USA erbjuder ekonomiskt stödpaket, Grönland tackar ja – förundrat mottagande i Danmark

Ett besked från den amerikanska ambassadören i Köpenhamn väcker förvirring: USA utarbetar ett kännbart ekonomiskt stödpaket för Grönland. Fakta eller fiktion? Ska president Trump igen köpa Grönland – eller bara deras vänskap och lojalitet, undrar Bengt Östling, Svenska Yles tidigare Norden- och USA-korrespondent. Grönland har redan tackat ja till 12 miljoner dollar.

– USA vill vara den bästa samarbetsparten i Arktis. Det uppnår vi genom ett direkt engagemang, som utvecklar välstånd och bärkraftig utveckling i regionen, skrev USA:s ambassadör Carla Sands i en krönika i det danska nyhetsbrevet Altinget.dk.

USA vill samarbeta med hela det danska riket för att främja en hållbar ekonomisk tillväxt i Arktis, skriver ambassadören. Och hon varnar för att Ryssland och Kina också vill in i Arktis, men med sämre motiv.

Varning för Ryssland och Kina

Ryssland kallas "aggressivt" på grund av en ökande militarisering av Arktis, med nya ryska militärbaser i de arktiska områdena. De anses utmana Västs gemensamma mål om en fredlig och välmående region.

Kina rubriceras av den amerikanska ambassadören som rovgirig och förorenande. Dessutom har kineserna inget att göra i Arktis, eftersom de är så långt borta.

I den jämförelsen framstår USA som en pålitlig partner med lång historia. Alltsammans skulle baseras på idealen om god administration, transparens, och den respekt för mänskliga rättigheter som man har i frihetsälskande samhällen, skriver ambassadör Sands.

Mat- och naturresurser

– USA kan hjälpa Grönland med att nå sin stora potential, öppna nya marknader och föröka den hållbara turismen i regionen, skriver ambassadören. Sen kommer hon till poängen.

– De outnyttjade resurserna i hela Arktis är verkligen anmärkningsvärda. De omfattar olja, gas och fisk med betydelse för hela världens matresurser. Dessutom finns sällsynta jordarter, skriver den amerikanska ambassadören.

Att USA har betydande säkerhetspolitiska intressen i Arktis lämnar hon osagt. Naturresurserna är intressanta också för USA, som inte har några planer på att sluta använda olja eller gas av klimatskäl.

Låter det bekant?

För bara en månad sedan sändes klimatkris-dramat “Tunn is” i de nordiska tv-kanalerna. Serien finns ännu på Arenan, här hittar du den.

Det handlade om ett kapat svenskt forskningsfartyg som hade hittat en enorm oljeförekomst utanför Grönland, som alla länder ville ha.

Samtidigt samlades Arktiska rådets utrikesministrar i en isolerad stad på Grönland, i centrum för de dramatiska händelserna.

I tv-serien var det till slut det svenska oljebolaget som fuskspelade, ihop med den svenska och sedan amerikanska utrikesministern. Före det hade Ryssland hotat med militär intervention. Amerikanerna var tidvis busar, tidvis hjältar.

"Rätt i tiden"

USA har en president som utnyttjar sin stora erfarenhet från tv-drama. Och eftersom Grönland står på hans inköpslista ansåg också tv-teamet från svenska TV4 att de låg “skrämmande rätt i tiden”.

Också i tv-serien ville USA hjälpa den grönländska ursprungsbefolkningen till ekonomiskt oberoende och lösrivning från Danmark.

President Trump har sina egna intressen för Grönland. I augusti i fjol bekräftade han och hans rådgivare att man i veckor, hela golfsemestern, hade talat om att USA kunde köpa Grönland.

Aviseringen från hans ambassadör i Köpenhamn uppfattas som en mildare variant av det utspelet.

"Det skulle vara trevligt att äga Grönland"

– Det är är i grund och botten en stor fastighetsaffär, det skulle vara trevligt att äga Grönland, sa Trump i somras. Han anses veta ett och annat om fastighetsaffärer.

En dansk högerpolitiker sade att "det här slutligen bevisar att Trump är galen" medan det danska utrikesministeriet kortfattat konstaterade att "Grönland inte är till salu."

Den socialdemokratiska statsministern Mette Frederiksen var försiktig med kommentarer. Men under ett besök på Grönland sa hon att "idén är absurd."

Det ansåg president Trump var ett obehagligt uttalande ("nasty" sa presidenten, som han brukar om kvinnor som säger emot honom).

Trump avbokade sitt statsbesök några veckor före det skulle ske, med drottningbesök och allt. Det ansågs både oartigt och ovanligt, i synnerhet som han sades nästan ha bjudit in sig själv. Trump förlängde sitt besök i Polen i stället.

"Behandlas som ett uland i tredje världen"

Nu är det dags av en ny omgång upprörda känslor i Danmark.
För Grönland är en del av Danmark, trots förhoppningar om en större självstyrelse och självständighet.

