"Det kunde ha slutat riktigt illa" – efter succédebuten i fjol skulle Juulia Turkkila och Matthias Versluis ta nästa kliv mot världstoppen, men stoppades av en allvarlig skada
Då isdansparets tävlingssäsong kom igång fem månader försenad, kunde den inte ha börjat bättre. Karriärens första internationella seger, med poäng som bådade gott inför ett VM – som sen inte blev av. Då Yle Sporten träffar Turkkila och Versluis har de inte träffats på sju veckor.
Sedan 2013 har staden Bergamo i norra Italien varje höst stått värd för en av konståkningssäsongens första större internationella tävlingar, Lombardia Trophy.
Under de senaste månaderna har Bergamo figurerat i rubrikerna av helt andra orsaker, men det var just där som isdansparet Juulia Turkkila och Matthias Versluis i september skulle visa upp sina nya tävlingsprogram inför domare och publik för första gången.
Under den sista isträningen före tävlingen hände något mycket ovanligt.
– Vi gjorde programmet till musik och föll omkull i lyftet. Fallet var inte alls dramatiskt, men vinkeln då jag föll var sådan att nacken tog i isen, minns Turkkila.
Hur mycket vi än ville tävla, kändes det inte vettigt att starta säsongen som en mumie
Juulia Turkkila
Hon märkte att Versluis slog tänderna i isen och att hans läpp började blöda, men själv hade hon inga synliga skador.
Eftersom domarna också följer med de officiella träningspassen, var den första reaktionen att göra programmet till slut.
– Fallet kom så överraskande att vi bara försökte komma upp så fort som möjligt och göra slutpositionen till musiken, berättar Versluis.
Han tog ett papper och torkade bort blodet från munnen och paret försökte fortsätta träningen. Det element de ännu ville göra gick inte bra, så de lämnade isen. Det var ännu några timmar tills tävlingen skulle börja.
– Det kändes inte så allvarligt då jag ändå kunde röra på mig, berättar Turkkila, som antog att det handlade om en muskelskada.
Men varken värmebehandling, massage eller kinesiotejp hjälpte, och det gick inte att vrida på huvudet.
– Hur mycket vi än ville tävla, kändes det inte vettigt att starta säsongen som en mumie.
Skadans allvar klarnade först i hemlandet
Juulia Turkkilas nacke röntgades redan i Bergamo, men enligt bilderna var allt som det skulle.
Tillbaka i Finland höll smärtorna ändå i sig och rörelsebanorna var fortsatt begränsade. Efter en vecka tog man nya röntgenbilder.
De visade ett brott på en nackkota.
– Det kunde ha slutat riktigt illa.
En snabbspolning fram till februari 2020 visar att Turkkila och Versluis till slut kunde inleda sin tävlingssäsong fem månader senare än planerat. De gjorde genast sin bästa tävling i karriären och var redo att utmana världseliten i VM i Kanada i mitten av mars.
Två dagar innan avfärden till Montreal inhiberades VM.
Då Yle Sporten träffar Juulia Turkkila och Matthias Versluis i en park på Brändö i Helsingfors i slutet av april har de två inte träffats på sju veckor.
Nästa säsong – om och när den kommer igång – är på många sätt avgörande på vägen mot isdansarnas stora mål: OS i Peking 2022.
Bägge åkarna drabbades som singelåkare av långvariga skador som höll dem borta från isen i månader. Det var ett av skälen till att de valde att sadla om och bli isdansare.
Se hur samarbetet började i Sportlivs minidokumentär från våren 2019:
Måste hålla huvudet stilla i två månader
Då det blev klart hur allvarlig skadan var fick Juulia Turkkila ett nackstöd som hon levde med i drygt två månader. Utan att alls kunna vrida på huvudet.
– Min vardag var sådan att jag satt och såg på då Matthias tränade på isen, berättar hon med ett skratt.
Fast visst jobbade hon på att upprätthålla sin egen fysiska kondition för att vara redo då skadan åter tillät isträning.
Under tiden tränade Versluis ensam.
– Det var en bra tid för mig att koncentrera mig på saker som jag måste gå framåt i och jag försökte hålla mig så positiv som möjligt.
För Turkkila gällde det att plocka fram alla de redskap hon fått tidigare under karriären då hon drabbats av långa skadeperioder och andra motgångar.
– Jag försökte förhålla mig positiv, blicka mot kommande säsonger och sköta skadan i skick. Men visst har det varit en berg- och dalbana.
Tillbaka på isen i december
Då Turkkila fick återvända till isen gick allt förvånansvärt snabbt framåt, minns Versluis.
– Vi började så småningom i december, men gjorde inga lyft eller piruetter. I början av januari kunde vi redan träna ganska normalt och åka tävlingsprogrammen från början till slut.
Innan Turkkila och Versluis i fjol fick debutera i EM och VM, hade de i ett par säsonger fått stå i skuggan av paret Cecilia Törn-Jussiville Partanen, som inlett sin gemensamma bana några år tidigare.
Det var bara en tidsfråga innan de tidigare finländska singelåkningsmästarna skulle ta steget upp och bli nummer ett i Finland.
Det blev ändå aldrig någon kamp om positionen då Törn hösten 2018 bestämde sig för att avsluta sin isdanskarriär. Plötsligt var Turkkila och Versluis Finlands enda seniorpar och vägen till stortävlingarna stod öppen.
