"Folk säger precis vad de tycker i Vasa" – Petri Vuorinen vigde hela sitt liv åt VPS men fick uppleva att pressen kan bli personlig i hemstaden
"I mina barns ögon har jag alltid varit VPS-tränare"
Petri Vuorinen jobbade mest av alla i VPS. Till slut var det ändå han som fick lämna klubben. Nu berättar han hur det är att vara tränare i ett ligalag i fotboll.
Petri Vuorinen flög högt i VPS. Nu har han landat långt från rampljuset i Esbo. Vad hände i Vasa? Varför blev det som det blev? Och blir det någon fortsättning på tränarkarriären?
Solen dränker fredagsförmiddagen i Hagalund med sommarvärme. Petri Vuorinen sticker ut huvudet från ett av utrymmena i de röda husen som utgör ”Honkas hjärta”.
Sedan årsskiftet är Esbos ligalag i fotboll hans arbetsgivare.
– Jag hann tänka att det var ett misstag att komma hit. Det har ju inte varit riktigt varmt på hela våren, säger han skämtsamt.
Trots det är 47-åringen solbränd och i fysiskt bättre form än på väldigt länge. Han tränar nästan varje dag och mår bra i Esbo.
För ett år sen var det väldigt annorlunda. Petri Vuorinen stod mitt i stormens öga som huvudtränare för ligajumbon VPS. Laget klarade inte av att vinna matcher och i början av juli blev det en derbyförlust i Karleby mot KPV.
Det blev också Petri Vuorinens sista match som huvudtränare för ligalaget från sin egen hemstad.
– Att det tar slut kommer sällan som en överraskning för en tränare. Jag har på nära håll sett andra tränare få sparken. Jag vet hur det känns för en tränare att förlora. Jag har klappat en kollega på ryggen och han fick sparken direkt efter en förlust mot oss. När det inte fungerar så inser man att det kan vara över snart.
I tre repriser flyttades Vuorinen upp ett hack och blev huvudtränare i VPS – som ersättare till Tomi Kärkkäinen 2009, Tommi Pikkarainen 2011 och Olli Huttunen 2015. Efter över elva år i Vasaklubbens tränarstab och fyra år som huvudtränare var det också slut för Vuorinens del.
– Mina barn är tretton och elva år i dag. Jag försökte förbereda dem på att jag också kan få sparken en dag. I deras ögon har pappa alltid varit VPS-tränare.
VPS ville behålla Petri Vuorinen i klubben trots att de avslutade hans tid som tränare i juli 2019, men på Vuorinens begäran gick han och klubben skilda vägar.
Gjorde det mesta i VPS
Yrket fotbollstränare är inte glamouröst. På den högsta nivån i Finland badar ingen tränare i pengar. Däremot räcker arbetsuppgifterna till flera. På en tränares bord kan mycket ligga:
Planeringen av träning, taktik och utveckling av verksamheten
Scoutningen av nyförvärv, akademispelare och motståndare
Uttagningen av startelvan och matchningen av laget
Hanteringen av medier, supportrar och spelare
Kontakten med klubbens styrelse och andra klubbledare
Arbetsbördan varierar från klubb till klubb. I VPS gjorde Petri Vuorinen det mesta i och med att klubben inte hade en sportchef som gav uppbackning.
Sportmagasinet besökte Vasa och Petri Vuorinens VPS 2016:
Han var först på plats varje morgon och åkte sist av alla hemåt. Han ledde laget, jobbade med sin egen tränarutveckling, studerade trender i fotbollen, skrev kontrakt med nya spelare och försökte förändra kulturen i VPS.
Det hade också ett pris.
– Jag har jobbat väldigt mycket och jag var dålig på att lämna tränarrollen när jag kom hem. Om jag jämför mig med andra pappor som bor grannar med oss i Vasa har jag försummat en massa tid med familjen.
– Men jag blir inte lyckligare än så här. Det här är mitt liv. Jag vill hellre prata om stunder – glada eller sorgliga – och försöka njuta av dem. Om jag kör mina barn till en träning ska jag ta tillvara på de minuterna.
Paradoxalt nog har Vuorinens tid med familjen åtminstone inte minskat sedan han flyttade till Esbo ensam.
– Jag är ungefär en dag i veckan i Vasa. Då är jag verkligen hemma. Jag rör inte datorn. Vår plan var att hela familjen skulle ha flyttat hit till Esbo, men jag har flyttat runt mycket i min barndom och det finns fler nackdelar än fördelar. Barnen är i en ålder där det är viktigt att känna trygghet.