I Köpenhamn ser man med misstro på alla försök att skapa direktkontakter och muta de grönländska politikerna med löften om självständighet och ekonomisk oberoende från Danmark – som i tv-serien.

Det är många danska politiker som protesterar mot USA. Søren Espersen från Dansk Folkeparti anser att USA talar ner till Grönland som ett u-land i tredje världen.

Bland de Konservativa talar man USA:s försök att underminera den danska riksgemenskapen. Många uppmanar grönlänningarna att se efter vad USA vill ha i gengäld.

Socialdemokraterna som har regeringsmakten har inte sagt så mycket, kanske visa av skadorna senast.

Dollarn ett viktigt redskap i amerikansk diplomati

USA vädjar alltså om välvilja och samarbete. Nu är man ute med dollargrinet, som man brukar göra för att få som man vill. Även om ambassadör Sands inte nämner någon konkreta penningsumma vet alla att det behövs mycket pengar.

Möjligen tror Trump att han gör Danmark en stor tjänst. I samband med köpesplanerna sa Trump att "Danmark lider av att äga Grönland" och att "de gör en stor förlust på det".

Danmark betalar årligen cirka fem miljarder danska kronor till – och för – Grönland (cirka 670 miljoner euro). Men det är naturligt, Grönland är en del av rigsfelleskapet.

Någon skulle kanske göra en jämförelse med Finlands bidrag till Åland. Men i det fallet handlar det om en retur av åländska skatteinbetalningar och en evig tvist om huruvida Åland är närande eller tärande för Finland.

Samtidigt kan intäkterna från de grönländska naturresurserna vara stora för de danska företag som är etablerade där. Och olja, gas, uran och mineraler i den grönländska underjorden anses värda betydligt mer än så.

Vänskap och lojalitet

USA betalar för att blir Grönlands näst bästa vän. Så rubricerar det grönländska publicservicebolaget KNR sin analys av USAs erbjudande.

Enligt KNR handlar erbjudandet om 83 miljoner danska kronor. Och den grönländska regeringen har redan tackat ja till pengarna. Utöver investeringar i naturresurser, turism och utbildning vill USA bekosta undervisning i engelska.

På Grönland anser man att det inte går att bara slå igen dörren. Där är man "open for business". I ett grönländskt pressmeddelande säger ledaren för den grönländska regeringen Kim Kielsen att ett långvarigt arbete för att bygga en konstruktiv relation med USA nu bär frukt.

KNR citerarJon Rahbek-Clemmesen vid Försvarsakademin i Köpenhamn som talar om en amerikansk charmoffensiv. USA har behov att svara när Ryssland och Kina stärker sina positioner i regionen.

Det här blir ett alternativ till kinesiska erbjudanden om investeringar, om Grönland någon gång lösgör sig från Danmark och söker finansiärer.

Gammal betalning för Thulebasen

Tillsvidare handlar det om civila projekt. Och egentligen är det gamla löften som förverkligas. USA har lovat pengar förr till Grönland, bland annat för att få uppgradera sina militärinstallationer på Thule-basen.

Det har bland annat skett olyckor med atombomber på Grönland som har krävt stora uppstädningsoperationer.

USA har fortfarande rätt till militära installationer på Grönland. Det har ibland rått oenighet om USA:s agerande. I synnerhet när det gäller miljön. En hel del maskineri, skrot och avfall finns kvar, som nu kommer upp i tö.

Efter andra världskriget lämnade USA efter sig ett pärlband av kuststationer, som blev onödiga. Där har anläggningarna fått förfalla.

Bland annat ligger 50 000 oljefat och rostar. Danmark anser att Grönland får ta det med USA. Och USA anser att de som har dragit nytta av USA:s försvar får ta ansvar för eftervården.

Och jo, USA har försökt köpa Grönland tidigare också.

Är det på riktigt?

USAs intresse för Arktis har varierat. När Finland hade ordförandeskapet i Arktiska rådet verkade intresset inte stort.

Utrikesminister Pompeo utnyttjade det avslutande utrikesministermötet i Rovaniemi i maj ifjol för en utskällning av både Ryssland och Kina.

Någon slutdeklaration kunde inte nås. Det sades bero på att man ville tala om klimatförändringen, som USA förnekar.

När Pompeo efter Arktis-mötet skulle resa till Grönland kom något viktigare emellan. President Trump lovade dock återkomma – det gjorde han nu, via sin ambassadör i Köpenhamn.

Finlands ordförandeskap slutade som ett misslyckande, sa bedömarna. Ordförandeskapet i Arktiska rådet gick vidare till Island. Efter det har man sett mer tv-fiktion än fakta det arktiska samarbetet.

De flesta politiker går antagligen och undrar om solokörningen ska fortsätta. Kanske det amerikanska intresset för Arktiska rådet kan öka efter presidentvalet i november.