Idrottspolitisk smällknut och svår skada bäddade för OS-guld – Eugen Ekman räddade Finlands ära och togs emot som en hjälte i Vasa

"Då jag greppade redskapet började filmkamerorna surra"

Den 10 september 1960 lyckades Eugen Ekman hålla nerverna i styr – och rädda Finlands ära

Utan en inflammerad idrottspolitisk konflikt hade han aldrig åkt till Rom. Utan en svår skada som såg ut att krossa OS-drömmen hade han aldrig vunnit guld. Men allting föll på plats för Eugen Ekman, som blev första finländare att koras till OS-mästare i direktsänd tv.

Eugen Ekman finns med i Yle Sportens rankning över Svenskfinlands 50 största idrottshjältar genom tiderna.

"Den italienska publiken var sin vana trogen högljudd och hetlevrad, men Ekman koncentrerade sig helt på sin egen uppgift och gjorde sitt livs insats på bygelhäst. Poängsumman var den högsta Ekman någonsin fått och han lyckades knappa in ryssen Boris Sjachlins försprång till den grad att duon slutligen fick dela på guldmedaljen."

I sin bok Lik martallen som rågfältet (1996) redogör historikern Henrik Meinander för händelseförloppet under den näst sista tävlingsdagen vid de olympiska sommarspelen i Rom – dagen då Vasagymnasten Eugen Ekman räddade Finlands ära.

Ekmans guld var Finlands enda i ett OS som gick till historien som nationens sämsta sedan London 1908, då Verner Weckman var enda mästaren för storfurstendömet. I Melbourne fyra år tidigare hade Finland ännu vunnit 15 medaljer, i Rom blev saldot fem.

Plötsligt var den okända, lite blyga Eugen Ekman en storkändis.

OS i Rom var de första spelen som sändes direkt i finsk television och Ekmans guldprestation var därför möjlig att se i realtid för dem som hunnit skaffa sig en apparat – eller hade bekanta som ägde en.

Till den senare kategorin hörde gymnastens hustru Marja hemma i Vasa.

Hade hon inte varit gravid hade hon sannolikt även själv tävlat i Rom. Liksom sin syster Tuovi Sappinen (senare Cochrane). Via en bekant journalist fick Marja höra att Eugen gått till final på bygelhäst.

Själv hade hon inte talat med sin man sedan han åkte iväg till Rom. Men brev hade hon fått, flera stycken.

Och en hälsning – som framfördes i en tv-intervju.

4 min

Enzio "Kim" Sevón intervjuar Eugen Ekman i Rom-OS 1960 - Spela upp på Arenan

Någon egen tv-apparat hade det unga paret Ekman inte, men visst fick Marja Ekman se sin man vinna OS-guld i direktsändning.

– Han hade ju vunnit EM-silver året innan, så inte var det helt oväntat att han skulle gå till final. Men nog var det en överraskning att det skulle gå så bra, det fanns ju så många skickliga gymnaster, säger Marja Ekman nästan sex decennier senare.

Vad minns mästaren själv bäst då han ser tillbaka?

– Det är nog Rom i sig – och tävlingsplatsen, säger en lyrisk Eugen Ekman, i dag 82 år gammal.

– Det var en mycket speciell plats. Den hade en lugnande verkan.

Gymnastikarenan hade byggts upp i Terme di Caracalla, en av det gamla Romarrikets bäst bevarade badanläggningar (byggd åren 210–216).

Allt det andra historiska i närheten, som Forum Romanum och Colosseum, såg olympiska mästaren först 50 år senare. Då infriade han äntligen det löfte han gav sin hustru då han kom hem från OS – att ta henne till Rom.

Fick lära sig av en olympisk mästare

I flera olympiska sommarspel hade de manliga redskapsgymnasterna hört till klipporna i det finländska laget. I sju av nio sommarspel mellan åren 1908 och 1956 hade en eller flera finländska gymnaster tagit medalj.

De största framgångarna kom i London 1948. Sex guld, två silver och två brons.
Tre av gulden kom de facto i samma tävling, då tre finländare fick dela på guldet på bygelhäst.

