Förbundspennan: Då vardagen tagits ifrån idrottaren

Hur ska man som idrottare hitta motivationen när vardagen inte är sig lik och man inte kan träna i större grupper samtidigt som tävlingarna inhiberas? Den frågan ställer cyklisten Jesper Lindberg i veckans kolumn.

Jag var just hemkommen från ett lyckat träningsläger i Spanien med SFI. Jag hade åkt tillbaka till Falun i Sverige, där jag tränar och studerar med avsikten att börja finslipa formen inför kommande tävlingssäsong. Planen var att åka tillbaka till Spanien med mitt lag i TWD Länken på ytterligare ett läger, men så blev det inte.

Skolan, Hagströmska gymnasiet där jag studerar, stängde dörrarna. Jag återvände hem till Finland och skolan sköts hädanefter på distans. Tävling efter tävling inhiberades eller flyttades fram på obestämd tid. Då jag återvände till Finland hade jag inte planerat att stanna hemma hela sommaren, utan enbart en dryg månad, men det förändrades snabbt.

Träningarna fortsätter men målen gick för stunden upp i rök. Samtidigt är träningen det jag har kvar, den vanliga vardagen. Men förhoppningsvis kan tävlingssäsongen börja så fort som möjligt.

När börjar säsongen?

Tävlingssäsongen i cykling kör normalt igång i mitten av april här i Finland. I år ser det ut som att säsongstarten blir långt in i sommaren. Men ingen vet, för någon tävlingskalender har inte spikats än.

Cykelträningen är indelad i fem faser; generell förberedelse, mångsidig träning, specifik förberedelse med cykel, pre-tävlingsfas, tävlingsfas och övergångsfas.

Jag var nära slutet av den specifika förberedelsefasen då allting rasade, säsongen tog ”slut” innan den ens hunnit börja. Nu är jag tillbaka i den generella förberedelsefasen. Grundträningsperioden fortsätter nu på obestämd tid.

Det är dock svårt att upprätthålla motivationen för träningen. Jag är van att träna tillsammans med andra, nu gör man det ensam. Det blir inte lättare av att målen med träningen, tävlingarna, försvunnit in i framtiden.

Vardagen blir helt annan när man rör sig i hemmiljön hela tiden. Rutinerna förändras, men man vänjer sig. Ibland finns ingen motivation alls och att ta sig upp och träna efter en lång skoldag hemma kan kännas nog så motigt.

Då jag återvände till Finland och insåg att det blir en betydligt längre vistelse än jag hade ställt in mig på försvann motivationen. Jag hittade bara ingen orsak till att träna hårt för ”ingenting”. Jag ville bara sätta cykeln åt sidan.

Jag bestämde mig då för att inte cykla lika mycket, utan istället röra mig ute genom att löpa eller gå. Friska upp mina tankar, och tänka på mina mål fast de inte finns där. Jag för tankar och funderingar kring orsakerna till att jag lyckats över förväntan och gjort stora framsteg på kort tid.

Siktar på fler guld

Mina största resultatmål för säsongen 2019 var att ta dubbla FM-guld, i landsväg och tempo. Jag var själv ganska skeptisk över huruvida jag skulle lyckas i tempo, men jag kämpade hårt för det.

FM närmade sig väldigt fort, jag märkte för varje vecka som gick hur jag utvecklades, hur jag blev starkare och snabbare. Veckan före FM kände jag att alla pusselbitar föll på plats. Jag tog dubbla guld, och det är nog en av de bästa prestationerna i min karriär hittills.

Samma mål har jag stakat ut för 2020, och den här gången med ett väldigt starkt lag. De hjälper mig med motivationen då jag just nu har svårt med den.

Familjen, vänner och tränare har varit ett stort stöd för mig i detta undantagstillstånd. Det är lätt att förlorar fokus på idrotten då vardagens förändras och allting känns annorlunda. Då jag håller på att tappa gnistan påminner de mig om varför jag valde att ha idrotten, speciellt cyklingen, som en del av mitt liv.

Mitt motto är ”ingenting är omöjligt, om man bara vill det”.

Jesper Lindberg, tävlingscyklist