Historiska medaljörer, guldhjältar och veteranerna som alltid fanns där – vem är alla tiders Lejon?

Raimo Helminen? Teemu Selänne? Evigt unga Riikka Sallinen? Eller till och med Juhani Tamminen? Flera stora stjärnor har fått fart på ishockeytokiga Finland. Inte minst under VM-veckorna. Nu vill vi veta vem just du tycker att är alla tiders Lejon!

Hur ska man kunna ranka alla tiders landslagsspelare i ishockey?

Är det antalet poäng som ska avgöra? Mängden medaljer i skåpet från diverse tunga landslagsturneringar? Eller insatserna som finländsk ishockeypionjär?

Vi hittade inget svar på frågan – och därför vänder vi oss nu till er!

På grund av coronaviruset blev det varken något dam- eller herr-VM i år. Istället bjuder vi på heta matcher mellan Lejonlegendarer under dagarna då VM i Schweiz ursprungligen skulle avgöras.

Utgångsläget är enkelt. Sexton spelare klarade Yle Sportens första gallring och ställs nu mot varandra i ett slutspel. Nu är det din tur att rösta fram din favorit. Gör det varje dag under den kommande veckan i storyn på vårt Instagram-konto @yle_sporten.

Först ut är naturligtvis åttondelsfinalerna, som avgörs från och med i dag fram till tisdag.

Här är legendarerna som ställs mot varandra i den första omgången:

Hjältarna från VM 1995

Ville Peltonen – näst mest poäng i Lejondressen genom tiderna (81+101 på 261 matcher), 13 (!) stortävlingsmedaljer och förstås ett hattrick i VM-finalen mot Tre Kronor i Globen 1995. Ville Peltonen är en tungviktare när det kommer till landslagshjältar.

Timo Jutila – tammerforsaren inledde sin landslagskarriär redan 1981 och var under en lång tid kapten för Lejonen, också under VM 1995. Utöver meriterna på isen har “Juti” också bidragit till att vårt hockeyspråk ser ut som det gör. Bland annat är han skyldig till att ett skott i krysset på finska kallas att skjuta “ylämummoon”. Minst lika stort som det fjärde målet mot Sverige i finalen.

Målvaktsstjärnorna

Jarmo Myllys – målvakter har redan länge varit Lejonens största styrka. Jarmo Myllys var på många sätt keepern som banade väg för alla andra. Sammanlagt 188 matcher, sju VM, tre OS – bland annat vinterspelen i Calgary där Finland tog sin första stortävlingsmedalj. VM-guldet i Globen som förstekeeper var kronan på verket.

Noora Räty – om Myllys varit en föregångare för herrlandslaget kan det samma sannerligen sägas om Räty i damlandslaget. Spel med herrar, ett flertal stortävlingsmedaljer – det är inget snack om att Damlejonens stöttepelare har varit en av världens bästa målvakter genom tiderna.

NHL-giganterna

Teemu Selänne – alla tiders poängskördare i OS – inte bara i Finland utan hela världen. NHL-målsprutan producerade verkligen också i landslaget. Nobbade endast några gånger spel i VM av personliga skäl och blev utanför VM-truppen 1995 för att Curt Lindström inte ansåg sig behöva honom och Teppo Numminen längre i semifinalen. Kom nära ett eget guld såväl i OS, VM som World Cup.

Jari Kurri – den femfaldige Stanley Cup-mästaren har inte representerat Finland lika ofta som de andra kandidaterna på listan, men då han var med brukade det gå bra. Bland annat var han med i truppen som kunde ha förstört USA:s mirakel i Lake Placid 1980. Senare samma vår han med och tog JVM-silver på hemmais - Finlands första VM-medalj någonsin. Två år innan det hade han dessutom avgjort junior-EM, likaså på hemmais, i den andra (!) förlängningsperioden mot Sovjet.

Backstjärnorna

Kimmo Timonen – har bland annat tre raka VM-silver på kontot. En av de viktigaste pjäserna i försvarsledet också då eliten samlades för OS eller World Cup. Har som många andra på den här listan också blivit invald i IIHF:s Hall of Fame.

Petteri Nummelin – har spelat i 15 (!) VM och kom hem med en medalj runt halsen sju av gångerna. Inklusive VM 1995. Trots att han aldrig slog igenom i NHL visade Petteri Nummelin alltid att han hör till de bästa offensiva backarna i världen åtminstone i stor rink.

De eviga stöttepelarna

Raimo Helminen – ingen har spelat lika många matcher eller gjort lika många poäng som ”Raipe” i Lejondressen. Helminen spelade i landslaget mer eller mindre regelbundet i nästan 19 år och har tio stortävlingsmedaljer på kontot. Det känns som att vi inte behöver motivera det här valet mer än så.

Riikka Sallinen – avslutade karriären med VM-silvret på hemmaplan i fjol och tog sin första stortävlingsmedalj i Västtyskland. Riikka Sallinens (tidigare Välilä, Nieminen) landslagskarriär saknar motstycke. Under sin långa Lejonkarriär har hon hunnit vinna målligan i OS, valts till turneringens bästa forward i ett VM och hon var dessutom den första icke-amerikanen att bli invald till IIHF:s Hall of Fame som damspelare.

Pionjärerna

Lasse Oksanen – den enda spelaren som gjort minst 100 mål i landslaget. Han gjorde sammanlagt 101 under 60- och 70-talet. Ingen finländare har spelat fler VM-matcher (117) än honom heller. Det är ingen slump att priset för grundseriens bästa spelare i ishockeyligan är uppkallat efter honom.

Juhani Tamminen – bland annat stod den självutnämnde “Solkungen” för två mål då Lejonen för första gången slog Sovjets röda maskin 1971. Egentligen kunde vem som helst från kedjan Tamminen – “Vellu” Ketola – Esa Peltonen ha platsat här, men vi valde profilen som gjort flest matcher av trion och inte har en son som varit ännu vassare i landslagssammanhang.

Kaptenerna Koivu

Saku Koivu – Mångårig landslagskapten med ett VM-guld och flera OS-medaljer på meritlistan.

Mikko Koivu – Mångårig landslagskapten med ett VM-guld och flera OS-medaljer på meritlistan.

Det är verkligen inte mycket som skiljer dessa profiler åt. Den här gången får djävulen hittas i detaljerna.

Sakus poängsnitt är maffigt: 115 pinnar på 119 matcher för Lejonen, medan Mikko Koivu i sin tur var kapten för VM-guldlaget 2011 och har dessutom själv avgjort ödesmatcher som semifinalen mot Ryssland – i Ryssland. Vilket väger tyngre?

De svarta hästarna

Olli Jokinen – trots att han kan anses ha varit Finlands främsta center var han ändå tvåa bakom Saku Koivu då landslagseliten samlades. Alla kanske inte har blykoll på hur imponerande hans meritlista egentligen är? Tre OS- och sex VM-medaljer, en stor roll i JVM-guldlaget 1998 … bäst minns vi ändå hur det var han som kom en svensk räddning från att kvittera OS-finalen i Torino 2006.

Emma Terho – jättelöftet som infriade förväntningarna. Terho (tidigare Laaksonen) OS-debuterade i Nagano som bara 16-åring och gjorde sedan en lång och fantastiskt fin karriär för Damlejonen. Tillsammans med Karoliina Rantamäki är hon den enda finländaren som spelat i fem OS-turneringar. Landslagskapten i flera år.

Rösta fram din favorit i storyn på vårt Instagram-konto @yle_sporten!