Fiskelag vill bygga 150 km fiskväg i Esse å: "Våra barnbarn får möjlighet att fiska, vara ute i naturen och ha rena vatten"

Esse å kunde fyllas med vandringsfisk som lax och sik igen. Det är målet för 14 fiskelag som har gjort gemensam sak och planerar en 150 km lång fiskväg i ån.

Förhoppningen är att kunna bygga naturliga fiskvägar förbi de nio kraftverk som finns i ån. Då kunde fisken stiga ända från Larsmo upp till Lappajärvi eller Alajärvi.

– Det finns möjlighet att vi får vandringsfisken att komma tillbaka, det skulle vara en lottovinst, säger Kai Saviaro som är ordförande Överlappfors fiskelag och en av de drivande krafterna bakom projektet.

Men för att det ska bli verklighet krävs att både kommuner och kraftverk är med på noterna.

Herrfors äger fem kraftverk i Esse å. Produktionsdirektör Andreas Rasmus säger att tanken är bra, men att en fiskväg i praktiken kan bli både dyr och utmanande att genomföra.

– Stora planer, men det krävs otroligt mycket planering och är inte billigt att genomföra om man kommer så långt. Är bilden realistisk för vad som är möjligt och till vilka kostnader, säger Rasmus.

Ja från tre kommuner hittills

Fiskelagen har redan fått nej från kraftverksbolaget i Alajärvi.

Samtidigt har Alajärvi, Vimpeli och Evijärvi kommuner sagt att de stöder projektet. Pedersöre, Larsmo, Jakobstad, Karleby, Lappajärvi och Soini har inte gett svar ännu.

Fiskelagen väntar också på svaren från Herrfors och Esse elektro-kraft.

– Men planen är att få brett stöd för det här, säger Jukka Mustajärvi från fiskelaget i Jokela i Evijärvi.

Det avgörande är enligt Mustajärvi att få till stånd ett starkt samarbete för att fiskvägen ska bli av. Han säger att man ska ta kontakt och fortsätta diskutera med kraftverksbolagen.

Tidigare försök har kommit från myndighetshåll men nu hoppas fiskelagen att fler aktörer ska engagera sig.

Finansieringen skulle i första hand komma från staten, via projekt kring fiskerinäring och iståndsättande av vattendrag.

Men också kommunerna, kraftverksbolagen och fiskelagen kunde skjuta till pengar.

Bolagen måste ge bort vattenflöde

För kraftverksbolagen handlar det i första hand om att de skulle avstå från vattenflöde.

Det handlar om en kubikmeter vatten per sekund som i stället för att skapa elektricitet skulle rinna förbi kraftverket, i fiskvägen.

Enligt Rasmus är vattenföringen i Esse å inte så värst stor förutom vid vårflödet.

– Så för vår del är en kubik ganska mycket då vi har fem kraftverk. Det blir ganska stora energibortfall och kostnadsmässigt ganska stora summor, säger Rasmus.

Kan kosta flera miljoner euro

Kostnaden för en fiskväg eller en fisktrappa är lite olika beroende på omgivningen och hur man bygger.

Det aktuella projektet handlar inte om regelrätta fisktrappor i betong utan målet är att få till stånd naturliga fiskvägar.

– Vissa av de här ställena har en naturlig fåra på sidan om så det blir säkert billigare att göra. Men så har vi en del dammar och kraftverk där det krävs någon typ av teknisk fisktrappa. De är oftast dyra och svår att utföra så vi pratar lätt om flera hundratusentals euro per kraftverk eller mer, säger Rasmus.

Till exempel vid Herrforsen i Kållby skulle det krävas en 100 meter lång fiskväg vid sidan om kraftverket.

Kai Saviaro håller med om att Herrfors i Kållby blir den mest utmanande att genomföra.

– Men finns vilja så finns det möjligheter. Det handlar om att åtgärda felen man gjorde på 1950- och 60-talen. Då får våra barnbarn möjlighet fiska, vara ute i naturen och ha rena vatten. Det tror jag på, säger Saviaro.

Enligt Saviaro är vattenflödet i ån vanligen kring 16 kubikmeter per sekund. Det räcker och blir över, enligt honom.

