Norrena & Frantz: "Jag börjar fulgråta när jag får feedback" - här är publikens tankar om hur det är att få kritik

Det är nästan alltid jobbigt att få kritik, vare sig det sker på arbetsplatsen eller i hemmet.

Och det är inte så konstigt, det är ju mycket trevligare att få beröm än tillrättavisningar.

När Relationspodden frågade publiken hur ni förhåller er till kritik var det många som medgav att ni önskar att ni var bättre på att kritiseras.

Att ni kunde klara av att inte ta det personligt, notera den kritik som är befogad och ignorera resten.

Men det är lättare sagt än gjort.

Här är i alla fall några punkter som Norrena & Frantz försöker hålla fast vid när det hettar till

1. Din första reaktion kan vara helt åt fanders. Brusar du upp, blir du ledsen? Försök bromsa känslorna och exempelvis svara på det kritiska e-postbrevet först då du lugnat ner dig. Kanske synpunkten var helt vettig?

2. Kom ihåg att den som kritiserar kanske har en usel dag och därmed är mera burdus än hen inser. Tacka för kritiken.

3. Vänd kritiken till någonting positivt. "Varför måste ni alltid prata svengelska i podden?" kan omskrivas till "Vilken kul utmaning att hitta flera skojiga synonymer på korrekt svenska!" (Lite Pollyanna, vi vet, men testa!)

4. Vad är den som kritiserar dig ute efter? Vill hen bara vara allmänt taskig - strunt i den tölpen. Menade hen väl fast hen formulerade sig lite klumpigt? Lyssna och begrunda, kanske hen har en poäng?

5. Sjunk inte ner på den andras nivå om kritiken framförts på ett osakligt sätt. Gå inte till motattack, utan tänk som Michelle Obama - "When they go low we go high".

Dela gärna med dig av dina bästa tips gällande kritikhantering i kommentarsfältet.

Här följer några av de publikberättelser vi fick in denna vecka!

Tårarna rinner och jag vill försvara mig

Jag är en sådan som nästan aldrig gråter, men om någon är besviken på mig börjar tårarna rinna.

Råd och kommentarer om hur jag kunde göra saker bättre är en annan sak, dem kan jag ta utan problem om de är befogade.

Jag har en tendens att lätt gå i försvarsställning, men försöker att inte alltid visa det utåt. I alla fall inte i lärarjobbet, då ventilerar jag istället saken med nära kollegor.

Anna 31

Jag vågar göra ståuppkomedi, men inte läsa kurskompisarnas respons!

Jag går en distanskurs i copywriting och jag har inte klarat av att gå in och läsa kritik jag fått från kursledaren och kurskamraterna.

Jag känner att jag inte är så bra, särskilt som flera av de andra redan jobbat på reklambyrå länge medan jag är nybörjare.

Jag vet rent rationell att jag är fånig, att jag ju faktiskt valt att gå kursen för att utvecklas och bli bättre, vilket ju kritiken är till för.

Då har jag ändå varit verksam som ståuppkomiker i tre år vilket ju verkligen är att utsätta sig för andras granskning.

Max, 35

Fattar efteråt att kritiken inte var illa menad

I yrkesrollen tål jag kritik, men inte hemma av min man.

Jag funderar ofta efteråt på kritik jag fått av människor och kan bli ledsen. Jag tänker att jag är sämre än andra.

Men ibland, när jag fått vara i lugn och ro en stund, förstår jag att kritiken var väl menad.

Kvinna, 36

Jag grubblar och vill hämnas

Aldrig är jag så effektiv på jobbet som då det gäller att bevisa att jag inte gjort nåt fel, om nån skulle ha fått för sig det.

Tar inte alls kritik väl. Naturligtvis gör jag misstag men jag tål inte att nån annan påpekar det,

Kan grubbla på kritiken i evighet medan jag smider ränker för hämnd.

Fejk 46

Bad sambon kritisera mig, fick panikattacker

Då jag fick min ADHD-diagnos för två år sedan beordrade jag min sambo att påpeka varenda fel jag gjorde så att jag (enligt mig själv) kunde börja lära mig att "bete mig normalt".

Resultatet blev ångest och panikattacker. Då jag var tvungen att uppsöka läkare för att få medicinering frågade han mig varför jag tror att jag lider av panik.

Då jag berättade vad jag bett min sambo göra blev läkaren helt paff.

Han sade att människan inte är funtad att lära sig saker genom kritik utan genom beröm.

Den dagen sade jag till sambon att sluta påtala alla fel jag gör och han blev glad för att slippa.

Att växa upp med att ständigt få höra att jag måste ändra på mig för att passa in/duga, har gjort att det svårt att vara snäll mot sig själv.

Kvinna 26

Min extrema rädsla för kritik hämmar mig!

Jag är en man på 31 år som är oerhört känslig för personlig kritik.

Så har det varit hela mitt liv. Kommer till och med ihåg olika situationer från dagis och lågstadiet då jag har fått tillsägelser från personalen.

Det handlade alltid om småsaker, men ack vad det sved i hela mitt väsen.

Alla dessa upplevelser formade mig till en överpresterande duktig pojke i skolan och sedermera till en tråkig vuxen som inte riktigt vågar ta ut svängarna i livet ordentligt.

Oädel-88