Bredden på den finländska manliga artistiska gymnastiken manifesterades ytterligare av segern i lagtävlingen. I guldlaget ingick åtta gymnaster, däribland Sulo Salmi från Vasa Idrottssällskap.

Följande år gick 11-åriga Eugen Ekman med i VIS. Träningarna hölls i Vasa Lyceums gymnastiksal och leddes av mästaren Salmi.

– Redskapen var lagrade längs väggarna i gymnastiksalen och dem fick man alltid ta fram då träningarna började och föra tillbaka efteråt. Vi tränade tre gånger i veckan och Sulo var med på alla träningar, minns Ekman.

Inspirationen till att börja öva olika trick och volter hade Eugen och hans kamrater fått då de gick på cirkus. På gårdarna försökte man göra samma konster som man sett akrobaterna göra i cirkusföreställningarna.

I gymnastikföreningen lärde sig Ekman redskapsgymnastikens standardrörelser och varje gång han lärde sig bemästra något nytt sporrade det honom att gå vidare.

Salmi var enligt Ekman en fordrande, men inte sträng tränare. Han pressade aldrig på, för han visste av egen erfarenhet att musklerna ibland behöver vila.

De finländska gymnasternas OS-framgångar sporrade den yngre generationen och Ekman minns att VIS på hans tid skulle ha haft ett dussintal manliga gymnaster. Det bekräftas av ett foto i Meinanders bok. Bilden av Salmi och hans adepter är tagen under gymnastikfesten i Mariehamn 1956.

Oslipad ädelsten slipas

Tränaren Sulo Salmi sägs i Ekman ha sett en oslipad ädelsten, som gav den forne mästargymnasten en chans att pröva och utveckla sådana rörelser, som han själv inte lyckats med som aktiv.

År 1953 blev den då 15-åriga talangen Finlands svenska gymnastikförbunds mästare i 16-årsklassen och tre år senare vann han sin första junior-FM-medalj.

Men till skillnad från hustrun Marja blev Eugen Ekman aldrig finländsk mästare i gymnastik.

Ekman tävlade på alla redskap, men fokuserade i huvudsak på sina favoriter, bygelhäst, barr och räck. Mellan åren 1960 och 1963 delades inga mästerskap ut i de enskilda redskapen, endast i mångkampen, så trots att han vann OS-guld fick han aldrig något FM-guld. I mångkampen tog han silver 1961 och brons 1962.

Marja Ekman (f. Sappinen) vann totalt sju FM-guld under sin tävlingskarriär.

År 1959, ett år efter att Eugen Ekman kommit med i landslaget, åkte gymnasterna iväg på en 30 uppvisningar lång turné till USA.

Tränare för landslaget var Simo Sappinen från Åbo och i laget ingick även hans dotter Marja.

– Vi reste runt i buss och under den två och en halv månad långa turnén började vi småningom sitta bredvid varandra, har Marja avslöjat om hur Eugen och hon fann varandra.

I början av följande år gifte de sig.

Axelskada kunde ha förstört allt

Hösten 1959 gjorde Eugen Ekman EM-debut i Köpenhamn och vann silver i paradgrenen bygelhäst. Siktet ställdes in på OS i Rom följande höst, men under vårvintern kom chocken.

Ekman drabbades av en axelskada som tvingade honom till en fyra månader lång vila. OS-deltagandet var i fara.

I juni, tre månader före OS, kunde han börja träna igen, men inte på alla redskap. Att hänga på räck och i ringar var omöjligt. Däremot gick det bra att gymnastisera på hästen och barren.

Det skulle visa sig att en EM-medalj inte vägde särdeles tungt i OS-uttagningen. Inflammationen i axeln gjorde att Eugen inte kunde göra alla övningar i uttagningstävlingen, men trots det fick han slutligen en plats i laget.

Det var "en del annat som spelade in", som han själv uttryckte det i en intervju för Yle Österbotten för några år sen.

Under OS-året 1960 pågick en strid mellan den tidens två stora nationella centralidrottsförbund, det borgerliga Finlands Riksidrottsförbund och vänsterns Arbetarnas idrottsförbund.

