Problemen har avlöst varandra, men skidåkaren Andrea Julin vägrar ge upp: "Jag vill visa att jag är bättre än så här"
I slutet av maj 2020 är Andrea Julin förtröstansfull. Hon har klarat sig helskinnad ur en krävande ryggoperation och vinterns oförklarliga formsvacka fick till slut sin förklaring. Nu blickar hon mot en ny VM-säsong med stor iver – trots att hon blev utanför landslaget.
– Det var som om allting togs ifrån en, man kunde inte ens leva ett vanligt liv. Det var jobbigt, psykiskt.
I februari 2018 var det meningen att Andrea Julins största dröm skulle gå i uppfyllelse.
Men i stället för att ge sitt yttersta i skidspåret i OS i Pyeongchang, fick hon gå en daglig kamp hemma i Vörå.
– Hela tiden hade jag värk. Jag sa åt mamma att bara jag får bort den här värken så blir det nog bra. Bara jag får bort den här värken, för jag orkar inte ha ont!
I en gripande intervju i Sportliv i fjol berättade Andrea Julin om ryggproblemen som hotade hela toppidrottskarriären. Neurokirurgiska ingrepp medför alltid en risk, men hon såg ingen annan utväg än en operation.
Redan under förra säsongen visade tävlingsresultaten att hon valt rätt. Hon kom med i landslaget igen och allt såg bra ut inför säsongen 2019-2020. Men något var fel. Igen.
Oförklarligt hög vilopuls förbryllade
I november märkte Andrea och hennes tränare Roland Villför att vilopulsen var onormalt hög. Det togs blodprover, men de gav ingen förklaring.
Under gymnasietiden hade hon drabbats av överträning och känslan i kroppen påminde lite om den.
– Vi försökte göra träningen lättare, men det gjorde det varken bättre eller sämre. Jag kunde ha en jättebra träning och följande dag orkade jag knappt ut på träning, berättar Julin nu.
Efter att ha prövat på allt, utan resultat, togs det slutligen mer omfattande prover.
– Enligt det vi vet nu borde vi ha reagerat direkt i höstas och tagit en massa prover redan då. Men vi har lärt oss mycket, som vanligt.
Svalgprovet visade att Julin hade en streptokockinfektion. Då hon tidigare haft problem har det alltid gjort ont någonstans och den första, självklara medicinen har varit vila.
Det här var annorlunda.
– Jag har aldrig tidigare haft problem med sjukdomar. Med streptokocken hade jag i princip inga symptom, bara det att kroppen inte alls fungerade. Varken Rolle eller jag visste vad problemet var och det var jobbigt.
Gråt i stället för glädje i hemma-FM
Då provsvaret kom var det bara två veckor till FM i Vörå i månadsskiftet januari-februari. Det var en tävling Andrea länge sett fram emot, men som hon samtidigt visste att hon i det läget inte hade en chans att hävda sig i – om hon ens skulle kunna ställa upp.
– Jag var glad att jag fick vara där, men jag stod nog och grät efter tävlingen, säger Julin.
– Jag har ju vetat precis hur man ska skida banan i Vörå i 3-4 år redan och kan verkligen ta ut mig till max där. Nu kunde jag inte utnyttja mina styrkor alls, då kroppen helt enkelt inte var med.
Efter avslutad penicillinkur återvände krafterna och inför säsongens sista FM-tävling, som skulle gått i början av april, var Andrea Julin i sin bästa form för säsongen. Men liksom alla andra tävlingar i vår blev den inställd.
– Jag har försökt tänka positivt och se det som så att jag kommer in i träningssäsongen i bra form. Vi behöver inte börja bygga upp någonting från början, utan kan i princip bara fortsätta träningen.
Men mentalt var vintern tung.
– På hela säsongen hade jag inte en enda tävling där jag kunde säga att jag är jättenöjd.
Jag sa till honom att det är okej, jag skulle inte själv ha tagit ut mig heller
Andrea Julin
I och med att resultaten i vinter var blygsamma, var det ingen överraskning att hon inte fick plats i den landslagstrupp som presenterades häromveckan.
