”Det finns fortfarande mycket att kämpa för” - Hillary Clinton ser inte den nya dokumentärserien om sitt liv som ett testamente

Det skulle bli en historia om hur USA får sin första kvinnliga president. Istället blev det en om människan bakom den politiska gestalt som är både oerhört älskad och hatad. Svenska Yle var på plats när Hillary Clinton kommenterade dokumentären om sitt liv.

- Det fanns ingenting jag vägrade svara på. Och tro mig, hon frågade om allt!

Hillary Clinton skrattar stort medan hon vänder sig mot regissören Nanette Burstein, som under sju dagar intervjuade Clinton i sammanlagt 35 timmar.

Vi befinner oss i Berlin i slutet av februari, strax innan coronakrisen ser till att inhibera alla stora evenemang. Clinton och Burstein har kommit till filmfestivalen Berlinale för dokumentärseriens Europapremiär, och även om det alltid är stora Hollywoodstjärnor som får huvudrollen under festivalen blir det snabbt uppenbart att festivalens största stjärna den här gången är den 72-åriga amerikanska politikern, Hillary Rodham Clinton.

När den fyra timmar långa serien visades för publik, stängdes gator av utanför Festspielhaus i västra Berlin, fansen jagade bildvinklar och autografer och selfies, motdemonstranter önskade henne en enkelbiljett till helvetet.

Det finns så många missuppfattningar om Hillary Clinton.

Så fick man samtidigt i ett nötskal dokumentärens startpunkt serverad för sig; USA:s mest kända kvinnliga politiker som av någon anledning delar folkets åsikter så radikalt – hatobjekt och hjälte, samtidigt.

- Det var det som vi kunde övertala Hillary med, berättar Burstein, att det finns så många missuppfattningar om henne och att hon här skulle få en chans att visa vem hon på riktigt är. Dessutom kan man via hennes liv och karriär reflektera över vad som hänt under de senaste fyrtio åren, speciellt ur ett kvinnligt perspektiv.

”Som alla andra har jag styrkor och svagheter”

När Hillary Clinton efter premiären möter journalister, blir det snabbt klart att hon precis vet hur hon ska ta sin publik.

Allt hon säger verkar så genomtänkt, hon tvekar aldrig, behöver inga tankepauser. Hennes röst är fylld av auktoritet och självsäkerhet, men samtidigt som hon smakar politiker rakt igenom är hon också väldigt närvarande. Hon lyckas snabbt bygga upp en bild av att vara hundraprocentigt sig själv, som om hon inte alls spelade någon roll. Hon skrattar mycket, skämtar gärna, och kan sedan vara hur allvarlig som helst.

Hon får det att kännas som om det är personen Hillary vi möter, inte politikern.

- Guess what, I’m a human being, skrattar hon till som svar, som om hon var allt för van vid att bli betraktad som någon form av politisk robot.

- Som alla andra har jag styrkor och svagheter, jag har åsikter och känslor. Men kanske har jag väckt så många reaktioner för att jag dök upp på scenen när där inte fanns så många kvinnor inom politiken eller juridiken.

Tusentals timmar arkivmaterial

Den nu Yle-aktuella dokumentärserien bygger på ett jättelikt material.

Förutom de 35 timmarna nya intervjuer och tiotals timmar intervjuer med vänner och kolleger, har den Oscarsnominerade regissören Nanette Burstein fått tillgång till familjens fotoarkiv och tusentals timmar filmmaterial från presidentvalkampanjen.

Jag har fortfarande samma ideal och politiska visioner som när jag studerade.

Resultatet är en välstrukturerad helhet som håller ett tillräckligt snabbt berättartempo, men utan att stanna vid ytskrap.

Hur omöjligt det än är att riktigt kunna komma nära en erfaren politiker som har haft med media att göra i fyra decennier, lyckas dokumentären skapa ögonblick där man som tittare faktiskt känner att man får en bild av människan bakom rubrikerna och nyhetsbilderna.

Det är slutligen oväntat lätt att tro på Hillary Clinton själv när hon framför journalisterna säger att ”filmen visar att jag är samma person som jag alltid varit”.

- Jag har fortfarande samma ideal och politiska visioner som när jag studerade. Men samtidigt upplever jag att filmen inte bara handlar om mitt liv. Den handlar om kvinnors liv, om utmaningar som alla människor möter under en livstid.

En vacker kärlekshistoria

Den första delen av dokumentärserien fokuserar på hennes uppväxt och unga vuxna liv, varvat med scener från kampanjen 2016, och en mycket vacker kärlekshistoria, den med Bill Clinton som han och Hillary beskriver parallellt.

Hon växte upp i en republikansk familj i en miljö där hon inte såg en enda kvinna som jobbade utanför hemmet, där flickor strävade efter att inte få högre betyg än sina pojkvänner för att inte skrämma bort dem, och i en universitetsmiljö som saknade kvinnliga förebilder. Som juridikstuderande såg hon varken kvinnliga professorer, domare eller politiker.

Och när hon framom en egen karriär valde att följa sin Bill till Arkansas där han blev delstatens yngsta guvernör, möttes hon gång på gång av samma frågor; varför hon som första guvernörsfru någonsin valde att ha ett jobb utanför hemmet, eller varför hon inte tog sin mans efternamn.

Två detaljer som faktiskt sägs ha spelat en viktig roll när Bill inte blev omvald.

Paret Clinton tog visserligen revansch. Bill Clinton valdes till guvernör på nytt 1983, och valdes till president 1992. Så blev Vita Huset också Hillary Clintons hem, i åtta år.

