15 000 utländska arbetare brukar skörda vår mat - tål finländarna själva det tuffa arbetet på fälten?

Det är ännu bara tidig vår men redan nu vågar ekobonden Lea Räisänen gissa att hallonskörden kommer tidigt. Lite för tidigt.

- Det är ju roligt att växterna kommit igång, men det blir stressigt om jordgubbarna mognar samtidigt med hallonen. Då behöver jag kanske extra många händer här, säger hon.

Varje år har ungefär sju ukrainska säsongsarbetare kommit till Räisänens gård för att plocka bär och potatis. Men i år blir det annorlunda då gränserna är stängda.

Samtidigt som gårdarna nu desperat söker inhemsk arbetskraft har flera medier skrivit om de ineffektiva finländska säsongsarbetarna som skyr regn och inte tål det tunga arbetet på odlingsfältet.

Duger finländarna över huvud taget?

- Jag vill nog tro på vår inhemska arbetskraft. Å andra sidan är de rumänska arbetarna rutinerade och väldigt effektiva, så kanske jag kommer att behöva en eller två personer fler, det vet man inte, säger hon.

De utländska säsongsarbetarna vet vad jobbet handlar om och därför kan även arbetsgivaren vara säker på arbetstakten och att rutinerna fungerar.

I början av coronakrisen tänkte Räisänen att hon skulle ha marknadsfört självplock som en stor grej, men sen kom det hjälp uppifrån.

- Förbundet för ekologisk odling kartlade genast behovet av arbetskraft på de olika gårdarna och den vägen har jag eventuellt sommarpersonalen klar. All synlighet i medierna har dessutom inneburit att många inser att behovet av arbetskraft finns så jag har också blivit kontaktad privat via facebook vilket är jättebra, säger Räisänen.

Och intresset för att jobba på gårdar syns även på andra sätt. Då till exempel bemanningsföretaget Barona lade ut annonser om lediga jordbruksjobb fick de över 2 000 ansökningar på bara några dagar.

Tvingas minska produktionen

Egentliga Finland är ett av de områden med störst behov av utländsk arbetskraft med cirka 10 000 säsongsarbetare per år. De stängda gränserna har nu tvingat Jari Suominen vid Järvenkylän gård i Sagu att vidta drastiska åtgärder.

Normalt brukar 40 personer vara sysselsatta med plantsättning så här års, nu är det bara tre par händer som arbetar. Under skördetider brukar cirka 200 personer jobba på gården.

Han odlar jordgubbar, hallon, sparris och ärter. Normalt har skörden legat på runt 300 000 kilogram, i år minskar den till 50 000 då utländsk arbetskraft ser ut att bli en omöjlighet.

- Det kan vem som helst räkna ut att vi inte blir klara i tid med den här takten. Efter det här ska sparrisen plockas, sådden på friland ska komma igång liksom gallringen, räknar Suominen upp.

Och han är inte ensam. Som en nödåtgärd kommer 1500 säsongsarbetare att släppas in i landet. Även om det är mindre än en tiondel av behovet är det viktigt för många eftersom det främst är erfarna arbetsledare eller personer med andra specialuppgifter som kommer.

Bland jordbruks- och trädgårdsföretagen så som frilandsgrönsaksodlarna, frukt- och bärodlarna och växthusodlarna är behovet av arbetskraft störst. Också personer som haft kritiska uppgifter inom skogsbruket och fiskerinäringen har fått grönt ljus att komma.

Tung smäll även för arbetarna

De mindre gårdarna verkar drabbas mindre hårt. I Ingå ser det ut som att ungdomarna räcker till och där konstaterar jordbrukare och jordgubbsodlare Karl Åberg att det kan vara värre för dem som inte kan resa till Finland.

- Vi har har hittills haft ungefär 50 säsongsarbetare från Ukraina och Vitryssland. Nu får de knappast komma hit och det är nog en större ekonomisk tragedi för dem än för oss, säger Åberg.

Tanja Vennelä driver Bjursängs bär- och fårgård i Pargas och även om de stängda gränserna inneburit mycket osäkerhet och stress känns det som att läget är någorlunda under kontroll för hennes del.

- Normalt har vi haft drygt tio personer från Thailand här varje år. Jag har förstått att många säsongsarbetare ofta inte har något annat jobb i hemlandet, så det är säkert tufft för många, säger hon.

Vennelä tror att situationen för hennes egen del hinner lösa sig till sommaren.

- Tack och lov behöver vi inte så väldigt många här, bara 10 till 20 stycken. Det är ju inte skördetider ännu på ett tag så det verkar kunna lösa sig, säger hon.

Skulle gärna anställa finländare

Både Tanja Vennelä i Pargas och Lea Räisänen på Kimitoön ser inte det som oproblematiskt att jordbruket är så beroende av invandrande arbetskraft.

- Mest är man orolig då allt är så osäkert, vi hade redan gjort avtal med thailändarna. Men på grund av läget har jag preliminärt kommit överens med de lokala ungdomarna att de kan komma, säger Vennelä.

Alla har kontaktat gården självmant. Vissa personer har permitterats från sitt ordinarie jobb och är osäkra på fortsättningen, men mest handlar det unga som förlorat sina sommarjobb.

- Det borde kanske inte vara så här att vi är beroende av utländsk arbetskraft, men vi kan inte betala en högre lön än vad vi gör nu. För thailändarna och ukrainarna är det en helt bra lönenivå, säger hon.

Också Lea Räisänen tror att det svala intresset för säsongsjobbet handlar om pengar.

- Det är ju tråkigt att det är så här, jag skulle gärna betala lön till finländare, då skulle ju pengarna användas inom landet. Men det är ju en bra sak att allmänheten nu känner till att vi är så beroende av utländsk arbetskraft. Många trivs också med frisk luft och fysiskt arbete, säger Räisänen.

Uppdatering 22.4.2020 kl 14.56: Tillägg att det specifikt är frilandsgrönsaksodlarna, frukt- och bärodlarna och växthusodlarna som har störst behov av utländsk arbetskraft.