– Jag fick ett samtal från landslagstränaren Ville Oksanen redan innan namnen publicerades och jag sa till honom att det är okej, jag skulle inte själv ha tagit ut mig heller.
Då landslaget i år kommer att ha sina första läger först i höst, upplever Julin att hon inte går miste om så mycket.
– Dessutom är jag lite sån att jag tar i lite för hårt då jag är med i grupperna och kanske inte utvecklar de egenskaper jag själv mest skulle behöva. Det har vi lyckats bättre med här hemma, då Rolle har gjort upp mitt träningsprogram.
Det hon går miste om är sparringen, men det finns alternativ även där.
– Just nu väntar jag på att Julia Häger ska komma hem från Sverige. Jag har också tränat en del med skidåkarna i idrottsgymnasiet. Finns det inte flickor på rätt nivå, så finns det pojkar.
Kontinuiteten viktigare än backarna
Hade det inte varit för coronapandemin hade Julin åkt på läger till Toblach i Italien i juli. Nu kommer hon mest att hålla till i hemknutarna hela sommaren.
Hon kommer att delta i Finlands Svenska Skidförbunds läger i Norrvalla i juni och juli, och i Vuokatti i augusti. Eventuellt åker hon upp till Lappland ett tag för att få lite miljöombyte.
– Coronan har nog tagit ner en på jorden. Det känns inte som en så stor grej om man kommer till Italien eller ej. Vi har nog bra träningsmiljöer här också.
– Fast visst skulle det vara bra med en fem kilometers träningsbacke i Vörå också.
Andrea skrattar. Efter många år i Vörå flyttade hon själv för ett år sen till Oravais – halvvägs på vägen till barndomshemmet i Jeppo.
– I Vörå har vi ju ändå vår rullskidbana där vi kan skida uppåt. Det är ändå viktigare att få kontinuerlig träning utan uppehåll, än att ha de rätta platserna att träna på.
Måste bli påmind om att inte stressa
Andrea Julins mål nästa vinter är VM i Oberstdorf i månadsskiftet februari-mars. Att hon förbereder sig utanför landslaget ser hon inte som ett hinder på vägen dit.
– Inför VM i Lahtis 2017 hade jag inte varit i någon landslagsgrupp på två år och ändå kom jag med dit. Skidar man tillräckligt hårt får man nog tävla.
Det stora målet är fortfarande det hon satte upp då hon gjorde sin omstart för två år sen, OS i Peking 2022.
Då Sportliv-intervjun gjordes i januari 2019 var det över tre år dit:
– När jag är stressad över nånting jag inte kan göra så säger Rolle alltid: Andrea, kom ihåg vår plan, Peking 2022. Vi har otroligt mycket tid fram till det.
Hur är känns det i dag, då det är mindre än två år till OS?
– Rolle får nog fortfarande påminna mig om att inte stressa hela tiden, svarar Andrea med ett skratt.
Att stressa tjänar ingenting till.
– Om jag fokuserar på träningen just nu, varje dag, kommer jag att vara i bra skick om ett och ett halvt år. Om det sen räcker för OS ser vi då. Jag kan ju bara påverka mina egna resultat, inte andras.
Jag vill visa att jag är bättre än så här
Andrea Julin
Andrea sparar inte på orden då hon tackar sin familj, sin pojkvän och inte minst sin tränare Rolle Villför för det stöd hon fått under alla tunga perioder.
– Ingen kan som Rolle övertyga mig om att något är bättre än det på riktigt är. Efteråt kan han medge att han nog märkt vissa problem, men inför en tävling lyckas han alltid göra så att jag kommer till start med rätt inställning.
Vid sidan av skidåkningen har 26-åringen i år fokuserat mer på studierna än tidigare och fått bekräftelse på att hon valde rätt bana. Julin utbildar sig till lärare i huslig ekonomi, med småbarnsfostran som biämne.
Tills vidare är frågorna fler än svaren vad gäller nästa tävlingssäsong. Men då det är dags att ställa sig på startstrecket kommer Andrea Julin att vara redo.
– Jag vill visa att jag är bättre än så här, bättre än den här säsongens resultat visar.
' /%3E%3C/svg%3E)