Nya konkurrenter dyker upp på hemmaplan
Under hösten 2019 fick Finland två nya isdanspar. Det finsk-japanska paret Yuka Orihara-Juho Pirinen gjorde enorma framsteg på kort tid och i Turkkilas och Versluis frånvaro vann de FM-guld och fick åka till EM i Graz i januari.
De tog en 18:e plats i EM efter att ha åkt tillsammans i bara åtta månader. En imponerande insats.
För Turkkila och Versluis var det tufft att följa med tävlingen från sidan då de allra helst hade varit där själva och sannolikt kunnat tävla om en placering bland de tio bästa. I fjol slutade de elva.
– Värst var det nog under hösten då allt kändes så ovisst. Vi hade våra mål och en våldsam vilja att visa vad vi lärt oss under sommaren. Vid tiden för EM var det redan lättare då jag hade fått träna på is i över en månad och visste att vi hade en viktig tävling framför oss, säger Turkkila.
Säsongsdebut i Italien
Egna Dance Trophy i Val Gardena hör inte till de stora internationella tävlingarna, men i medlet av februari 2020 kunde den inte ha varit viktigare för Turkkila och Versluis.
De skulle äntligen få öppna tävlingssäsongen, fem månader efter alla andra. På spel stod inget mindre än en plats till VM i Kanada. Så länge Finland inte har ett topp-tio-par i isdans får endast ett par delta i EM och VM.
För att VM-platsen skulle bli deras måste fjolårets succépar Turkkila-Versluis nå högre poäng i säsongsöppningen än årets succépar Orihara-Pirinen fått i någon av säsongens tävlingar.
– Det var spännande, erkänner Versluis om det faktum att tävlingen i Val Gardena skulle avgöra vilket av paren som får åka till VM.
Men det gick bra.
– I den tävlingen visade vi oss själva att vi kan prestera bra under press. Mentalt var det en stor bedrift.
I Egna Dance Trophy tog Juulia Turkkila och Matthias Versluis karriärens första internationella seger. De fick totalt 182,88 poäng i tävlingen, vilket var tio poäng mer än Orihara-Pirinen fått under säsongen. VM kallade.
Och efter 16:e platsen i fjol var förväntningarna nu ännu högre.
– Jag skulle absolut säga att vi åkte bättre i Italien än vi gjorde i någon tävling i fjol, säger Turkkila. Med tanke på att det gick så bra redan i säsongens första tävling och att vi under veckorna som följde tog steget till en helt ny nivå, brann vi av lust att visa upp våra program i VM.
Men säsongen slutade som den började – med en missad tävling. Det blev inget VM 2020.
– Vår coach Maurizio Margaglio var hela tiden lite skeptisk till huruvida VM alls skulle bli av, så vi var nog förberedda på att det skulle hända, säger Versluis. Men man blev nog ändå besviken då beskedet kom först två dagar innan vi skulle åka iväg. Men alla förstår ju att så måste ske.
Setts nästan dagligen i fyra år – tills coronaviruset satte stopp
Beskedet om att VM 2020 är annullerat kom onsdagen den 11 mars. Sju veckor senare, tisdagen den 28 april, har Yle Sporten stämt träff med Juulia Turkkila och Matthias Versluis för ett snack om den underliga säsongen som bjöd på två stora otippade motgångar och endast en liten höjdpunkt.
Under dessa sju veckor har isdansparet inte träffats en enda gång.
Har de saknat varandra?
– Jag har saknat att träna med henne jo, säger Versluis och får ett hjärtligt skratt till svar av sin partner.
Som håller med.
– Jag har haft ledsamt efter andra människor i största allmänhet och saknat vardagen och att träna med Matthias enormt.
Beslutet minskade på stressen avsevärt
Matthias Versluis
Sedan ishallarna och isdansarnas övriga träningslokaler stängdes i mitten av mars har de tränat på distans. Två gånger i veckan tränar var och en i träningsgruppen balett respektive yoga hemma, ledda av de egna lärarna via videolänk. Därutöver följer de sina individuella fysträningsprogram.
Ingen vet när isträning igen är möjlig.
– Jag har åtminstone inte hört något på länge, säger Versluis. Vi hoppas att någon ishall öppnar snart och att de på något smart sätt kunde fixa att vi skulle kunna träna.
Samma danser nästa säsong
Eftersom Turkkila och Versluis hann visa upp årets fria dans bara en gång på tävling, bestämde de tillsammans med sin tränare att behålla programmet.
I och med att osäkerheten är stor gällande när åkarna runtom i världen kan börja träna på is igen bestämde det internationella grenförbundet ISU nyligen att behålla årets rytm och tema i rytmdansen också säsongen 2020-2021. För Turkkila och Versluis var det en lättnad.
– Beslutet minskade på stressen avsevärt. I normala fall hade vi åkt till USA efter säsongen och börjat jobba på nya danser och kunnat slipa dem hela sommaren. Hade vi nu tvingats byta danser vet man inte hur det gått.
Går allt som planerat hålls konståknings-VM 2021 i Stockholm i mars nästa år. Där delas den stora merparten av platserna till OS i Peking 2022 ut.
I och med ISU:s beslut åker såväl finländarna som alla andra par även i Stockholm en rytmdans som är baserad på Susanna Rahkamos och Petri Kokkos Finnstep.
Må det vara ett gott omen.
' /%3E%3C/svg%3E)
