Snart tystnar rörfabriken i Lappvik - Huvudförtroendeman: “Den andliga nedkörningen började för två år sedan”
Stämningen är sansad, men en smula sorgsen, när Yle Västnyland besöker SSAB:s rörfabrik i Lappvik. Nu körs produktionen ner för att flytta till Tavastehus vid årsskiftet.
De senaste två åren har varit tuffa för de anställda.
Nedläggningsbeskedet har inneburit en stor omställning för personalen, såväl mentalt som vad själva jobbet gäller.
Man känner att man inte gjort sig hörd hos ledningen trots att man försökt påverka sin egen och fabrikens framtid.
- Den andliga nedkörningen har nu pågått i två år, summerar arbetarnas huvudförtroendeman Timo Jansson.
Den här gången var det allvar
Det var i mitten av juni för två år sedan som man nåddes av nyheten att Lappvikenheten kunde vara nedläggningshotad.
Bolaget stod inför en omstrukturering av verksamheten som skulle trygga lönsamheten på sikt.
Till en början tog man det kanske inte så allvarligt. Bolaget har under årens lopp bytt ägare och det har med jämna mellanrum förts samarbetsförhandlingar.
Dessutom hade fabriken i Lappvik några lönsamma år bakom sig och vad gällde arbetssäkerhet var den primus i klassen.
Den nya ägaren SSAB som köpte upp Rautaruukki hade också tidigare gett starka signaler om att man var villig att satsa på fabriken.
Svart oktober
Men den här gången visade sig hotet vara reellt.
Den 5 oktober 2018 klockan 9 informerade ledningen de anställda i Lappvik om att fabriken läggs ner före utgången av 2020.
- Först trodde jag ju kanske inte att det skulle gå så, när jag läste i tidningarna om planerna, men nog har det ju börjat sjunka in att det är så.
Det säger Lina Forsberg som fick anställning på fabriken ett år innan beskedet kom.
- Nog tänkte jag ju då jag började här, att jag skulle få stanna längre.
Lina Forsberg jobbar som truckförare och är dessutom första vice i arbetsskyddsfullmäktige.
För henne blir det aktuellt med omskolning och nytt jobb för hon vill stanna kvar i Raseborg.
Nedläggning i repris
Jarmo Peltonen har nu i sju år jobbat som elektriker på SSAB.
För honom är det nästan déjà vu.
För andra gången inom loppet av åtta år tvingas han uppleva att hans arbetsplats rycks bort.
Första gången skedde det 2012, då FN Steel gjorde konkurs och stålverket i intilliggande Koverhar lades ner med en smäll.
I fallet Koverhar var det ingen som kunde påverka skeendet. Men den här gången har han lite svårt att förstå hur ägarna resonerade:
- Det är en liten chock eftersom det satsats över fem miljoner på ny automatik.
Han säger att han och många andra fick ta del av nyheten via media, och att ingen kunde förstå varför det gick så här. Själv läste han om saken i Iltalehti.
Det känns också illa att personalens ord vägt lätt.
- Vi är för små för att någon ska lyssna.
Få vill flytta bort efter jobb
I princip har alla anställda erbjudits jobb inom koncernen, närmast i Tavastehus eller Pulkkila där rörproduktionen inom SSAB finns.
Men som arbetarnas huvudförtroendeman Timo Jansson uttrycker det, kan det vara en ganska hög tröskel för en person med rötterna i Västnyland att flytta in i landet.
För tillfället vet han bara om 4-5 säkra fall där anställda har valt att flytta med jobbet.
Turbulent på personalsidan
Överlag har det varit tunga tider för personalens representanter.
Omsättningen av personal har varit stor och det ser ut att vara läget fram till årsskiftet då fabriken stängs - för gott.
När beskedet kom hade fabriken en personal på cirka 115 fast anställda.
Nyheten om att Lappvikenheten var hotad utlöste en personalflykt där folk sökte sig till andra jobb.
Det gällde både tjänstemän och fotfolket.
- På två år har 53 personer slutat självmant. Som tur är har de flesta hittat nya jobb, säger huvudförtroendeman Timo Jansson.
Lappat på med inhyrd arbetskraft
För att lappa på personalstyrkan, gjordes en del nyanställningar, främst bland tjänstemännen, men också där har en del redan sökt sig till andra jobb berättar Timo Jansson.
Till största delen har man tagit in hyrd arbetskraft.
- Som tur är, har vi en professionell och flexibel personal som har tagit ansvar för att leda de nya i deras arbete, kommenterar Timo Jansson.