Förbundens oförmåga till samarbete ledde till att alla AIF-idrottare lämnades utanför OS-trupperna år 1960, däribland tre starka gymnaster från Tammerfors.

Det banade väg för Eugen Ekman som kom in i laget i sista minuten. Och gjorde historia.

Outsidern enda finländska finalisten

Trots att redskapsgymnastik är en i allra högsta grad individuell tävlingsgren, tävlar man också som lag. Därmed var även Ekman i OS tvungen att tävla på alla redskap. Den ringa träningen på en del av redskapen märktes, men trots det slutade han individuellt på en 30:e plats i mångkampen, medan Finlands lag var sjätte.

De sex bästa på varje redskap i mångkampen gick till redskapsfinal. På de fem övriga redskapen var Ekmans placering mellan 22 och 89, men på bygelhästen fick han allt att stämma.

Ekman var den enda av Finlands och hela Nordens gymnaster som lyckades knipa en finalplats i Rom.

I dag utför gymnasterna endast valfria serier i tävlingarna, men under Eugens aktiva tid var tävlingen tudelad. Först utförde alla gymnaster exakt samma obligatoriska övningar och därefter en egen, valbar serie.

Efter den obligatoriska delen låg Ekman på andra plats efter ryssen Boris Sjachlin. Utifrån resultatet i de obligatoriska övningarna utfördes de valfria serierna i omvänd ordning.

– På förhand fanns det nog inga guldförväntningar, varken hos mig själv, eller någon annan, minns Ekman 60 år senare.

Men då finaldagen grydde hade läget förändrats totalt. Finland hade inte tagit en enda guldmedalj, och nu stod hoppet till doldisen från Vasa.

Oj, jestas! Tankarna började fara hit och dit

I en intervju för Gymnastikförbundets tidning i samband med 50-årsjubileet av guldmedaljen minns mästaren hur det kändes då det blev hans tur.

– Det var alldeles tyst i Terme di Caracalla. Alla väntade. Då jag greppade redskapet började filmkamerorna surra. Oj, jestas! Tankarna började fara hit och dit.

Redskapsgymnastik är en känslig gren och speciellt gäller det bygelhästen, har Ekman berättat flera gånger. Det finns alltid en risk för att man misslyckas.

Ekman kommer än i dag i stort sett ihåg vilka rörelser hans serie innehöll, även om han inte längre minns namnen på alla övningar.

"Jag kommer ihåg början. Jag började från ena änden av hästen, snurrade en krets runt skalmen och gick tillbaka till utgångsläget. Sedan vandrade jag från ena sidan till den andra."

-Eugen Ekman

Efter det uppstår en lucka i minnesbilden och tyvärr kunde man inte spara direkta tv-sändningar på den tiden. Slutet på serien kommer mästaren ändå ihåg.

– Egentligen gjorde jag samma avslut som gymnasterna gör i dag, utom att där dagens gymnaster går upp i höga handståenden, gjorde jag samma övning i vågrätt läge.

Belönades med karriärens bästa poäng

I sin blogg Urheilun historia (2012) analyserar Erkki Aho tävlingsprestationen:

Eugen Ekmans kretsar roterade luftigt, svingarna var höga. Han använde hela redskapet på ett exemplariskt sätt och vandringarna gick utmärkt. Då Ekman avslutade sin serie med ett perfekt nedslag, var man i det finländska lägret redan säkra på medalj.

Gymnasten själv var främst lättad och nöjd över att ha klarat av att visa upp det han skulle. Belöningen lät inte vänta på sig, domarnas poäng 9.75 var de bästa han någonsin fått.

Sin motståndare Sjachlin såg han ändå som en gymnast av helt annan kaliber. Han var trots allt regerande olympisk mästare på bygelhäst och hade i Rom gått till final på fem av sex redskap, och vunnit mångkampen.

Under tävlingarnas gång hade tidningarna rapporterat om rävspel bland domarna.

– Det fanns alltid en möjlighet att domare drog hemåt, konstaterar Ekman i dag, men påpekar att det inte var något han tänkte på.

– Man kan bara sträva efter att göra bästa möjliga prestation och så bedömer domarna vad det räcker till.

