Skjutningen i Hyvinge krossade Heidi Foxells dröm om ett liv som fotbollsproffs – nu är hon tillbaka i ligan som mentor: ”Hon kan berätta om större saker än fotboll”

I flera år kunde Heidi Foxell inte ens se på fotboll på tv. Nu är hon ligalaget TiPS nya mentala mentor. Jag har aldrig slutat älska grenen, berättar hon för Yle Urheilu. Det efter att ha varit nära döden i flera repriser efter skjutdramat i Hyvinge.

Det var den näst sista veckan i maj 2012. Ishockey-VM hade nyss avslutats i Helsingfors med en rysk guldfest och idrottsfolket blickade redan framåt mot sommarens fotbolls-EM.

I damligan förberedde sig topplagen HJK och PK-35 Vantaa för ett derby. HJK hade vunnit ligacupen, medan PK-35 jagade sitt tredje raka ligaguld.

Några dagar innan matchen fick lagen höra att tillställningen hade inhiberats. Pauliina Miettinen, som då tränade Vandalaget, insåg genast att något allvarligt hade hänt.

Fotbollen hade nämligen blivit sekundär den helgen. En ung man hade klättrat upp på ett tak i Hyvinge och öppnat eld. Två unga personer dog och sju skadades, varav en fick livshotande skador.

Det var Heidi Foxell.

Från motgång till motgång

Foxell var 24 år gammal då och spelade för HJK. Hon hade strax innan flyttat ner från Vasa, där hon spelade för FC Sport. I Vasa hade hon fått nöja sig med att kämpa för att stanna i ligan, men i HJK hade det blivit cupfest direkt.

Hennes karriär blev inte längre än så.

Vid det här laget har de flesta finländarna säkert hört hennes namn i något sammanhang. Foxells kamp efter skjutningen har nämligen varit allt annat än lätt. Hon överlevde skjutningen, men har varit nära döden flera gånger efter det.

Under de senaste åtta åren har hon genomgått tiotals operationer – enligt hennes läkare fler än någon annan i världen. Alltid då det har sett bättre ut har något nytt och oväntat slagit till.

På grund av vanvård tappade hon förmågan att använda sina ben. Sedan insjuknade hon i leukemi. För två år sedan drabbades hon av flera blodförgiftningar som förde henne närmare döden än skjutningen gjorde.

För ett drygt år sedan hittade man en tumör i hennes äggstockar. På hösten jobbade hon deltid på en polisstation, men tappade alla krafter efter att ha insjuknat i depression.

Sedan kom coronaviruset.

– Jag hade nyss blivit inlagd igen då viruset började sprida sig på allvar. Jag visste inte alls vad som pågick ute i världen. Under den tredje veckan på sjukhuset fick man plötsligt inte röra sig fritt där längre. De hade placerat alla misstänka smittade patienter på samma avdelning som jag, berättar Foxell.

Trots att sjukhuset egentligen förbjöd besök fick Foxells mamma speciallov att hälsa på sin dotter.

– Jag grät ganska rejält då, huvudet skulle inte ha hållits ihop utan henne, säger Foxell.

Tillbaka i ligan

Nu ler livet ändå igen för Foxell. Hon mår bättre än på länge och har också hittat tillbaka till sin kära gren.

– Fotbollen har betytt väldigt mycket för mig. Jag har aldrig slutat älska grenen, det är helt otroligt. Och att få vara en del av fotbollsfamiljen igen är något jag ser väldigt mycket fram emot, säger hon.

Foxell är nämligen ny mental mentor för Vandalaget TiPS. Orsaken att hon hittade till klubben stavas Pauliina Miettinen.

Miettinen, den tidigare PK-35-lotsen, råkade träffa Foxell av en slump. Hon kände till hennes historia och bad henne komma på lagets läger och berätta om överlevnadskampen.

– Jag insåg hur kraftigt det är. Hon kan ge så mycket till alla andra, säger Miettinen.

– Hon talar om mycket viktigare saker än fotboll. Allt kan förstås kopplas tillbaka till det, men Heidi bidrar med perspektiv. Vi försöker ändå fostra våra spelare till bättre människor och genom det till bättre spelare, fortsätter hon.

Samarbetet har fungerat bra.

– Om vi tänker på vad hon har gått igenom så nog skulle någon svagare person ha gett upp. Vi talar mycket om att fortsätta kämpa in i slutet och att ha rätt attityd. Det är viktiga värderingar för mig, säger Miettinen.

Hittade fotbollen igen i fjol

Foxell medger ändå att hon inte genast tände på idén. Visst älskade hon idrott över mycket annat – men fotbollen hade hon lämnat. Istället hade hon följt med skidskytte och ishockey.

– Det var för tungt att se på fotboll. Framför allt damfotboll. Jag jämförde mig alltid med målvakten. Då började jag gråta. Kärleken har alltid funnits där, men det har varit svårt, säger hon.

Vändpunkten var dam-VM 2019.

– Jag tänkte att jag ju nog kan titta på den där ena matchen där England spelade. Ens en stund. Sen så märkte jag att jag såg hela matchen. Det var så oerhört hög nivå att jag hittade gnistan igen.

Efter det kontaktade Foxell Miettinen och samarbetet kunde börja.

"Vill att de ska känna sig självsäkra"

TiPS-spelarna har tagit emot Foxell med öppna armar.

– ”Pade” (Miettinen) frågade om vi skulle ta med henne och alla var överens om att det inte var tu tal om saken. Det var överväldigande att få träffa henne. Hon har mött så många motgångar, vilket sätter saker och ting i perspektiv. Vi alla respekterar henne massor, säger Roosa Ariyo.

– Hon kan lära oss hur vi ska hantera misslyckanden och förluster. Säkert kan hon också hjälpa till med vardagliga problem, kompar Annika Haanpää, som gick över till TiPS från TPS inför den här säsongen.

Själv ser Foxell mest fram emot att få jobba med målvakterna. Och hon hoppas att hon kan hjälpa hela laget ens på något sätt.

– Jag vill få spelarna att känna sig självsäkra. Att de litar på att de gör rätt saker på planen. En förlust är inte hela världen. Man måste komma ihåg att njuta av att spela, säger Foxell.

Säsongen i ligan, som nu går under namnet Nationella ligan, kör igång om knappt två veckor. HJK och PK-35 ställs mot varandra direkt i den första omgången.

Men den här gången fokuserar Foxell och Miettinen på en helt annan match. TiPS gästar Åland United – laget som tog ligabronset framför näsan på Vandadamerna i fjol.

Att komma över sådana bakslag är orsaken till att Foxell finns med i laget. Att överleva vad som helst, helt som hon själv också gjort.

Artikeln är en bearbetad översättning av Yle Urheilus artikel Hyvinkään ammuskelu murskasi unelman ammattilaisuudesta, eikä Heidi Foxell kyennyt katsomaan jalkapalloa vuosiin – yksi kohtaaminen toi hänet takaisin rakkaan lajin pariin skriven av Hinni Hirvonen.

Översättning av Mattias Simonsen.