Nattvard med ansiktsskydd och handskar då kyrkan öppnar igen - kyrkoherde: “Vi klarar det med gott samspel och vänliga ord”
Kyrkorna öppnar från och med juni och det ser kyrkoherde Pentti Raunio från Karis-Pojo svenska församling fram emot. Nu gäller det att se till att coronaviruset inte sprids bland besökarna.
Sankta Katarina kyrka i Karis har sett många pandemier, konstaterar Karis-Pojo svenska församlings kyrkoherde Pentti Raunio.
Kyrkan firar 550 år och det är ett annorlunda festår på grund av coronapandemin.
Men från juni lättar restriktionerna och det blir möjligt att hålla gudstjänster tillsammans med församlingsmedlemmar igen. Kyrkliga förrättningar med flera än tio personer blir också möjliga.
Kyrkoherde Pentti Raunio säger att det ska bli trevligt att möta församlingsmedlemmarna igen.
- Vi har alla sett fram emot att träffas, känna gemenskapen som vi saknat. Det blir en fest.
Då Yle Västnyland träffar Pentti Raunio för att prata om kyrkan som öppnar sina dörrar, så står det på församlingens webbplats att högst 50 personer får vara med på gudstjänsterna.
Raunio konstaterar att uppgifterna på webbplatsen är föråldrade. Biskoparna i evangelisk-lutherska kyrkan kom med nya preciseringar i mitten av maj.
Över 50 kan delta
Biskoparna beslöt att över 50 personer kan delta i gudstjänsterna.
Flera än 50 får också delta i dop, jordfästningar och vigslar i kyrkorummet från och med juni.
Det maximala antalet personer som får samlas är 500 personer, påminner biskoparna. I mindre kapell måste man begränsa antalet besökare.
I S:t Olofs kapell i Karis och i Ramskulla kapell i Pojo kan högst 30 personer delta för att man ska kunna uppfylla kraven på säkerhetsavstånd.
Konsten att sitta i kyrkbänkarna
Pentti Raunio och de övriga anställda inom församlingen har funderat på hur säkerheten ska garanteras från och med månadsskiftet.
- Vi räknar med ett gott samspel mellan oss och dem som kommer till oss. Det behövs tydliga anvisningar, vänliga ord och en vetskap om att vi måste se till att alla går helare härifrån än sjuka, då vi är färdiga.
Kyrkans personal måste på något sätt styra besökarna så att de inte sitter för nära varandra i kyrkbänkarna.
- Samtidigt är det svårt att hänvisa platser där man får och inte får sitta. Det finns ju par och familjer som får sitta med varandra. Vi måste se tiden an och anpassa oss.
Nattvarden blir också annorlunda. Kyrkans personal kommer att ha ansiktsskydd och handskar under nattvarden.
- På så sätt ska alla känna sig trygga. Det kommer att finnas ansiktsskydd och handskar i kyrkan för besökarna, men vi kan inte tvinga någon att använda dem.
Det finns också desinfektionsmedel som besökarna kan använda.
Är du orolig för att smittan sprids i kyrkan?
- Om jag inte var det så skulle jag kanske missköta mitt jobb. Klart jag är det. Det är en bedömning när vi ska öppna och fortsätta med livet. Vi kan inte gömma oss i all evighet.
- Alla har saknat det här, men det är klart att vi i första hand tänker på hälsan. Det vi gör handlar också om den andliga hälsan, så var och en måste axla sitt ansvar.
Olika unga känslor
Karis-Pojo svenska församling ordnar skriftskolläger även i år.
Ett läger hölls redan under sportlovet. En grupp som skulle ha mötts på kvällarna blir nu ett dagsläger och två övernattningsläger blir också dagsläger.
Ungdomsledare Birgitta Udd konstaterar att det här väcker olika känslor bland ungdomarna.
- En del funderar på om det alls blir ett roligt skriftskolläger, medan andra är lyckliga för att de inte behöver övernatta på en lägergård.
Birgitta Udd tycker väldigt mycket om läger, men nu gäller det bara att finna sig i situationen.
- På läger får man en annan sorts gemenskap och hinner lära känna varandra. Men nu är det som det är och jag är glad att vi kan genomföra skriftskolan.
De som deltar i skriftskolan kommer att ha sina egna platser både i församlingshemmen och i kyrkorna i Pojo och Karis.
De ska tvätta händerna och maten delas ut till deltagarna. Lekarna blir en utmaning, konstaterar Birgitta Udd.
- Man är nära varandra i många lekar, men kanske vi hittar på nya. En del vill ju inte vara nära andra, så det kan komma något gott ur det också.
Hur gör ni då det är dags för konfirmation? Kyrkorna brukar vara proppfulla.
- Vi måste se tiden an, saker ändrar så snabbt. Kan vi ha det som normalt eller måste vi dela in dem i mindre grupper.
' /%3E%3C/svg%3E)
