Talet som ingen partiledare kan träna inför: Katri Kulmuni medgav, beklagade och avgick

Så kom Katri Kulmunis överraskningsbesked, en typisk pudel: medge, beklaga och avgå. Kulmuni lämnar finansministerposten och förmodligen ordförandeskapet i Centern.

Somliga påstår att det var på tiden, andra kallar det för att överreagera.

Någon kan nog kalla det en ljuv hämnd för Centerns sätt att göra sig av med Antti Rinne ett halvår in i regeringsperioden. Och det var väl en orsak för Kulmuni att ta sina lektioner.

Som ny minister i ett starkt medietryck ville Kulmuni ha mer säkerhet inför media. Det var motiveringen till träningen med PR- och kommunikationsföretaget Tekir.

Hon kände inte till några juridiska förvaltningsproblem i anskaffningen av utbildning på ministerierna, säger hon nu. Det borde kanske någon av hennes medarbetare ha gjort.

Prislappen klarnade först den här veckan, tillade Kulmuni.
Nu är frågan också polisanmäld.

Ett Centertal för mycket

- Det är otroligt svårt, nästan omöjligt, att skilja på ministerns och partiordförandens uppgifter, suckar Kulmuni. Man är alltid både minister och partiordförande.

Kulmuni var nöjd med utbildningen. Hon tränade att hålla tal på olika språk i olika situationer. Hon tränade ett partikongresstal - det var det som blev för mycket. Det borde ministeriet inte ha betalat, utan Centerpartiet.

Hon meddelade i början av veckan sin vilja att betala utbildningen själv. Det borde hon inte. För nog är det väl arbetsgivaren som ska betala för sina anställdas fortbildning?

Många kan sörja Kulmunis avgång

Vi finlandssvenskar kan vara glada om ministrarna tar medieträning i att hålla tal och svara på svenska i intervjuer. Det skulle vara värt lite skattepengar.

Katri Kulmuni har utgjort ett glatt undantag i den finska massan av ministrar som nöjer sig med att säga “goddag” på svenska och sen övergår till finskan.

För Lappland är det också ett nederlag. Hur många ministrar har kommit från Lappland, förutom Paavo Väyrynen. Han är kanske villig till ett återinträde?, jublar skämtarna på sociala medier.

Alla tal kan inte förberedas

Det blev en dyr kommunikationsutbildning. Ändå var Katri Kulmuni inte färdig för det här talet. Det var med darr på rösten som hon meddelade att hon lämnar uppdraget som medlem av statsrådet.

Hennes hastigt inkallade presskonferens i riksdagen var ytterst kort, en hastig uppläsning av en färdigt skriven text, inga svar på frågor.

Det gavs inga svar om vem som ska bli ny finansminister. Och vi vet inte om Katri Kulmuni vill fortsätta på partiordförandeposten.

Mycket talar för att hon måste lämna den posten också vid partikongressen som hålls senare i höst, det första veckoslutet i september.

Dåliga siffror inför kommunalvalet

Det här kan ses som sista spiken i kistan i en nedåtgående trend i opinionsmätningarna.

Centerns senaste understöd var 10,7 procent, i Yle-mätningen för några dagar sedan.

Man kan försvara det med att coronakrisen har kastat om allting, och centerstödet har varierat under vintern.

Men man har inte nått upp till väljarstödet i riksdagsvalet på 13,8 procent. Kommunalvalet kommer inom ett år - och där hade Centern senast ett resultat på 17,5 procent.

Jo, det är ett helt annorlunda val, där rikspolitiken har mindre betydelse. Besluten på den egna låga nivån fattas av andra människor och Centern har visst alltid klarat sig bättre i lokalval än riksval.

Kan Centern ens glädjas över vårdlandskapen?

I dag kom beskedet om social- och hälsovårdsreformen, som ur Centerperspektiv borde vara ett glädjebesked. Vårdreformens riktlinjer är överenskomna mellan regeringspartierna.

Landskapen ges en stark roll och man bekräftar att val av landskapsfullmäktige kan hållas inom några år.

Men det var mycket som partierna tydligen inte kunde enas om. Det lämnades åt sidan för framtiden, eller ska avgöras efter utlåtanderundor.

Om där finns många nederlag för Centern kunde det vara droppen som ökar missnöjet. Har Centern någon förmåga att sköta politiken, i kommuner, landskap eller på riksnivå. Och behövs det en starkare partiordförande för att driva igenom politiken?

Kvinnligt?

Man kan som vanligt fråga sig om det här också är en könsfråga. Kvintetten - eller “kvinntetten” (det finns många värre sätt att benämna denna regering) - med fem kvinnliga partiledare har inte haft det lätt.

Skulle en manlig politiker ha lämnat sin post på grund av en sådan här sak?

De män som har nått en ministerposition behöver kanske inte träna sig i att bli bättre och säkrare i sina framträdanden. Från ministertalarstolen framstår säkert riksdagsmännen på högerkanten som en en ylande vargflock färdiga att riva dig i stycken.