Lån och lek med bilder visar vägen mot framtidens konstvärld – skolor och museer gillar nätets nya bildkulturer

Nätets lekfulla bildkulturer välkomnas i allt mer officiella sammanhang. Mem är en populär uppgift i skolornas konstundervisning och museer uppmuntrar till kampanjer på sociala medier. Somliga forskare ser det som ett tecken på hur gränsen mellan konstnär och åskådare suddas ut, och hur kulturen i framtiden genomsyrar samhället.

Tidigare i vår fick högstadieeleverna vid Lyceiparkens skola i Borgå som uppgift i bildkonstundervisningen att göra en mem av ett berömt finländskt konstverk.

Eleverna skulle välja ut ett verk ur den finländska guldålderns målningar och lägga till en text som beskrev deras tillvaro under isoleringen.

– Jag tycker det blir jätteintressant när ungdomar får chansen att beskriva sitt liv och sin egen tid, säger elevernas bildkonstlärare Helena Björk.

Uppgiften härstammar från bildkonstlärarnas grupp på Facebook.

Eleverna skulle använda sökmaskiner för att hitta bilder de hade rätt att använda, och fick samtidigt lära sig om finländsk konsthistoria, informationssökning och upphovsrätt.

Sedan fick de använda en memgenerator för att lägga till en text som beskrev deras liv just nu. Där blev det spännande.

Enkelt men effektivt

En elev valde Pekka Halonens tavla Lojägare på skidor (1900), som föreställer en man ett klippigt och snöklätt landskap med ett gevär i handen.

Texten lyder på dialekt ”När märker att du har slut på WC-papper – och far å tala lite med grannen”.

En annan elev valde Albert Edelfelts tavla Goda vänner II (1882) där en flicka läser halvliggande i en soffa och en knähund bredvid henne tittar i boken. Texten lyder ”När du har varit två veckor hemma – och börjar lära din hund läsa”.

Helena Björk imponerades av hur väl eleverna hanterade de enkla medlen och hur mycket de kunde förmedla med kombinationen av bild och text.

– På det här sättet deltar de aktivt i bildkulturen, och är inte bara mottagare av olika mem utan kan skapa egna.

Lek och lån

Att låna eller hänvisa till kända verk är ett stående inslag i de otaliga bildkulturer som spontant vuxit fram på nätet. Finlands museer har också varit snabba att uppmuntra till den här sortens lek.

Under coronaepidemin har de till exempel lottat ut gratis museikort bland dem som deltar i utmaningen #Karanteenitaidetta på Instagram, där folk ska imitera klassiska konstverk i sin vardagsomgivning.

Inspirationen kommer från ett holländskt Instagramkonto som översätts till "Mellan konst och karantän” - i dagsläget följs kontot av drygt en kvarts miljon.

Mem är inte direkt något nytt inslag i undervisningen. I december 2017 uppmärksammade Yle hur just den här uppgiften började bli populär i bildkonstundervisningen i Finland.

Uppgiften framställdes som ny, fräck, kul och lite upprorisk. Får man göra så här, löd frågeställningen i artikeln. Men också museerna var med på noterna.

Nya tolkningar välkomnas

Ateneums dåvarande direktör Susanna Pettersson som intervjuades för artikeln lät sig inte uppröras av den påstådda vandalismen utan konstaterade lugnt att konstverk inte tar skada av att förflyttas till nutiden. Starka konstverk tål nya tolkningar.

Pettersson är i dag överintendent vid Nationalmuseet i Stockholm och ser väldigt positivt på att människor leker med konstverk.

– Jag började arbeta i museivärlden på 1980-talet och då var det absolut förbjudet att röra en bild. På den tiden hade det absolut inte gått för sig att skoja med till exempel Lemminkäinens moder, säger hon.

Numera vågar museerna bejaka förändringen och anser att det är en bra sak att folk lär sig att använda sig av konstens historia.

– Då man arbetar med bilder, genom att göra mem eller imitera dem på Instagram, lär man sig massor av konstverket. Man minns bättre vad man ser än om man bara skummar igenom bilder utan att tänka efter eller vara i dialog med konstverket, säger Pettersson.

En ny kulturell ekonomi

Enligt forskare som Pier Luigi Sacco, professor i kulturekonomi vid universitetet i Milan, betecknar den här sortens lånande och skämtande hur kulturens position i samhället i dag håller på att förändras.

Istället för den traditionella och ganska passiva rollen som åskådare erövrar publiken en aktivare roll som medskapare.

På Scenkonstdagarna i Uppsala 2018 beskrev Sacco hur konsumtionen av kultur och skapandet av nytt innehåll håller på att växa samman till två skeden av samma process.

Distinktionen mellan konstnär och publik suddas ut, särskilt då de verktyg som behövs för att skapa på proffsnivå – teknisk utrustning, programvara – blir billigare och lättare att använda.

Att ta del av kultur blir en skapande process i sig. Sacco förutspår att kulturkonsumtion i sin tur inte längre kommer att förknippas med fritid och underhållning, och värdeskapandet består inte längre av att folk betalar för avgiftsbelagt innehåll.

Istället kommer de gynnsamma effekterna av kulturupplevelser för inlärning, hälsovård och generell livskvalitet att leda till att kulturella värden gradvis blir en nyckelresurs för alla sektorer av ekonomin.

Traditionella konstinstitutioner som till exempel museer befinner sig enligt Sacco i en nyckelposition på grund av det kulturarv som de kan förmedla. Men det förutsätter att arvet görs så tillgängligt för allmänheten som möjligt.

Viktigt att olika bildkulturer får plats

– Poängen är att man får nog leka lite med bilder, säger Helena Björk.

När skolorna lär ut konsthistoria så handlar det inte bara om att eleverna ska känna igen viktiga verk som Den sårade ängeln av Hugo Simberg eller Ferdinand von Wrights Stridande tjädertuppar.

– Vi vill välkomna elevernas uttryck och om de kan lite leka med bilder får de en starkare relation till dem, säger Helena Björk.

Undervisningen ska också ge plats för de bildkulturer som eleverna är intresserade av eller representerar. Läroplanen ger också stöd för den här sortens undervisning, enligt den ska undervisningen utgå från elevernas egna bildkulturer.

– Det kan vara japanska serier eller datorspel. Hästflickor har sina egna bildkulturer. Det kan finnas elever från andra länder som har helt egna bildkulturer, säger Björk.

De berömda verken förlorar knappast något i värdighet, menar hon. Ett kulturarv är en gemensam egendom som man ska få leka med lite.