Kolumn: Amnesty viftar och pekar på blodiga, saudiska händer – varför skulle Premier League agera nu?

Storkapitalet och fotbollen, fotbollen och storkapitalet. De två är som ler och långhalm. Nu vill nertryckta Newcastle gifta sig med stenrika Saudiarabien. Det enda vi vet är att det är fullständigt logiskt.

Ett desperat, sista rop på hjälp.

När människorättsorganisationen Amnesty skickade ett brev till Premier Leagues ledning med ligabossen Richard Masters som mottagare kändes det så.

Nu viftar Amnesty och pekar. Agera omedelbart, innan det är för sent. De vill sätta stopp för planerna på att skjuta över den stora, klassiska fotbollsklubben Newcastle United i saudisk ägo.

”Premier League riskerar att bli en plats där man täcker över aktioner som är djupt omoraliska och som går emot internationell rätt och de värderingar som finns i Premier League och i den internationella fotbollen”, skriver Amnesty.

Magkänslan är att de ropar för döva öron. Varför skulle Premier League agera nu?

Blodet droppar

Mike Ashley har varit en hatad ägare uppe i norra England i många år. Hans engagemang för Newcastle har varit iskallt och han har upprepade gånger varit villig att lyssna på bud från frestade.

I januari kom de första indicierna på att en affär verkligen kan bli av. Nu är vi framme vid ett läge där Saudiarabiens statliga investeringsfond är nära att köpa 80 procent av klubben. Affärskvinnan Amanda Staveley och miljardärbröderna David och Simon Reuben tar hand om resten av ägarskapet.

Investeringsfonden är värd fantasisummor – och den styrs av Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman.

Bin Salman leder ett land som är svartlistat av bland annat Amnesty. Organisationen nämner bland mycket annat i en överblick av vad som pågår i landet att yttrandefriheten är begränsad, dödsstraff är fortfarande tillåtet och diskrimineringen av kvinnor är djupt rotad.

Dessutom har kronprinsen kopplats ihop med mordet på journalisten Jamal Khashoggi som skedde på Saudiarabiens konsulat i Turkiet 2018.

Blodet droppar från de saudiska händerna. Att då gifta sig med idrotten är fullständigt logiskt.

Ett PR-trick

Hur hamnade idrotten – och framför allt fotbollen – här?

I början av 2000-talet ömsade fotbollen skinn i och med att den ryske oligarken Roman Abramovitj tog över ägarskapet i Chelsea. Han startade en trend av tjocka plånböcker och transferrekord som har mynnat ut i att storkapitalet och fotbollen har blivit som ler och långhalm.

Samtidigt har internationell fotboll också blivit en geopolitisk marknad att verka på. Oljeländerna i Mellanöstern har skyfflat in miljarder i sporten och stater äger i praktiken klubbar – Qatar och PSG, Förenade Arabemiraten och Manchester City.

Nu ser kombinationen Saudiarabien och Newcastle ut att vara väldigt nära att bli av.

Huvudmålet är knappast att lyfta Newcastle – ett mittenlag i engelska ligan den här säsongen – tillbaka till 1990-talets glansdagar och titelstrider. Det kan bli en följd, men först och främst kan Premier League få någon att förknippa saudierna med ett fotbollslag i norra England och inte de systematiska brotten mot mänskliga rättigheter.

Enkelt uttryckt: Ett PR-trick.

Finns inga regler för moral

Mellanösternexperten Courtney Freer målar upp fondväggen till Newcastle-affären i Independent.

– Saudiernas rykten har fläckats sen Khashoggi. Nu försöker de att reparera det på vilket sätt som helst. De har märkt att sport är ett kraftfullt verktyg.

Under det senaste halvåret har stora boxningsfajter och den italienska och spanska supercupen också avgjorts på saudisk mark. När de fyra största spanska lagen skulle till Jeddah efter nyår vägrade flera spanska tv-bolag att sända matcherna av politiska skäl och supportrarna stannade hemma.

Real Madrid, Barcelona, Atlético Madrid och Valencia åkte dit och spelade sina matcher. Och visst hittades också ett tv-bolag som till slut kände sig manade att ta sig an uppgiften att sända det hela.

Mycket kan köpas för pengar. Turneringar och fotbollsklubbar, men också supportrarnas hopp om en ny morgondag. Newcastle-fansen är så förbannade på Mike Ashley att de anser att nästan vad som helst är bättre än engelsmannen.

Amnesty hoppas att Premier League åtminstone ska syna Mohammed bin Salman i sömmarna ordentligt, men enligt juridiska experter finns just nu inga regler som kan stoppa ett ägarbyte av moraliska skäl.

Det förvånar knappast någon.

Qatariska tv-bolaget beIN Sports, som äger sändningsrättigheterna till Premier League i Mellanöstern, kräver å sin sida att Premier League ska blåsa av affären. Anledningen är att saudiska staten ska ha hjälpt till att sända engelska matcher olagligt i landet i flera år.

Om den qatariska tv-jättens vd också sitter i Paris Saint-Germains styrelse? Inget har känts mer självklart.

Källor: Independent, The Guardian, BBC, AP, Amnesty.