Vätterosens sista fristad i Åboland hotas av invasiva växter - ny bekämpningsguide intresserar även i Sverige

Den näpna, lilafärgade blomman stiger upp en dryg decimeter ovanför de torra hasselbladen från i fjol. Vätterosen är något så ovanligt som en inhemsk parasitväxt som saknar klorfyll och behöver hasselträdet för att överleva.

Den här platsen i Dalsbruk är den hotade växtens sista kända fristad i Åboland och hela Egentliga Finland.

- Den är beroende av att vi människor bekämpar jättelokan som spridit ut sig endast ett stenkast härifrån. Om den kommer hit tar den över och spelet är förlorat för vätterosen även här, säger Panu Kunttu från WWF.

Allergi- och Astmaförbundet har tillsammans med WWF tagit fram en svenskspråkig guide om hur man bäst bekämpar åtta invasiva arter i Finland.

Enligt lagen om främmande arter måste man som fastighetsägare utrota vissa invasiva växter från sin gård även om de spridit sig från grannfastigheten eller någon annan plats i omgivningen.

I vissa fall innebär det flera år av idogt arbete för att få en art utrotad, andra arter är lättare.

- Jättebalsaminen sprider sig explosionsartat då en enda individ kan skjuta iväg tusentals frön, men det är en ettårig växt så det räcker med att man river upp den innan den satt frön så är jobbet gjort, säger Kunttu.

I ett annat område på Kimitoöns kommuns marker nära Dalsbruk centrum har man utfört talkoarbete i flera år för att utrota både jättebalsamin och jätteslide.

- Jätteslide och parkslide skjuter flera meter långa rotskott och är mer utmanande. Den behöver täckas med presenning i flera år, efter det borde rotsystemet ha förmultnat, säger Kunttu.

Svensk guide intresserar i Sverige

Panu Kunttus kolleger i Sverige har visat ett stort intresse för den nya bekämpningsguiden på svenska som kommer att släppas inom några veckor. I Sverige har man liknande problem med invasiva arter, men arbetet har inte kommit igång där än.

- I Finland har vi utfört bekämpningsarbete redan i många år och börjar få rutin och erfarenheter av det. Sverige är bara i startgroparna och ska börja sätta igång projekt runtom i landet, säger Kunttu.

Jättelokan och jättesliden har lyckats sprida sig på ett ganska klassiskt sätt - i skogsdungen har folk som bor i området kastat trädgårdsavfall från gårdarna.

- Den här platsen har en rik naturlig mångfald som är värd att skyddas. Och även om jättebalsaminen nu verkar vara utrotad så fortsätter jättesliden att skjuta upp nya skott. Området måste övervakas i flera år även efter att man fått bort växterna, säger Kunttu.

Då man utför bekämpningsarbete är det viktigt att göra på rätt sätt så att man inte förvärrar situationen genom att sprida ut fröna.

Om platsen för bekämpningstalkot ligger på kommunens mark kan kommunen hjälpa till med att frakta bort eller förstöra växtavfallet.

Det lönar sig alltid att rapportera alla upptäckter av invasiva främmande arter på den nationella portalen för främmande arter.

På den vägen får myndigheterna närmare information om hur brett arterna har spridit sig och hur förekomsterna inverkar på naturens biologiska mångfald så att även rätt insatser kan sättas in.