Italienska lärare och barn prövas hårt i karantän

Skolorna är stängda. Men lärarna arbetar mer än tidigare. Distansundervisningen kräver nya metoder för lektionerna på nätet. Men det är ändå svårt att nå alla. Många barn har varken dator, en plats att läsa på i lugn och ro eller tillgång till internet hemma. En ny ”covid-generation” av redan utsatta barn riskerar att skapas.

– När skolan stängde i början av mars började vi ganska omedelbart att skicka ut hemuppgifter till barnen. Men då hade vi inte en tanke på att det skulle bli så här långvarigt, säger läraren Sara Pradarelli när jag träffar henne en molnfri majdag vid hennes mors hus på landet.

Runt bordet ligger tre hundar av olika raser. I bakgrunden är det lummiga buskar och kuperade fält som förbereds för sådd.

– Sen gick allt snabbt. Vi förstod att vi behövde göra mer, och barnen frågade efter mer. Vi bestämde oss för att ta upp undervisningen via videokonferenser, säger hon.

Pradarelli berättar att det gick mycket smidigt i hennes klass och att deltagandet är högt, men att andra lärare vittnar om att många barn i andra klasser inte deltar i undervisningen av olika skäl.

– Jag har sett att barnen verkligen har behov av att umgås och vara tillsammans, även om det nu bara kan ske via internet. Den sociala aspekten är jätteviktig för dem, säger hon.

Pradarelli arbetar på en skola i en kommun med 30 000 invånare. Det är den enda av flera grundskolor som har lärarledd undervisning via internet.

– Det beror på att skolan har en anställd datalärare, som nu arbetar dygnet runt för att få allt att fungera, säger Pradarelli.

Distansundervisningen innebär mycket mer arbete än vanligt för lärarna.

– Jag har fått ställa om undervisningen helt. Från de enklaste till de svåraste delmomenten har jag fått tänka om för att det ska passa distansundervisningen, så arbetstiden har i princip tredubblats, säger hon.

Alla interaktiva moment som hon använder i undervisningen försvinner på distans.

– På så vis blir det en mer passiv skola, säger hon.

Hon fortsätter:

– Distanserna ökar när man inte träffade eleverna. Att inte få ögonkontakt med barnen och kunna se om de lyssnar och förstår, är svårt som lärare.

– Samtidigt ger jag dem hundra procent förtroende att ta ansvar för sina egna studier, vilket på sätt och vis är positivt.

Men det är lång ifrån alla som klarar det.

– Ibland känns det lite som vi gör det här för en grupp självgående barn och att de som behöver mer stöd och hjälp blir utelämnade, säger Pradarelli.

Barn som har det lite jobbigt sedan tidigare riskerar att halka efter. På olika sätt.

– Rutin och bra organisation av dagen är viktigt för alla barn, och extra viktigt för barn som annars har svårt att hitta struktur. Nu har det satts ur spel, vilket gör att många barn saknar säkerhet och trygghet, säger Pradarelli.

Sedan den 9 april har det blivit obligatoriskt att delta i distansundervisningen.

Men det är långt ifrån alla barn som har förutsättningar att kunna följa med.

”Covid-generationen”

Avhopp från skolan, ojämlikhet i lärandet och funktionell analfabetism kommer vara centrala politiska frågor de kommande åren.

Detta som en konsekvens av att inte kunna gå i skolan, menar Christian Raimo, lärare och forskare.

I Italien finns det tio miljoner skolelever. Tiotusentals, kanske flera hundratusen, hamnar nu på efterkälken för att de inte kan eller klarar av att följa distansundervisningen.

Italien har dessutom sedan tidigare ett stort problem med att en hög andel barn hoppar av skolan i förtid.

Enligt Unesco är en av de mest uppseendeväckande effekterna av pandemin att 1,6 miljarder barn inte längre går i skolan.

Risken att många av dem avbryter sin skolgång och aldrig återvänder är enligt FN-organisationen hög.

Många kommer att få kämpa för att ta igen missade studier, en del kommer lyckas, andra inte.

Christian Raimo kallar dem ”ett slags covid-generation” som kommer sakna möjligheter och riskerar att marginaliseras.

Ingen dator och inget internet

Anledningarna är många. En är bristande tillgång till digitala verktyg. Alla har inte datorer.

– Vi har barn som bara kan vara med via föräldrarnas mobiltelefon. Arbetar de kan barnen bara delta kvällstid när föräldrarna är hemma, säger Sara Pradarelli.

Därför gör många som hon och hennes kollega: undervisar halva klassen på förmiddagen och halva klassen från klockan 18 på kvällen.

Enligt Istat, Italiens motsvarighet till Statistikcentralen, framkommer uppgifter som tydliggör att rätten till undervisning i nuläget är hårt eftersatt.

Totalt saknar 850 000 barn tillgång till dator eller surfplatta hemma. Skillnaderna är stora mellan södra och norra delarna av landet.

I centrala och södra Italien är det 44 procent som saknar dator i hemmet.

Det talas om att 20 procent av eleverna riskerar att hamna utanför undervisningen på grund av att de saknar dator eller internetuppkoppling hemma och inte får tillräckligt stöd från familj och lärare för att kunna delta i skolarbetet.

Från utbildningsministeriet har man satsat 85 miljoner euro för att försöka täppa till de värsta hålen.

Ett annat bekymmer är avsaknaden av internet.

– I Italien är bredbandet dåligt utbyggt. Allt har genom åren satsats på telefonoperatörerna och deras nät, vilket visar sig vara en stor brist idag, säger Christian Raimo.

I ett videoinslag gjort av dagstidningen Repubblica vittnade en mamma om att hon inte hade råd att köpa mat om hon skulle behöva betala internetavgiften varje månad.

Italienarna bor trångt

Trångboddhet är ytterligare en faktor som försvårar barnens skolgång hemifrån.

Barn som inte kan hitta studiero hemma får svårt att koncentrera sig eller ha tid att läsa.

– Vi har kommit in i hemmen och sett och förstått varför en del barn har svårt att klara av hemarbetet på ett bra sätt, säger Sara Pradarelli.

Hon fortsätter:

– De har inte någon lugn plats att vara på för att kunna koncentrera sig. Det är småsyskon som klättrar på dem eller äldre syskon som har lektion och en mamma som lagar mat i samma rum samtidigt.

Den psykiska ohälsan är också hårt prövad.

– Vi har barn i klassen som inte har kunnat gå ut sedan slutet av februari, som varken har balkong eller terrass. Det enda de kan göra är att öppna fönstret och titta ut, säger Pradarelli.

Stärkta relationer ljuspunkt

Sara Pradarelli har arbetat som lärare i 28 år. Kanske för första gången tvingas hon på allvar ställa om sina undervisningsmetoder.

– Det som är positivt är väl att vi har kastats in i matchen. Att utveckla arbetet med digitala verktyg var något jag hade dragit på, vän som jag är av klassisk pedagogik, säger hon.

Det som är positivt enligt Christian Raimo är att vad han kallar ”utbildningsgemenskapen” har stärkts under den här tiden.

– Relationerna mellan barnen, föräldrarna och lärarna har förbättrats under den här perioden.