Inga besök vid sjukhusen - Alexandra trodde hon skulle bli tvungen att föda tvillingar utan maken Tomas vid sin sida
Inga besök vid sjukhusen:
Alexandra trodde hon skulle bli tvungen att föda tvillingar utan maken Tomas vid sin sida
Många sjuka ligger i dag ensamma i sina sjukhussängar då familj och vänner inte får hälsa på. Psykiater Kristian Wahlbeck är oroad för hur de som behöver sjukhusvård ska kunna tillfriskna utan sitt sociala kontaktnät.
För att förhindra spridningen av Covid-19 viruset är besök på sjukhus begränsade för anhöriga. Det betyder att många som är intagna på sjukhus inte får träffa sina närmaste. Den som är sjuk vill inte vara ensam. Det vet nykarlebybördiga Christa Mickelsson.
I september 2017 drabbades hon av en massiv hjärnblödning.
Jag minns allt från den dagen tills jag fick hjärnblödningen. Jag minns hur det var att vakna upp på morgonen på vår holme. Det var en söndag. När vi kom till Esbo åt vi, och jag skulle hämta min dotter från hoplop där hon hade varit med sin kompis. Jag var en mycket säker chaufför, men där på parkeringen var det någonting som var fel. Jag kunde till exempel inte backa. Jag skulle stiga ur bilen men mina ben bar mig inte. Jag skrek på hjälp.
Christa överlevde, men en lång tid på sjukhus följde. Halva kroppen var förlamad och hon hade drabbats av grav afasi. Hon kunde inte prata alls till en början.
Christa beskriver tiden på sjukhus som mycket ångestfylld. Det som räddade henne var att hon fick besök nästan varje dag.
- Besöken betydde allt. Mitt liv hade krasats sönder och det enda som höll mig över ytan var familjen, min man och kompisarna.
- Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan dem. Åtminstone hade min psykiska hälsa lidit ännu mera. Min man och min mamma kommunicerade också med personalen, vid den här tiden kunde jag ju inte prata alls. Ju mer jag tänker på det, desto argare blir jag över att någon har det så just nu på ett sjukhus i Finland.
Alexandra och Tomas visste inte om de skulle få vara tillsammans då det var dags för deras tvillingar att födas
Hösten då Christa var som sjukast var den coronaverklighet vi lever i dag något få kunde föreställa sig. För att förhindra att Covid-19 sprider sig har sjukhusen infört strikta restriktioner då det gäller besök av anhöriga. Besök till avdelningarna är förbjuda och bara de mest kritiskt sjuka patienterna får träffa sina anhöriga.
Det här orsakade stor oro för paret Tomas Baliukonis och Alexandra Sippus-Baliukonienė i Korsnäs. De levde länge i ovisshet om Tomas skulle få vara med om förlossningen av parets tvillingar.
- De sista gångerna gick jag ensam på alla kontroller. Då fick jag veta att det verkar som att jag kommer att få gå igenom det här ensam och att Tomas inte kunde vara med på förlossningen.
Paret väntade tvillingar och det stod i ett tidigt skede klart att barnen skulle födas med kejsarsnitt.
- Jag var jättenervös. Det tog hårt men vi pratade mycket om det vilket hjälpte lite, säger Sippus-Baliukonienė.
Att inte veta hur det skulle bli var jobbigt också för Tomas.
- Jo det var jobbigt. Jag startade en facebookgrupp och där var vi flera pappor med och diskuterade.
Vasa centralsjukhus följer med läget innan man lättar på restriktionerna
Vid Vasa centralsjukhus är läget nu det att spridningen av Covid-19 för tillfället är under kontroll.
De bekräftade fallen är nu uppe i 60 vilket betyder två nya fall den senaste veckan.
Eftersom fallen har varit relativt få valde man vid sjukhuset nyligen att sänka beredskapen en nivå.
Några planer på att lätta på restriktionerna då det gäller sjukhusbesöken finns ändå inte i nuläget, säger tf chefsöverlälare Peter Nieminen.
- För tillfället håller vi fast vid försiktighetsåtgärderna. Besök tillåts bara under vissa omständigheter. Vi följer med situationen och om läget fortsättningsvis är lugnt måste vi tänka om. Men nu står vi inför en tid då bestämmelserna ändras och folk börjar röra på sig mera. Om en tid vet vi mera vad det får för konsekvenser, säger Nieminen.
Undantag görs i fråga om besök hos kritiskt sjuka patienter, men också vid sådana besök måste man först komma överens med avdelningspersonalen. På förlossningen får förutom mamman endast den andra föräldern vara med. De som besöker sjukhuset får inte ha några symtom och får heller inte ha varit i kontakt med en person som smittats av coronaviruset.
