Rättspsykiatri med Claes Andersson som ung läkare i finlandssvenskt tv-drama

När Claes Andersson (1937-2019) var ung var det vid sidan om skrivandet framför allt psykiatrin han brann för. På Arenan har nu publiceras ett drama om rättspsykiatri som han både skrev och spelade med i.

I Sjuk eller skyldig? från år 1969 diskuterar Claes Andersson och hans kollega psykiatern Ulf Göran Ahlfors hur en rättspsykiatrisk undersökning går till. Den verklighetsbaserade historien om ett brott illustreras med scener ur ett familjeliv som så småningom kommer att sluta tragiskt.

Dramat, eller debattpjäsen som den också kallades, gjord av den finlandssvenska tv-teatern, regisserades av Åke Lindman och har inte visats sen 1974.

Utgångspunkten är ett par med barn som flyttat från Åbo skärgård till Helsingfors.

Gunvor tar som enda i familjen körkort och åker engagerat runt till sina olika jobb och träffar väninnor medan Gustav mentalt sjunker ihop, dricker allt mer och känner en växande ilska.

Har du blivit fin i stan? Du går på alla möjliga kurser.

Det hela eskalerar i familjevåld som slutar i vad som återges vara ett dråp även om mannen efteråt sägs ha minnesluckor och har anmält sig själv.

Berättelsens ram är den rättspsykiatriska undersökning som Andersson i egenskap av psykiater gör.

Den korta filmen (ca 50 minuter) blir nu 50 år senare ett tidsporträtt.

Vi tittar in i 1960-talets hemmiljö, hör hur man blandar svenska och finska, får de sociala problemen beskrivna (alkoholproblem definieras som fyra flaskor starksprit under en helg) och får en inblick i hur ett finlandssvenskt familjeliv kanske kunde se ut på den tiden.

Dramat lyfter fram såväl kriminologi och rättspsykiatri som vissa nya tankar om psyket som överlag i slutet av 1960-talet var aktuella.

Som ung psykiater ville nämligen Claes Andersson förnya sättet att se på mentalfrågor. Du kan läsa mer om det i artikeln Claes Andersson - de hemlösas och mentalt sjukas vän.

Novemberrörelsen

Under samma tid som tv-filmen är gjord var Claes Andersson med i Novemberrörelsen som värnade om utslagna i samhället; bostadslösa alkoholister, fångar, sexuella och etniska minoriteter samt mentalpatienter och speciellt deras rättsskydd.

I sitt jobb som jourhavande läkare på Hesperia sjukhus hade Andersson nämligen sett många män i dåligt skick hämtas till sjukhuset. Männen var hemlösa, alkohol- eller drogberoende och köldskadade. Vintern 1967 dog ett 40-tal män i Helsingfors för att de frös ihjäl.

Claes Andersson var ordförande för Novemberrörelsen åren 1967-1969. Kanske kan man ana det engagemanget i “Sjuk eller skyldig?”. Som motpol återges här också åsikter i en insändare som kritiserar "daltandet" med brottslingar.

Det blir överraskande nog ingen egentlig diskussion om familjevåld eller våld mot kvinnor. Överhuvudtaget känns ett kvinnligt perspektiv underrepresenterat. Kanske har det med tidsandan att göra? År 1969 låg många milstolpar för jämställdhet fortfarande framför.

Fokuset är lagt på den rättspsykiatriska undersökningen. I slutdiskussionen vänds och vrids det på hur den borde göras och hur man månne kommer att se på saken i framtidens samhälle?

Stela men inte så det störde.

Margita Andergård i tv-krönika 1969

I Brages pressarkiv återfinns Hbl:s tv-krönika från oktober 1969. Den är skriven strax efter att pjäsen hade visats i finlandssvensk tv.

Skribenten Margita Andergård utgår från att dramat väckt debatt i tv-sofforna, men är förundrad över slutkontentan då mannen blir ostraffad och också anses ofarlig för sig själv och andra.

Andergård tycker 1969 att skådespelarna skildrar familjedynamiken bra och att de två läkarna Andersson och Ahlfors är lite stela i sina roller men "inte så det störde".

Inflytelserika män inom kriminologi och psykiatri

I slutdiskussionen medverkar kriminalforskaren Patrick Törnudd (1935-2015) som sig själv.

1969 var Törnudd anställd på det som senare blev Finlands rättspolitiska institut och som han slutligen blev direktör för år 1980 fram till pensioneringen 1996.

Numera är det Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet.

Ulf Göran Ahlfors (1932-2017) var 1969 biträdande överläkare i psykiatri vid Hesperia sjukhus i Helsingfors och utsågs senare till överläkare.

Ahlfors verkade också som professor i psykiatri vid Helsingfors universitet.

Claes Andersson för sin del arbetade under sin specialiseringstid som läkare på Ekåsens sjukhus i Ekenäs och fortsatte sen på Hesperia sjukhus i Helsingfors.

Efter att 1969 ha blivit klar specialläkare i psykiatri blev han överläkare på Veikkola sanatorium.

Redan under 1960-talet gav Andersson ut fem diktsamlingar vid sidan om arbetet inom psykiatrin och författarskapet tog så småningom allt mer över.

I slutet av 1970-talet övergick han till att vara författare mer eller mindre på heltid. Även det politiska engagemanget växte och 1987 valdes han in i riksdagen.

Under årens lopp fram till slutet av 1980-talet gjorde han ändå återkommande arbetsturer på mentalvårdsmottagningar, bland annat i Borgå och Lovisa.

Se Sjuk eller skyldig? på Arenan.

Läs också:
I arkivet hittar du mer om Claes Andersson och ämnet psykiatri:
Claes Andersson deltar i diskussion om mentalvården år 1973

Humanisten Claes Andersson