För den 21-åriga Vasabon skulle det räcka till de högsta poängen för dagen och till OS-guld, ett guld han fick dela med Sjachlin efter att de två slutat på samma poäng totalt, 19.375.

– Summa summarum kan man väl säga att jag lyckades så bra i Rom för att jag under sommaren kunde träna mest på hästen och barren. Hade jag tränat alla redskap hade hästen inte varit lika stark.

Boris Sjachlins saldo i Rom-OS blev för övrigt fyra guld, två silver och ett brons. Totalt vann han tretton OS-medaljer under sin karriär.

Ståtligt mottagande i hemstaden

Då guldmedaljören återvände till hemstaden hade han en barnvagn i bagaget. Den hade han skaffat i Rom. Familjens första barn skulle födas vilken dag som helst.

Men först skulle han firas med pompa och ståt.

56 s

OS-hjälten Eugen Ekman återvänder till Vasa - Spela upp på Arenan

Tvåtusen Vasabor med stadens ledning i spetsen hyllade den olympiska mästaren i en ceremoni som hölls utanför Vasa stadshus. Skoleleverna hade fått ledigt, en militärorkester spelade olympiahymnen och publiken hurrade.

Ett par dagar senare arrangerade landshövdingen en middag för att hedra guldgymnasten.

– Mitt under middagen började mina värkar, så vi fick bryta upp och åka iväg till sjukhuset, berättar Marja Ekman om dramatiken för 60 år sen.

Det visade sig vara falskt alarm, så det unga paret fick åka hem – och komma tillbaka ett par dagar senare. Då föddes sonen Jan, som senare fick sällskap av syskonen Kaj och Jenny.

År 1960 räckte ett OS-guld i gymnastik till en tredje plats i omröstningen om Årets idrottare i Finland. Etta och tvåa var Veikko Hakulinen och Kalevi Hämäläinen som bägge tagit guld i längdåkning i vinter-OS i Squaw Valley tidigare samma år.

Bättre förberedd inför Tokyo

Fyra år efter triumfen i Rom närmade sig OS i Tokyo. I en radiointervju strax före avfärd berättar Ekman om förberedelserna.

– Om man jämför med hurdan formen var vid samma tid före Rom, så är formen nog mycket bättre nu, säger Ekman bestämt.

Han tränar 2-4 timmar på redskap varje dag, springer skogslänkar och gör annan uthållighetsträning.

Speciellt mycket hade han övat sin svåra hästserie, som han före OS lyckades utföra utan minsta fel upprepade gånger.

Under öppningsceremonins inmarsch i Tokyo var det Eugen Ekman som bar Finlands fana.

Men i tävlingen var marginalerna inte på den regerande mästarens sida.

Redskapsgymnastik är en känslig gren och speciellt gäller det bygelhästen

― Eugen Ekman

Eugen tävlade på alla sex redskap, slutade på 34:e plats i mångkampen, men lyckades inte ta sig till final på något redskap. Inte ens på bygelhäst, där det blev ett avbrott i serien som kostade honom dyrt. Han fick nöja sig med en 17:e plats i kvalet och var klart utanför final.

Vilken var skillnaden, varför lyckades du i Rom och misslyckades i Tokyo?

– Jag skulle nog säga att det hade med psyket att göra, säger Ekman i dag.

Till Rom kom han som en outsider, i Tokyo var läget ett helt annat.

– Jag lyckades helt enkelt inte hålla koncentrationen. Där låg skillnaden.

Inte i det att ansvaret tyngde.

– Visst var jag nervös, men det var jag alltid, också i tävlingar där jag tävlade ensam. Så det var inte det som avgjorde.

Elitgymnast och företagare

Efter OS i Tokyo försökte Ekman under en tid träna in nya övningar, men motivationen var inte densamma som tidigare och småningom tog familjen och yrkeskarriären över helt.

Eugen hade redan som ung pojke drömt om att grunda ett eget företag. Drömmen blev sann samma år som han vann sitt OS-guld.

Sedan ett par decennier tillbaka är firman i äldsta sonen Jans händer – han som är jämngammal med både medaljen och företaget.

