Stängda fängelser gör att missbrukararbetet bland fångar lider: ”Små förändringar betyder mer där än utanför”

Sedan i mars har fängelserna i Finland varit stängda för alla besök utom de absolut nödvändiga. Det här har medfört konsekvenser såväl för missbrukarvården bland fångar som för fångarna själva.

Sandra Högström är ansvarig handledare för brottspåföljdsklienter i Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård, USM.

Till hennes arbete hör att träffa och samtala med klienter i fängelser runt om i Finland. Sedan mitten av mars har det inte varit möjligt.

– Det jag gör handlar långt om möten människor emellan. Man kan inte uppnå samma sak över video, säger hon.

Begränsningarna under våren har gjort att USM har tvingats planera om sin verksamhet.

Högsta prioritet har varit stödboendet Halvvägshemmet i Malax med plats för tio personer. Gruppträffar och andra aktiviteter har i stället ordnats över nätet.

Högström berättar att det här har varit problematiskt för arbetet bland fångar.

Alla har inte nödvändigtvis tillgång till internet. Under våren har hon ändå hållit kontakt genom telefon- och videosamtal med de som har varit intresserade och haft möjlighet till det.

– Särskilt klienter som avtjänar längre straff har valt att skjuta upp träffarna tills vi kan ses på riktigt, säger hon.

Osäkert läge

UMS har erbjudit stödtjänster för brottspåföljdsklienter sedan 2014, och har samarbetsavtal med de flesta fängelser i Södra och Västra Finlands brottspåföljdsdistrikt.

För tillfället är föreningen den enda som erbjuder den här typen av tjänster på svenska i Finland.

Högström har arbetat med klienter i fängelser i fyra år. Varje år träffar hon omkring femtio klienter.

– Mer hinner man egentligen inte med, säger hon.

Just nu är det osäkert när arbetet ska återgå till det normala. I slutet av mars beslöt regeringen att nya kortare fängelsestraff inte ska verkställas förrän i augusti.

Detta för att minimera riskerna för smittspridning i fängelserna.

– Det är den deadlinen vi lever enligt just nu, säger Högström.

Begränsade kontakter

I Vasa fängelse stängdes dörrarna – liksom på andra håll – i mitten av mars.

Sedan dess har man hållit de olika avdelningarna skilt och begränsat trafiken in och ut från fängelset. I praktiken innebär det att de enda som kommer in är poliser, advokater och fängelsets egen personal.

– Man kommer inte ifrån att det är en svår situation, inte minst för de fångar som har familj, säger fängelsedirektör Pekka Keskinen.

För att fångarna ska kunna hålla kontakten med omvärlden har man försökt ordna det så att alla ska ha möjlighet till ett Skypesamtal med sina anhöriga varje vecka.

Keskinen säger att kontakten till anhöriga är viktig för att fångarna ska kunna återgå till samhället efter avtjänat straff.

Trots att utomstående organisationer för tillfället inte kan komma in i fängelserna är fångar som strävar efter ett drogfritt liv utanför fängelset inte helt utlämnade.

Keskinen berättar att det bland fängelsepersonalen finns personer som är specialiserade på missbrukarvård.

– Men all utomstående hjälp som vi kan få hjälper fångarna framåt och gör vårt arbete lättare, säger Keskinen.

Droger i fängelser ett problem

En positiv effekt av den begränsade trafiken in i fängelset är enligt Keskinen att smugglingen av droger in i fängelset har minskat. Det ger dem som verkligen vill leva drogfritt en möjlighet att göra det.

Han konstaterar ändå att tillgången på droger i fängelserna fortfarande är ett problem.

– Tyvärr finns det i någon mån droger i fängelserna. Vi försöker erbjuda en drogfri omgivning, men vi klarar det inte helt och hållet.

Enligt Keskinen är drogmissbruk en stark bidragande orsak till kriminalitet.

– Om det inte fanns droger tror jag det skulle finnas betydligt färre fängelser, säger han.

Förändrat samhälle

Högström har förståelse för de restriktioner som man har infört i fråga om fängelsebesök.

Hon konstaterar att det skulle vara mycket svårt att hindra smittspridningen ifall någon innanför fängelsets murar skulle insjukna i covid-19.

– I jämförelse med många andras liv tror jag att fångarnas liv har förändrats ganska lite. Men de små förändringarna betyder så mycket mer där än här utanför.

Hon säger att det rådande läget för med sig konsekvenser även för personer som blir frigivna.

I och med att man inte i samma utsträckning som tidigare ordnar träffar och aktiviteter som ska hjälpa personen att återanpassa sig till samhället ligger mer ansvar på personen själv.

När många stödtjänster dessutom har flyttat till nätet – åtminstone tillfälligt – är det ett radikalt förändrat samhälle som väntar utanför murarna.

– Att vara utan kontakt med sina anhöriga måste lämna djupa spår i en människa. Om man inte har haft möjlighet att upprätthålla relationerna kan det hända att det är en helt annan vardag som väntar när man kommer ut.