Spionen som ville rädda världen

År 1974 värvades den ryska diplomaten Oleg Gordijevski av brittiska MI6. Det utgjorde starten på ett tioårigt samarbete som bidrog till att ryska spioner infångades och kalla kriget fick ett slut. Vem var mannen som i det tysta förändrade världen?

Det första fröet till en framtida spionverksamhet såddes redan i mitten av 50-talet, när Oleg Gordijevski som ung student i Moskva av en händelse kom i kontakt med tidningar och litteratur från väst.

- Det är sällsynt att en 20-årig kille som värvats av KGB skulle få ta del av förbjuden litteratur, men jag hade tur, säger Oleg Gordijevski när han under ett besök i Helsingfors är 1997 blev intervjuad av Yles dåvarande samhällsredaktör Karl-Henrik Nikula.

Anledningen till besöket var den då aktuella boken Blind Mirror som Gordijevski skrivit tillsammans med författaren och filmmakaren Inna Rogatchi. I den här boken avslöjade den avhoppade spionen Gordijevski att många finländska politiker och journalister haft ett nära samarbete med KGB. Författarparet namngav ändå aldrig några finska journalister, antydde endast att klara bevis nog fanns i KGB:s arkiv.

En spion blir till

Men nu drygt 20 år senare är Oleg Gordijevski själv föremål för en bok. Det är den brittiske historikern och Times-redaktören Ben Macintyre som skrivit en fartfylld och spännande faktathriller om en av Kalla krigets främsta dubbelagenter som redan i unga år började tvivla på att kommunismen var den optimala statsläran.

- Västlitteraturen gjorde mig till en europeisk man, sa Oleg Gordijevski för drygt 20 år sedan.

I Ben Macintyres bok Spion och förrädare (The spy and the traitor) kan man läsa hur också byggandet av Berlinmuren, en första utlandskommendering till Danmark år 1966 och Pragvåren två år senare, gjorde Gordijevski övertygad om att han inte längre ville vara en del av det sovjetiska kontrollmaskineriet.

Men det skulle dröja fram till år 1974 innan Oleg Gordijevskis beslut mognat och han var villig att börja spionera på sitt eget land för britternas räkning.

I Ben Macintyres bok berättar Oleg Gordijevski mycket öppet om tvivlet och förvirringen som ledsagade honom i början av 70-talet. Inombords var han en europeisk man som hatade den sovjetiska trångsyntheten, korruptionen och skenheligheten. Men utåt spelade han rollen av den perfekta sovjetdelegaten som höll hyllningstal till staten och föraktade all västerländsk dekadens.

En ovärderlig kontakt

Från och med 1974 då Oleg Gordijevski värvas av brittisk MI6, spelar han dubbelrollen med bravur. Han avancerar i det hierarkiska KGB, förflyttas till drömmålet London där det är betydligt lättare att förse britterna med hemlig information.

Oleg Gordievski blir på 80-talet den brittiska underrättelsetjänstens värdefullaste och mest skyddade kontakt. Med ett oslagbart minne, ett antikommunistiskt driv och en central position på den sovjetiska ambassaden i London, är Gordijevski den spion som MI6 länge drömt om.

Och Gordijevski gör inte heller sina nya värdar besvikna. I rask takt avslöjas svensken Stig Bergling och norrmännen Arne Treholt och Gunvor Haavik som ryska spioner, och till västländernas underrättelseorganisationer inflyter också annan nyttig information. I Ben Macintyres bok skildras bland annat hur Oleg Gordijevski gör britterna uppmärksamma på en stundande kris i Kreml.

Paranoida sovjetledare är nämligen i början av 80-talet allt mer övertygade om att västmakterna planerar ett kärnvapenangrepp. KGB chefen Juri Andropov tolkar minsta diplomatiska förändring som ett varsel och försätter den egna armén i hög beredskap.

I det här spända läget får Oleg Gordijevski en nyckelposition. Hans värdefulla inblick i Kremls korridorer får såväl Margaret Thatcher som Ronald Reagan att tona ned allt prat om kapprustning och vapenskrammel.

En avslöjad spion

När Michail Gorbatjov blir ny president i Sovjet kan Ronald Reagan redan uttrycka försiktig optimism och bara några år senare faller Berlinmuren. Men innan kalla kriget nått sitt slut, dras snaran allt tätare kring dubbelagenten som år 1985 plötsligt blir hemkallad från London till Moskva.

Från och med nu börjar en katt och råtta-lek som saknar sitt motstycke. KGB misstänker Gordijevski för förräderi och håller honom under ständig uppsikt. Hustrun och de två små döttrarna hemkallas också till Moskva för att förhindra Gordijevski att fly till väst.

Men brittiska MI6 har länge haft en djärv räddningsplan som nu aktiveras på klassiskt spionmanér med tecken som utväxlas i hemlighet. Planen omfattar bland annat en shoppingkasse och chokladstänger som vid ett visst klockslag ska inmundigas på en överenskommen plats.

Den noga planerade flykten är som hämtad ur en roman av John le Carré. Nu gäller det för Oleg Gordijevski att skaka av sig de nitiska KGB-agenterna som på en given signal är beredda att anhålla honom. Med lite tur lyckas Gordijevski ta sig från Moskva till Leningrad med tåg och därifrån vidare med buss till Viborg.

Bokens sista kapitel om den spektakulära räddningen inuti en diplomatbils baklucka från Viborg, via Finland till Nordnorge är spännande läsning och samtidigt en påminnelse om att Finland befann sig i en ytterst obekväm position mellan öst och väst.

Mot alla odds lyckas Oleg Gordijevski fly till väst och får i England den fristad han länge hoppats på. Hans fru och två döttrar hålls som gisslan i sex år, innan Sovjetunionens sammanbrott undanröjer alla hinder för en återförening.

Spion och förrädare är en spännande och välskriven bok om en värld som efter andra världskriget delades upp i två rivaliserande läger. Men Ben Macintyres bok handlar också om en man som vågade trotsa denna polarisering och som med mod och envishet verkligen förändrade världen till det bättre.