde att stanna kvar när all undervisning flyttades över till nätet.

Kvaliteten på de relationer som erbjuds av internet har avslöjat sig i all sin begränsning.

― Anna Di Palma

– Det är visserligen skönt att ha studierna när det inte finns så mycket annat att göra. Men det är också tydligt hur djupt rotat det är i oss, i vår individuella och kollektiva moral, att vara produktiva. I så hög grad att vi sätter den mentala hälsan i andra rum, liksom den fysiska hälsan, om vi tänker på de som fortfarande tvingas gå till arbetet och därmed utsätter sig för risken att smittas.

Hur upplever du den här tiden?

– Som ung student full av drömmar och förväntningar är den här nödsituationen ett påtvingat avbrott i min universitetskarriär, ur flera aspekter: avbrott i interaktionen med andra studenter, med professorer och den större gemenskapen. Kvaliteten på de relationer som erbjuds av internet har avslöjat sig i all sin begränsning.

Jag vill gå ut till havet och dela ut alla pussar och kramar jag inte kunnat ge under den här tiden.

― Anna Di Palma

– Denna situation får mig att tänka på möjligheten - förutsatt att vi har tillräckligt med energi och resurser - att ompröva vår individuella och kollektiva livsmodell, för att i framtiden bättre ta hand om människans inneboende sårbarhet.

Vad saknar du mest?

– Min familj, min hund, mina vänner, min hemstad Neapel.

Vad är det första du ska göra när utegångsförbudet är över?

– När alla restriktioner är hävda, så att det blir möjligt att resa, så kommer jag återvända till Neapel och ta igen all kärlek från mina nära och kära som jag saknar så. Jag kommer också be mina vänner att följa med till havet för att dricka en kall öl. Och så vill jag dela ut alla pussar och kramar jag inte kunnat ge under den här tiden, säger Anna Di Palma.