"Folk säger precis vad de tycker i Vasa"
Vi går en kortare promenad runt idrottsparken i Hagalund. Vuorinen har bara några minuters gångavstånd till Honkas klubbhus och ligalagets hemmaplan från sin bostad.
– Titta så bra gräsmattan är nu. När vi var hit med VPS förra våren var det som en potatisåker. Knappt spelbart.
Trots att Vuorinen vigde hela sitt liv åt VPS gick det illa 2019. ”Man hade väntat på att bomben skulle brisera”, konstaterar han. Han syftar på att Vasaklubben gick på minus flera år i rad och hade problem med att betala spelarnas löner under 2019.
– Klubben hade samtal med supportrar inför säsongen. Jag sa tidigt att vi har problem och året blir tufft, men det fanns ingen motsättning. Supportrarna hjälpte också till och vi tackade dem efter matcher och visade respekt.
När spelartruppen dessutom försvagades år för år och saknade nödvändig rutin blev det en omöjlig ekvation. Det slutade i degradering till division 1 på hösten för VPS.
För Vasabördige Vuorinen blev det en känslomässig berg och dal-bana.
– Vasa är väldigt kompakt och folk säger precis vad de tycker. Det blev Tomek Valtonen medveten om i Sport. Fansen var ju utanför hans hus och ropade. Sånt upplever man nästan ingen annanstans i Finland.
– Jag fick också kritik och jag läste vad tidningarna skrev. Det påverkade inte mig, men jag har ändå upplevt det här i min hemstad och kommer aldrig att vara med om det på samma sätt igen. Pressen blev delvis väldigt personlig. Jag har pratat med Vesa Vasara (Honkas huvudtränare) om det. Det är verkligen inte så här i Esbo.
VPS spelade fjorton raka ligamatcher utan en seger innan Petri Vuorinen inte fick fortsätta som huvudtränare i fjol.
Är det nyttigt att få sparken som tränare?
– Det är en nyttig erfarenhet. Jag var skitarg när det tog slut i Vasa. Jag hade jobbat hårdast av alla i föreningen, men som tränare har man ansvar för resultaten.
– Att jag gjorde nästan allt i VPS var också dåligt för klubben. När jag plockades bort skapades en jättestor lucka.
Avgörande meddelande kom direkt
Dagarna efter att Petri Vuorinen hade lämnat VPS regnade reaktionerna från Fotbollsfinland in i hans inkorg. För framtiden var ett av alla meddelanden avgörande.
Det tog bara två timmar innan Honkas sportchef Hexi Arteva hörde av sig. Arteva förklarade tidigt att han ville värva Vuorinen till klubben, men han visste inte vilken roll han kunde erbjuda.
Under sommaren och hösten gjorde Vuorinen flera besök i Esbo. Han läste på om Honka och människorna som jobbar i klubben och bestämde sig relativt snabbt. I november meddelade Honka att Vuorinen ansluter efter årsskiftet.
Samtidigt stängde Vuorinen också dörren till arbetet som huvudtränare – åtminstone för stunden.
– Just nu kan jag inte svara på frågan om jag vill arbeta som huvudtränare igen.
– Jag kunde ha fortsatt som tränare efter VPS. Det fanns ett par anbud och några diskussioner med finländska lag. Är jag rädd för att inte kunna återvända? Tränarjobbet är det jag älskar, där jag känner trygghet och är riktigt bra. Om jag vill tillbaka och jobbar tillräckligt hårt lär nya chanser komma.
Nu har Vuorinen fyra arbetsuppgifter i Honka:
Han är ögonen utifrån som granskar ligalaget. Han ger feedback till tränarna och sedan är det upp till Vasara att använda det han tycker passar in sitt upplägg.
Han hjälper till med scoutningen av nya spelare till ligalaget.
Han är assisterande tränare i Honkas akademilag som spelar i division 2. Där har Riku Paularinne, som tidigare har arbetat i VPS, huvudansvaret.
Han är Honkas kontaktperson till Sami Hyypiä-akademin.
Ny arbetsgivare – men fortfarande mycket att göra.
– När man har hittat sin passion är man beredd att jobba massor. Man förstår inte riktigt hur mycket man arbetar.
– Jag kom hit för att få en ny roll, en ny syn på spelet och en ny miljö. Vesa Vasara leder verksamheten och står i centrum.
”Blev skitnervös när jag inte hade kontroll”
Dessutom har Vuorinen tänkt skola sig för att bli mer kompetent för ett sportchefsjobb.