– Sist och slutligen är det här en ganska liten investering för framtiden. Följande generation kommer att uppskatta att vi har ordnat det så de har nytta av det.

Inte säkert trapporna fungerar smärtfritt

Andreas Rasmus vid Herrfors frågar sig också om vattenkvaliteten i Esse å räcker till för att locka vandringsfisk. Vattenkvaliteten i Esse år är en av de bästa i de österbottniska vattendragen.

– Men det är ändå inte så jättebra kvalitet. Man borde undersöka noggrant om det är vettigt att man bygger fiskvägar, har vi möjlighet att locka fiskar. Så man inte bygger i onödan.

Rasmus säger att fisktrappor inte nödvändigtvis fungerar så bra heller. Han tar NTM-centralens fisktrappa vid Kaitfors i Nedervetil i Perho å som exempel.

– Där har man tvingats förbättra och ta in mer vatten hela tiden. Så det är långa projekt innan man har dem så långt att de funkar. Och det är en trappa, i Esse å talar vi om nio trappor och en damm så tio ställen man ska åtgärda.

Jukka Mustajärvi säger å andra sidan att det finns goda erfarenheter från flera andra fisktrappor i landet och att vattenkvaliteten i ån är tillräckligt bra.

Kraftverksbolagen kunde plocka miljöpoäng

Fiskelagen behöver få kraftverken med sig för att fiskvägen ska bli av. Jukka Mustajärvi påminner om att det inte behöver kosta så mycket för bolagen.

– Och nu har de en utmärkt chans att visa modernt miljötänkande. Målet är att fisken ska kunna stiga samtidigt som också elproduktionen fungerar.

– Och kommer kraftverksbolagen med så har de alla möjligheter att sälja inte bara grön el utan också ekologisk el, säger Saviaro.

Förhoppningen är att i år kunna starta en utredning och hitta lösningar för alla dammar. Österbottens vatten och miljö rf. har lovat att leda det arbetet.

– Om alla drar sitt strå till stacken: fiskelag, kommuner, staten och kraftverksbolag. Om alla lägger till lite så tror jag vi kan genomföra det här inom fem eller sex år kanske, säger Saviaro.

Flodpärlmusslan blev räddningen för 40 år sedan

Allan Hjulfors från Över- och Nederlappfors fiskelag har jobbat för Esse å sedan 1970-talet.

Han minns då invånarna längs ån fick reda på att det ska bli en konstsjö mellan Kattilakoski och Björkfors.

Markägarna gick in för att freda stränderna men inget verkade hjälpa. Ända tills lösningen en dag slog Hjulfors.

– De hade fördjupat kanalen uppströms och öst upp en massa flodpärlmusslor. Då tände det för mig.

Hjulfors son som då var 14 år fick hoppa i intill hemmet, vid Hjulforsen, och dyka efter musslor.

– Han kom med tre och då vi öppnade första var det som en lottovinst. Bästa tänkbara pärla.

Hjulfors berättar att man tog fotografier och skickade till media, bland annat tidningen Helsingin Sanomat. Där läste dåvarande WWF-chefen i Finland om pärlan.

– Han kom till Hjulfors med fyra dykare. Efter det sa han att det blir ingen konstsjö. Det var det bästa jag fått höra i hela mitt liv.

Allan Hjulfors säger att av ungefär 30 laxåar i Finland finns bara några få kvar i naturligt tillstånd. Esse å har enligt Hjulfors varit en av Finlands bästa lax- och sikåar.

– Jag har hört om då man "lippa" sik vid Åminne fors, och fick en "dyngflaka" full med sik och den största var 4,2 kilo. Och lax på fem kilo.

Enligt Hjulfors är fiskvägen också livsviktig för den hotade flodpärlmusslan. Den behöver värdfiskar för att kunna föröka sig.

I dag finns åtta kraftverk längs med Esse å upp till Lappajärvi.

De är Herrfors, Långfors, Värnum, Hattarfors, Finnholm, Björkfors, Kattilakoski och Hanhikoski. Esse elektro-kraft äger tre av dessa, Herrfors äger fem. I Alajärvi finns ett ytterligare ett kraftverk, Koskenvarsi.