Därför gick det som det gick med fiskhallarna i Ingå och Hangö: ”Vi borde inte blivit rädda för kritiken”

Satsningen på kustfiske i Ingå och Hangö lyckades inte lika bra som i resten av landet. Nu i efterhand går det att se flera orsaker som gjorde att framgången för fiskhallarna uteblev.

I början av 2010-talet byggdes två nya fiskhallar i Västnyland, först en i Hangö och senare en annan i Ingå.

Tanken var att hallarna skulle ge ett lyft åt det lokala kustfisket, men med facit på hand gick det inte riktigt som på Strömsö för någondera.

De senaste åren har båda hallarna stått tomma.

Hur kunde satsningen på fiskhallar i Västnyland, värda närmare två miljoner euro, sluta i att hallarna står oanvända?

Tanken var god

Då hallarna förverkligades fanns det framtidstro och verksamhetsmodellen såg bra ut, konstaterar Kari Ranta-aho nu.

Han var inte själv med då fiskhallarna planerades utan kom in i bilden först 2015, då han blev chef för fiskerihushållningen vid statliga Närings-, trafik- och miljöcentralen med ansvar för Egentliga Finland och Kustfinland.

Då var fiskhallen i Hangö redan klar sedan något år tillbaka och bygget av hallen i Ingå var på slutrakan.

Ranta-aho drar till minnes att tron på kustfisket, som tidigare varit stor, nu höll på att trappas ner.

Trots att båda fiskhallarna stått oanvända de senaste åren, vill Ranta-aho inte beskriva dem som onödiga byggen.

- Ingen kan veta om det kommer en företagare som finner dem som lämpliga i år. Eller i nästa år, säger han.

Just nu ser framtiden ljusare ut för fiskhallen i Hangö, som verkar få en ny hyresgäst inom kort. Men fiskhallen i Ingå har knappt varit i användning överhuvudtaget sedan den stod klar för fem år sedan.

Debatt tog död på skräpfisket

Ingåhallen var tänkt att användas för reduktionsfiske, även kallat skräpfiske.

År 2012 införskaffade Ingå kommun redskap som skulle användas för fisket. Precis som med hallen betalades 90 procent av kostnaderna av EU och finska staten.

Hälften av pengarna kom från EU och den andra hälften stod de finländska skattebetalarna för.

Fiskarna skulle också få statligt stöd för att fiska så kallad skräpfisk, men innan hallen i Ingå stod klar drogs stödet bort. Ett klart misstag, konstaterar Kari Ranta-aho i dag.

- Det var synd. Vi borde ha rott det i hamn och inte blivit rädda för kritiken, säger han.

Med kritik avser han den debatt som skräpfisket orsakade, främst i Nyland.

De fiskare som sysslade med reduktionsfiske fick mycket kritik, både av forskare och fritidsfiskare, säger Ranta-aho. Han minns att yrkesfiskarna kritiserades för att ”fiska för mycket” och att ”de tar allt” i fiskväg.

Han upplever att det blev en klappjakt på dessa ”skräpfiskare” och det gjorde att fiskarna lade av och att folk tappade tron på reduktionsfisket.

Då kunde man inte veta att skräpfisken några år senare skulle få ett uppsving. I dag är efterfrågan på mörtfiskar stor och priset har gått upp.

Flera företag har börjat tillverka produkter av sådan fisk och vissa företag har stor brist på råvara eftersom produkterna går bra åt i butikerna, säger Kari Ranta-aho.

Fiskhallar kräver mycket jobb för att lyckas

När det gäller fiskhanteringshallen i Hangö har Kari Ranta-aho svårt att säga exakt vad som gick fel.

Hallen fick inte den verksamhet som var tänkt och därför var Hangö stad tvungen att betala tillbaka över hälften av de statliga stödpengarna på 700 000 euro.

Ranta-aho konstaterar att överlag när man bygger fiskhallar så kräver det samarbete med fiskare och ganska så mycket arbete av den kommun som upprätthåller dem.

Lärdomen av dessa projekt är också att det ska finnas många alternativa verksamhetsmodeller.

- Man behöver plan A, men också plan B.

Faktum är ändå att fiskhallar på andra håll i landet inte har tampats med lika stora problem som fiskhallarna i Västnyland, även om det funnits liknande problem i Raumo.

I Kotka fungerar verksamheten tillsvidare bra, också i Nystad, säger Ranta-aho och rabblar upp fiskhallarna som rinnande vatten trots att han gick i pension i våras.

I Österbotten har verksamheten gått ner på vissa håll, men inte helt dött ut.

Skräpfiske sysselsätter också folk på många håll i Österbotten och i Skärgårdshavet. Fiskare där har fått stöd för sitt mörtfiske av John Nurminens stiftelse.

Men hur kan skräpfiske fungera där men inte i Nyland? Jo, området vid Finska viken är lite speciellt område, konstaterar Kari Ranta-aho.

- I huvudstadsregionen finns intressegrupper som gör det svårt. I Skärgårdshavet är det inga problem, och inte i Österbotten heller.

Skräpfiske kan bli aktuellt igen

Fiske av mörtfiskar kan bli en viktig del i kampen mot belastningen av haven. Sådant fiske kan minska mängden fosfor i havet, rapporterar SPT i en artikel publicerad i bland annat Hufvudstadsbladet.

Det i kombination med att produkter gjorda av inhemska mörtfiskar går bra åt på marknaden kan leda till att reduktionsfisket kanske får ett uppsving i Nyland igen, tror Kari Ranta-aho.

Det kan i praktiken betyda verksamhet i den tomma hallen i Ingå och att de redskap som köptes 2012 äntligen kunde tas i bruk.