– Jag kom också hit för att se vad jag vill i fortsättningen. Någon gång hade jag en egen tanke att jag kunde ha blivit sportchef i VPS. Jag vet hur det känns att stå vid sidlinjen och hur man bygger ett ligalag. Jag kan vara ett bra bollplank för en huvudtränare.
Han ser en utveckling där sportchefens betydelse blir större i fotbollsklubbar.
– Föreningen styr verksamheten och sen väljer man en tränare som passar in i helheten. Tränarvalet är fortfarande en otroligt viktig rekrytering för en klubb, men tränaren styr inte.
Under de fyra åren som Petri Vuorinen ledde VPS var sommaren 2017 den absolut mest framgångsrika. Då spelade Vasalaget i Europa League-kvalet, slog ut Olimpija Ljubljana efter Sebastian Strandvalls mål i returen och fick möta Bröndby i Köpenhamn.
Samtidigt är tränaren på elitnivå i en utsatt position. För att bli långlivad i en klubb krävs det att man håller sig på god fot med spelare, klubbledare och supportrar.
De relationerna och kontakterna är väldigt viktiga. Resultaten i matcherna avgör ändå ditt öde i slutändan.
Därför är det också så lätt att det blir så många arbetstimmar varje vecka. De som jobbar med fotboll i Finland gör det för att de brinner för sporten – och de försöker skapa en känsla av kontroll vid avsparken via minutiösa förberedelser.
– Efter att jag hade fått gå från VPS satt jag i en loge och tittade på VPS–Honka. Jag blev skitnervös. Jag hade ingen kontroll över vad som hände. Jag lämnade arenan och gick ut och hade en kul kväll med en kompis i stället, säger Vuorinen och skrattar.
Finländska tränare för passiva
Trots att Vuorinen för tillfället har tagit ett steg bakåt i tränarkarriären, uppdaterade han sig själv med studiebesök till IFK Göteborg och Djurgården förra sommaren och hösten.
– Då får man nya tankar och en insyn i hur de jobbar med sitt förstalag, men ens egna idéer stärks också under sådana besök. I träningen gör vi väldigt mycket bra i Finland – och i Sverige vill de också höra vad vi tycker.
En viktig del med besöken är också att bygga upp ett kontaktnät. I bästa fall kan det leda till träningsmatcher eller nyförvärv.
Däremot är vägen till ett jobb utomlands lång för finländska tränare, menar Vuorinen.
– Vi är för passiva. Om jag ska ha en chans att få ett jobb i till exempel Sverige måste jag flytta dit och bomba dem med informationen att jag är på väg. Jag måste kanske börja med ett U19-lag och knappt få betalt. Varför ska de ta en tränare från Finland?
"Att berätta till en spelare att han inte får fortsätta är tufft. Hur säger man till Tony Björk att han inte får ett nytt kontrakt på ett bra sätt? Det är klart att man är ledsen då, men det är en jobbig stund som man kommer över."
Den mest omskrivna tränarsagan i Sverige på 2010-talet är Graham Potters resa i Östersund. Han inledde i division 2 och tog ÖFK till cupguld och Europa League-slutspel mot Arsenal. Nu tränar han Brighton i Premier League.
– Sverige skulle vara mest realistiskt för mig som tränare, men då måste jag vara väldigt aktiv. Det viktigaste är att ha rätt kontakter. Simo Valakari fick chansen i Norge – mycket tack vare att en finländare fanns i Tromsö.
Vuorinen ler och konstaterar att det inte räcker att ha Malmö FF som ett favoritlag och ha sett IFK Göteborg på Ullevi på 1980-talet som tolvåring och fått en boll av Glenn Schiller.
– När vi exempelvis mötte Bröndby borta i Europa League-kvalet med VPS fick man blodad tand. Då kände jag att jag vill hit.
Nu arbetar han i det tysta för att hjälpa Honka. Han pekar ut platsen där den nya fotbollsarenan i Hagalund någon gång kanske står klar.
Avsaknaden av en riktig hemmaarena är det mest synliga problemet som Honka har i dag. Tack vare den nuvarande ägaren är ekonomin under bättre kontroll och det ger också möjlighet att utveckla verksamheten.
– Vi måste bygga en strategi för att staka ut vägen till en sådan förening som Honka vill vara. Sen är det stenhårt jobb som krävs. När man får arbeta med sin passion i livet är man motiverad att göra det.
Honkas ligalag inleder seriespelet den 1 juli borta mot FC Haka. Honkas akademilag startar säsongen i division 2:s zon A hemma mot NJS på söndag.