Från polska landsbygden till brittiska poliskåren

Paulina Karkocha växte upp på en bondgård i polska landsbygden. Som nybliven utexaminerad närvårdare fick hon ett jobberbjudande i Storbritannien av en agentur som lovade både jobb och bostad.

Då Paulina Karkocha var framme i Cardiff visade sig löftena vara en lögn, och utan att kunna ett ord engelska stod hon i ett främmande land utan jobb och pengar.

På tågstationen fick hon hjälp av en man som gav henne fem pund.

- Det är något som jag aldrig glömmer, säger hon.

Hon fick jobb på ett äldreboende. Det var där hon lärde sig engelska.

Karkochas oblyga sätt hjälpte henne.

- Jag pratade på fastän det inte alltid gick rätt, säger hon på felfri engelska.

Numera jobbar hon inom brittiska poliskåren tillsammans med sin kollega Magdalena Kozubska som också kommer från Polen.

De är inte ensamma; från 2008 till 2018 fördubblades antalet polacker som flyttade till Storbritannien. I nuläget bor det över 900 000 polacker i Storbritannien.

Tre månader blev till tolv år

Egentligen skulle Karkocha stanna i Cardiff i endast tre månader men efter några veckor ringde hon hem och meddelade att hon stannar kvar.

Det var för tolv år sedan. Beslutet var inte enkelt för hennes familj.

- Jag missade först nästan flyget för att min mamma inte ville att jag skulle åka, säger hon.

Magdalena Kozubskas föräldrar stödde henne då hon meddelade att hon skulle flytta till Storbritannien med sin man och dotter.

Valet föll på Cardiff eftersom Kozubskas vän redan bodde där.

Kozubska åkte iväg två veckor innan resten av familjen. Det gällde att få allting färdigt tills hennes treåriga dotter skulle anlända.

Båda kvinnorna tycker att det var enkelt att etablera sig i det brittiska samhället.

- Generellt har alla jag träffat varit hjälpsamma, säger Paulina Karkocha.

Magdalena håller med och nämner att hon fortfarande skickar julkort till sin första brittiska grannar.

Den walesiska kulturen gjorde det också enklare att flytta. Magdalena fascinerades av att alla man mötte på gatan sade hej.

Det var en stor skillnad i jämförelse med Polen och fick henne att känna sig hemmastadd.

Ville pröva på något nytt

Så småningom började Magdalena Kozubkas jobb på en fabrik kännas långtråkigt. Hon ville pröva på något mer mångsidigt.

Paulina som också jobbat inom hemvården i många år kände likadant.

De sökte båda till poliskåren och jobbar numera som Police Community Support Officers - personer inom den brittiska poliskåren som hjälper de vanliga poliserna genom att vara synliga inom lokala samhället och lösa mindre farliga problem.

Varje dag har de någon ny fråga som de måste lösa. Dessutom har de nytta av att kunna tala polska, och de förstår också tjeckiska.

På så sätt kan de hjälpa personer som kanske är i liknande situationer som de själva befann sig i då de först flyttade till Storbritannien.

Vill inte flytta tillbaka

På frågan om de någonsin tänker flytta tillbaka till Polen säger de båda nej.

De räknar upp sådant de saknar: maten, naturen, vänner och familj. Men de säger att de inte saknar Polen som ett land att bo i.

Paulina beskriver sin barndom på landsbygden som idyllisk. Men för henne som vuxen fanns det inte många möjligheter.

- Cardiff var en chans för mig, säger hon.

Samtidigt håller de båda med om att Polen har förändrats sedan de flyttade. Men de vill inte ha alltför starka åsikter eftersom de inte bor där längre.

- Det är så enkelt att säga sin åsikt från ett längre avstånd, säger Magdalena, och konstaterar att hon inte röstar i polska val fastän hon är valberättigad.

Karkocha håller med och tillägger att hon inte egentligen är intresserad av vad som händer i Polen så länge de människor hon känner där är lyckliga.

- Det är allt som räknas, säger hon.