5 min

Eugen Ekman minns OS-äventyret och berättar om sitt liv i Sportmagasinet (1998) - Spela upp på Arenan

En gång gymnast, alltid gymnast

I dag har till och med barnbarnen hunnit lämna gymnastikens tävlingsarenor, men den 82-åriga mästaren och hans jämngamla hustru gymnastiserar fortfarande varje dag.

– Det brukar bli 30–45 minuter varje morgon. Förutom grundgymnastik har jag börjat lyfta vikter och Marja hänger i ringarna som vi fäst i taket i vardagsrummet.

Och till Rom kom de alltså till slut, 50 år efter triumfen i Caracallas termer.

Resan var lyckad, intressant och spännande. Men tävlingsplatsen var sig inte lik.

– Jag försökte komma underfund med var vi tävlade med hjälp av gamla bilder, men utan framgång. Under OS fanns det byggnader innanför ruinerna, men på riktigt finns där ju bara tjocka väggar.

Eugen Ekman kommer in på placering två i Yle Sportens rankning över Svenskfinlands 50 största idrottshjältar genom tiderna.

Svenskfinlands 50 största idrottshjältar

Extrem träning och stora risker ledde fram Janne Holmén till EM-miraklet – framgång omöjlig utan fullständig dedikation: "Det leder inte hela vägen till toppen"

"Eller vad säger du, Janne, ska du bli en idrottsman?"

Sport

Endast cancern har hållit henne borta från sadeln – Kyra Kyrklunds livsverk mycket mer än medaljer

Födelsedagspresenten blev en gåva för livet.

Sport

Sportens helgquiz: Har du koll på Svenskfinlands största idrottshjältar?

Veckans tema: finlandssvenska idrottsstorheter.

Sport

Träffade vi rätt? Rösta vem du tycker är Svenskfinlands största idrottshjälte!

Mikael Källman, Clas Thunberg eller kanske Eva Wahlström?

Sport

Här är Svenskfinlands största idrottshjälte genom tiderna: Clas Thunberg från fängelse, självmordstankar och nationell spottkopp till "Isens Nurmi"

"Jo, herr kung, jag åker som bara tusan i kurvan!"

Sport

Idrottspolitisk smällknut och svår skada bäddade för OS-guld – Eugen Ekman räddade Finlands ära och togs emot som en hjälte i Vasa

Blev första finländare att vinna OS-guld i direktsänd tv.

Sport

Alla tiders populäraste idrottare i Finland – folk köade för att se en skymt av den mytiska boxningshjälten Gunnar Bärlund

När "GeeBee" vann spelades Björneborgarnas marsch i radion.

Sport

"Borde du träffa den här mentaltränaren, så du inte alltid kör till skogs?": Kompisens fråga blev vändpunkten för Marcus Grönholm – varken pappans tragiska död eller åratal av bakslag stoppade den dubbla världsmästaren

"Jag har förlorat titlar för att jag velat vinna för mycket"

Sport

Från bondgården i Lovisa till asbestgruvan i Ural – den första finländska OS-guldmedaljören Verner Weckman lurade turkiska tågtjänstemän och fick Greklands kung att skratta

Men mutade Verner Weckman till sig det historiska OS-guldet?

Sport

Nationalhjälten kom aldrig över att han övergavs som barn och ville hela livet visa att han duger – för Thorvald Strömberg var OS-guldet bara början

Livet var lika med arbete tills han fyllde sjuttiosex.

Sport

Röda mattan rullades ut för Mikael Källman – från anonym novis till prisad superstjärna

Magnus Wislander: Det var jävligt jobbigt att möta honom.

Sport

Sovjetiskt maskingevärsskott genom huvudet stoppade inte Finlands största hjälte i hemma-OS – Kurt Wires lurade både döden och ögonläkaren för att förverkliga stora drömmen

Den sega kämpen vägrade ge upp drömmen om OS-guld.

Sport

Ingenting utan kärlek – Walter och Ludowika var superstjärnorna som uppträdde inför kungligheter i Europas metropoler och blev självständiga Finlands första olympiska mästare

Paret ännu idag Finlands enda OS-medaljörer i konståkning.