- Om det visar sig att fallen inte ökar trots att restriktionerna lättas kommer vi att se över besöksrestriktionerna igen men för tillfället fortsätter vi som nu, säger Nieminen.
Missade förlossningen men var med både före och efter
För paret Tomas Baliukonis och Alexandra Sippus-Baliukonienė löste det ändå sig på ett bra sätt till slut. Den 17 april föddes lilla Leonas och Miglé.
Pappa Tomas var på plats nästan hela tiden.
- Vi åkte tillsammans in till förlossningen. Då de förberedde mig för operationen var vi båda med. Sedan tog de mig till förlossningen och Tomas fick stanna kvar.
Genast efter att barnen var födda fick Tomas ändå träffa sin nyfödda son och dotter.
- Genast efter att de var födda kom de med barnen till mig på barnintensiven och där fick jag vara med dem medan vi väntade på Alexandra som var på uppvaket.
Efteråt fick de ett familjerum där de fick vara tillsammans alla fyra. Alexandra, som tidigare föreläst om psykisk ohälsa, vet hur viktigt det är att ha stöd av sina närmaste i utsatta situationer. Hon är mycket glad att hon fick ha med Tomas som stöd genom nästan hela förlossningen.
- Jag är en känslig person och för mig var det jätteviktigt att få ha honom med. Det tog först hårt att få veta att han inte kan vara med under själva kejsarsnittet men personalen var fantastisk och tog väl hand om mig. Efteråt fick vi vara tillsammans och det är jag glad för. Det skulle ha varit tufft utan honom.
Stöd av familjen är en viktig del av tillfrisknandet
Psykiater och forskningsprofessor Kristian Wahlbeck är utvecklingsdirektör för föreningen Psykisk hälsa Finland. Han är oroad över vilka konsekvenserna av isoleringen kommer att bli.
Att ha ett socialt och känslomässigt stöd av sin familj och sina närmaste är en viktig del av tillfrisknandet. Det är viktigt både för patienten som är på sjukhus, men också för familjen som känner oro och ofta har många jobbiga känslor då en familjemedlem är sjuk. Det här gäller inte minst barn. Det är mycket viktigt att de får träffa sina föräldrar om de är inlagda på sjukhus.
Det handlar inte bara om det psykiska måendet, också det fysiska tillfrisknandet är beroende av sociala kontakter konstaterar Wahlbeck.
- Vi vet att det påverkar hur snabbt man tillfrisknar. Om man har ett känslomässigt stöd från familjen påverkar det också det fysiska tillfrisknandet.
Telefon och videosamtal kan vara ett komplement, men kan enligt Wahlbeck inte ersätta det fysiska mötet då två blickar möts. Han efterlyser nya innovativa sätt att mötas utan smittorisk.
- Man kunde inreda besöksrum med till exempel en glasvägg så att man kunde mötas och vara i samma rum utan att smittan kan spridas. Det här är en ny situation men nu gäller det för vården att vara innovativ.
En sådan innovativ lösning har man tagit i bruk vid äldreboendet Wilhelmiina i Brunakärr. Man har installerat en besökscontainer på gården. Där kan invånarna träffa sina närmaste utan att bryta mot den sociala distanseringen under coronapandemin.
”Jag vill inte ens tänka på hur jobbigt det måste vara”
För Christa Mickelsson blev det tre månader på sjukhus innan hon återhämtat sig så pass mycket från sin hjärnblödning så hon kunde börja sova hemma på nätterna igen.
I dag mår hon ganska bra, hon har fortfarande mycket rehabilitering framför sig men har kunnat återgå till sitt arbete som journalist på deltid.
- Min talterapeut på sjukhuset trodde inte att jag skulle bli så bra att jag kunde jobba med text igen. Men nu har jag precis blivit färdig med en bok. Jag har skrivit en biografi om hjärnblödningen och tiden som följde. Den kommer ut i höst, säger Mickelsson
Då avdelningarna stängde sina dörrar på grund av coronakrisen kastades hon tillbaka till den verklighet hon själv levde i hösten 2017. Hennes tankar går till de som nu går igenom samma sak hon gjorde då.
Christa säger att hon förstår varför restriktionerna finns, men att hon önskar att man för en stund ska tänka sig in i vad det betyder för de drabbade.
Min första reaktion var att ”tur att jag inte är på sjukhuset nu!” Sedan när det började sjunka in förstod jag hur jobbigt det måste vara. Jag vill inte ens tänka på hur jobbigt det måste vara.
- Åtminstone den närmaste familjen borde tillåtas besök i någon mån. Nu tänker jag bara på patienterna som har det riktigt svårt, och som inte är i någon riskgrupp.