Nationell medieuppmärksamhet redan som 21-åring

Hillary Clinton gjorde sig snabbt synlig.

Redan som 21-åring höll hon ett uppmärksammat avslutningstal vid Wellesley College i Boston, för övrigt som den första studeranden någonsin i skolans historia. Talet, som vi får höra delar av i dokumentären, fick sedan den inflytelserika tidskriften Life att lyfta upp henne som en av tre representanter för sin generation.

Så berättar dokumentären om hur hon snabbt blev en problemlösare. En idealist och optimist, men någon som bestämde sig för att jobba inom etablerade ramar för att få någonting gjort. En som bestämde sig för att inte bry sig om fördomar och sexistiska kommentarer.

Som hon konstaterar; ”det var en tid då man inte fick några poäng genom att visa sina känslor”. Att göra sig hårdhudad var det enda alternativet.

Som problemlösare har hon blivit en viktig förebild i kampen för jämställdhet, men hon har samtidigt också kallats för kall och beräknande och omänsklig.

Idol och hatobjekt. Hur går det ihop? Och hur är det möjligt att denna så kända politiker verkar vara så obekant för amerikanerna?

Just det var Nanette Bursteins startpunkt när hon satte sig ner för att intervjua Hillary Clinton.

Och Hillary Clinton själv bestämde sig för att köpa idén, och svara på allt.

- Ja ni kan föreställa er, berättar hon för oss journalister, att allt fanns på bordet. Det fanns ingenting jag vägrade svara på.

- Och det fanns inget som jag kände att behövde lämnas bort från slutresultatet, tillägger Burstein.

- Förstås fanns det avväganden, framför allt gällande hur mycket plats Donald Trump skulle få, hur mycket vi skulle diskutera hans extrema beteende. Det fanns mycket intressant material som jag kunde ha tagit med, men jag ville inte halka in på sidospår. Det skulle ju ändå handla om Hillary nu.

Det inkluderade också flera svåra, såriga upplevelser. Inte minst mannen Bill Clintons sexskandal under hans tid som president – något som han i dokumentären också kommenterar själv – och hennes relation till demokratkollegan Bernie Sanders som efter primärvalskampanjen inför presidentvalet 2016 valde att inte ge sitt stöd när hon ställdes mot Trump.

I dokumentären öser Hillary Clinton tuff kritik över Sanders - ”ingen tycker om honom, ingen vill samarbeta med honom” - men i Berlin då det ännu är oklart vem som skulle bli demokraternas presidentkandidat, väljer hon att ligga lågt med den kritiken.

- Jag stöder vår kandidat, vem det än blir. Det viktiga är att den nuvarande presidenten inte vinner.

”Allt handlade om att skapa en negativ bild av mig”

Det var många som inte kunde tro att det skulle vara möjligt att förlora i presidentvalet 2016, speciellt eftersom Hillary Clinton i alla opinionsmätningar fick väldigt goda siffror inför kampanjstarten.

I en demokrati får man naturligtvis rösta hur man vill, men valen ska vara våra egna, de ska inte vara baserade på lögner.

Men hur ser hon idag på orsakerna till att valet 2016 slutade som det slutade?

- Ja då kunde jag inte förstå vad som hände, så jag skrev en bok om det. Där finns också ett kapitel om kvinnor i politiken, och där kommer jag fram till att ett problem var det faktum att jag då var den enda kvinnan i det sammanhanget. Därför lades både allas förväntningar och allas fördomar på en enda person.

- När jag jobbade för Obamas administration (som utrikesminister) var jag oerhört populär, så mina politiska motståndare visste att de måste få ner mig, på ett personligt plan.

- Under kampanjen handlade mycket därför om ett medvetet försök att misskreditera mig, och skapa en bild av mig som jag upplever inte hade något med verkligheten att göra.

”Jag vann alla TV-debatter”

På frågan om hon idag skulle bygga upp sin kampanj annorlunda, kontrar hon med att säga att hon ”vann alla tre debatterna” och slår ut med händerna. Problemet var att debatterna inte hade samma tyngd som tidigare i det politiska klimat som Trumps kampanjpersonal byggde upp

- De gjorde ett väldigt bra jobb med att lyfta fram vilseledande information, och som jag också har sagt tidigare gjorde jag inte ett tillräckligt bra jobb med att svara på det träsket av negativitet.

- Men vad jag lärde mig av allt det här? Gällande offentligt politiskt liv så kanske det att jag måste ta kritik allvarligt men inte personligt. Eftersom det inom politiken finns så många agendor inblandade i kritik, så kan den inte få en att ge upp eller tappa tron. Du måste gå på, det lärde jag mig redan som barn.

Idag står Hillary Clinton utanför den politiska hetluften, något som för henne också var en förutsättning för att delta i dokumentären. Men hennes engagemang för kvinnors rättigheter och jämställdhet fortsätter, och hon medger att hon är bekymrad över dagens politiska klimat.

- Varje dag vaknar jag upp och är fortfarande väldigt upprörd över det jag ser omkring oss. Vi begår väldiga misstag som kommer att ha stora konsekvenser för dagens unga, för mina barnbarn.

- Vi är nu i ett sådant läge nu där människor kan fatta beslut utgående från propaganda och desinformation. I en demokrati får man naturligtvis rösta hur man vill, men valen ska vara våra egna, de ska inte vara baserade på lögner.

Dokumentärserien Hillary Rodham Clinton sänds under fyra torsdagar på YLE1, med start torsdagen den 4.6. På Arenan finns hela serien tillgänglig redan den 1.6.