Sport

"Mellan öronen har jag varit väldigt stark": Från evig fyra till alla tiders blåvita etta – en heroisk laginsats över Stilla havet blev Thomas Johansons sista seglingsbragd

Båten var nära att sjunka och krockade med en val.

Sport

Eva Wahlström användes som krockdocka av brorsorna och körde torgrally med stulna mopeder – så här blev den hjärtligt skrattande boxaren ”hela folkets Eva”

Hur tog hon sig fram – och var det verkligen värt det?

Sport

"Världens snabbaste skönhet" var omsvärmad men trivdes aldrig i rampljuset – dottern begrep Mona-Lisa Pursiainens stjärnstatus först när hon såg damtidningspärmarna

Var första kvinna att väljas till årets idrottare i Finland.

Sport

Guldspurten blev tavla på sommarstugan i Raseborg – helt ny träningsmetod gav mentalt övertag och fruns brev blev sista pusselbiten i detaljnörden Mårten Boströms suveräna VM-uppvisning

Hur var det att vinna VM-guld? Nu berättar Boström om resan.

Sport

Historiska Europamästaren med det sagolikt vackra steget – Nina Holmén bars fram av Virén, besökte Kekkonen och slutade tidigt: "Jag tröttnade på det livet"

Nina Holmén sprängde den finländska friidrottens glastak.

Sport

Svenska psykningen, massörens ord och Mörkös brandtal ledde till makalös VM-skräll – återupplev Lejonens väg till bragdguldet genom Kevin Lankinens ögon

”Jag visste att jag var tvungen att göra den räddningen.”

Sport

Sura grannar, godispåsar och mosade apelsiner – nu öppnar pappa Bengt arkivet och visar hur Mikael Forssell blev Finlands vassaste avslutare genom tiderna: ”Jag ropade alltid att han inte skulle passa”

Yle Sporten har grävt i karriären och visar unika bilder.

Sport

Drömstallet som blev mardrömmen – Pia Sundstedt bytte gren efter dopningskraven och slog terrängcyklingsvärlden med häpnad: "Jag har blivit uppväxt med att idrotta rent"

Från landsvägseliten till Europamästare i terrängcykling.

Sport

Ishockeyn kom i vägen för Harvard – Christian Ruuttu tog historisk VM-medalj och öste in poäng i NHL, men behandlingen i Chicago lämnade bitter eftersmak

Christian Ruuttus plan var aldrig att satsa på ishockey.

Sport

Den lilla Borgåbyn med det makalösa guldsaldot – kronjuvelen i Finlands cyklingsmecka är Harry Hannus, som kom nära VM-succé och avböjde proffsanbud: "Jag ångrar att jag inte tog chansen"

Harry Hannus är alla tiders finländska herrcyklist.

Sport

Solälskande konstnärssjäl och unik bollvirtuos – alla tiders finländska handbollstalang Jan Rönnberg var före sin tid

Alla tiders målkung trivdes bäst på Teneriffa.

Sport

Pappan försökte stoppa pajaseriet men Curt Lincoln stod på sig och blev blåvit folkhjälte – Finlands första racingstjärna spelade tennis med svenska kungen och figurerade i Irwinlåt

Curt Lincoln lade grunden för finländska racingframgångar.

Sport

En av Finlands minst kända olympiska mästare var en finlandssvensk jude – Elias Katz flydde förintelsen men fälldes av arabisk krypskytt i Palestina

Finlands enda OS-guldmedaljör med judisk bakgrund.

Sport

Brevbäraren som blev ett frimärke: Ålänningen Kenneth Sandvik var Finlands första superstjärna i bänkpress – men idrotten tänkte också ta livet av honom

Tog först fem raka VM-guld, fick sedan hjärtinfarkt.

Sport

Catarina Svenlin krossade glastak och var en av Finlands första damstjärnor inom lagidrott – ledde landslaget till historisk EM-plats, men fick aldrig uppleva karriärens höjdpunkt

Valdes som första kvinna till årets volleybollspelare.

Sport

Rankning: Svenskfinlands 50 största idrottshjältar genom tiderna

Yle Sporten listar alla tiders finlandssvenska idrottare.

Sport