Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Förbundspennan: Idrottsorganisationernas metamorfos – från tävlingsidrott till barn- och ungdomsidrott

Från 2020
Anders Lindahl, FSI:s ekonomichef
Bildtext Veckans kolumnist, Anders Lindahl, är FSI:s ekonomichef.
Bild: FSI

Finland är inte enbart de tusen sjöarnas land utan också de tusen organisationernas land. Vi har en många gånger en utåt sett komplicerad organisationsstruktur för att förverkliga ett syfte. Idrotten är inget undantag. Men varför skapar vi och upprätthåller föråldrade strukturer, behövs verkligen idrottsförbund och tjänar vi mera något syfte?

Finlands Svenska Idrott rf grundades år 1945 under namnet Centralidrottsförbundet. Förbundets huvudsakliga roll under den tiden var att fungera som en takorganisation för de finlandssvenska grenförbunden, en roll som ännu kvarstår i dagens idrottsvärld.

Men redan långt tidigare hade flera sonderingar gjorts om bildandet av ett centralförbund, främst på skidförbundets initiativ. Tidigare gick endast fem procent av de för idrottsorganisationerna anslagna beloppen till de svenskspråkiga förbunden, vilket inte stod i rättvis relation till de framgångar och toppresultat de finlandssvenska idrottarna presenterade.

De ständiga ekonomiska problem, som följt förbunden genom årtionden, var en av grundorsakerna till att man ville samla leden till en starkare gemensam front.

Samhällets krav på idrottsförbunden har ändrats radikalt

När CIF grundades var idrottsorganisationernas främsta roll att koordinera föreningsverksamheten och tävlingsidrotten i Svenskfinland. Fysisk aktivitet och samvaro inom den frivilliga föreningssektorn fungerade som en utmärkt motvikt till alla de besvär som man kämpade med i det vardagliga livet. Dessutom fanns det inte särdeles många fritidsnöjen att välja mellan i dessa knapphetens tider.

Nu, cirka 75 år senare, mår föreningslivet fortfarande rätt bra, men en stor del av idrotten utövas idag utanför den organiserade verksamheten.

Arbetslivets krav på den enskilda personen har gjort att man vill utöva fritidsintressen då när det passar en själv bäst och inte enbart under ledda träningspass på en bestämd tidpunkt. Detta har lett till att idrottsorganisationerna hela tiden måste leva i nuet och förändra sin verksamhet så att det bäst passar utövaren.

Även staten, som är den största finansiären för idrottsförbunden, vill att pengarna skall ge resultat på långsikt genom att få friskare medborgare i samhället. Själva idrotten i dess traditionella mening och resultaten i tävlingarna har fått en mindre roll då statsfinansieringen för Finlands Svenska Idrott slås fast.

I ett led i detta så har man inom Finlands Svenska Idrott under de senaste åren gjort stora satsningar på barn- och ungdomsidrott genom verksamhet direkt inom småbarnspedagogiken och grundskolorna.

Inom projekt som ”Skolan i rörelse” och ”Idrott i skolan” har Finlands Svenska Idrott besökt skolor med idrottsutrustning och kunniga ledare som inspirerat även mindre aktiva barn att pröva på idrott och motion utan prestationskrav. Genom denna verksamhet nådde Finlands Svenska Idrott under år 2019 över 15 000 barn och 300 lärare.

Har Finlands Svenska Idrott lyckats med sin uppgift?

När Centralidrottsförbundet grundades år 1945 var det för att samla leden till en gemensam front och försöka öka statsbidraget. År 2020 var statsbidraget till de finlandssvenska förbunden 940 000 euro vilket är ca 2,2% av totalt 42,3 miljoner euro som delades ut till idrottsförbunden.

Under de här 75 åren har dock antalet förbund som delar på statsbidraget ökat markant och medlen för toppidrotten riktas rakt till Finlands Olympiska kommitté.

Anders Lindahl, ekonomichef
Finlands Svenska Idrott

Diskussion om artikeln