Lojala mot arbetskamraterna
Trots att gamla arbetskamrater gått och nya har kommit istället, så är de anställda lojala mot varandra.
Varken Lina Forsberg eller Jarmo Peltonen säger att det stört dem att de fått nya kolleger som ibland behövt hjälp.
- Det har gått bra, säger de, som ett uttryck för den berömda “Lappvikandan”.
- Det stämmer att man kan tala om en sådan, det har alltid varit bra stämning på fabriken och folk har jobbat mot samma håll, säger huvudförtroendeman Timo Jansson.
Kämpade in i det sista
Men såklart har processen varit tung, särskilt i början då allt ännu var osäkert. I ett skede ledde situationen till ett större antal sjukskrivna, men nu verkar det som om de som är kvar är inställda på att vara det till slutet.
Den första rundan samarbetsförhandlingar 2018 skedde precis i semestertider, vilket arbetarskyddsfullmäktige Ulf Heimberg beskrivit som den sämsta möjliga tidpunkten.
Ändå var personalen på hugget och man bildade en arbetsgrupp som lade fram ett räddningsalternativ för ledningen.
Man ville visa att det fanns andra sätt att tackla saken på.
Men inget hjälpte och nu är det alltså klart att fabriken stänger senast vid årsskiftet.
- Så är det nog, den saken ändrar knappast något på, säger Timo Jansson.
Går ner i skift
Riktigt hur produktionen konkret körs ner är lite oklart i och med coronatiderna.
Det kan också hända att semestrarna påverkar tidtabellen, snarast i form av en förskjutning.
För tillfället kör man fyra linjer i två skift, men troligen går man ner till ett skift och två linjer efter semestrarna.
Lyfts ur koncernens samarbetsförhandlingar
Samtidigt pågår på koncernnivå samarbetsförhandlingar, men de berör inte Lappvik.
- Vår fabrik har helt plockats bort från förhandlingarna, säger Ulf Heimberg.
Fokus inom bolaget ligger på att ro nedläggningen i hamn.
Lokalt i Hangö finns fortfarande en skepsis mot hur väl det kommer att gå i praktiken.
- Det har redan visat sig att man i Tavastehus inte riktigt haft så bra beredskap att ta hand om all produktion som man först velat låta förstå, säger Ulf Heimbergn.
Tidtabellen har redan i ett par omgångar flyttat framåt.
Olycksfall igen efter tre års paus
Om några veckor har Ulf Heimberg jobbat 33 år på fabriken.
I dag är Ulf Heimberg arbetsskyddsfullmäktige och han har tillsammans med huvudförtroendeman Timo Jansson fört de anställdas talan gentemot ledningen och informerat allmänheten via media om vad som händer på fabriken.
Till vardags är det frågor om arbetssäkerhet och inskolning av personal som ligger på hans bord.
Ett tecken på att den förestående nedläggningen drabbat fabriken hårt är att man i år för första gången på tre år haft olycksfall i arbetet.
Till olycksfall räknas händelser som leder till frånvaro.
- Det här är saker vi alltid kan förutse och borde förutse, men de har varit möjliga i och med att tankarna varit på så många spår den senaste tiden, säger han.
Svårt att förstå
För egen del konstaterar Ulf Heimberg att det fortfarande är svårt att begripa resonemanget i företagspusslet.
- Det här uttrycket att “allt har sin tid” - det finns en tid för att bygga upp och en tid för riva - det känns lite tokigt, säger han.
- Att riva på de grunder som man nu gör är inte verkligt.
Bra arbetsplats
Personligen har han en plan för sin egen framtid, men han känner sorg och oro för den del av personalen, som främst på grund av åldern, löper risk att falla mellan två stolar.
Arbetsuppgifterna på fabriken har varit specifika, folk har skolats in i arbetet och många har gjort långa karriärer i huset.
För en sak är alla som vi pratat med rörande ense om: rörfabriken i Lappvik har varit ett bra ställe att jobba på.
Det intygar också Lina Forsberg efter sina tre år i Lappvik.
- Det har varit en bra arbetsplats och trivsam stämning bland kollegerna.
Vad händer med fastigheten?
I dags dato kan ingen säga vad som händer med fastigheten.
I teorin borde läget nära riksväg 25, järnvägen, Hangö med dess hamnar och en egen hamn vara lockande - men hittills har inte hugade spekulanter stått på kö.
Varken Timo Jansson eller Ulf Heimberg vet berätta annat än att fastigheten förmodligen läggs till försäljning.
Hangö stadsdirektör Denis Strandell, säger att stadens kontakt i bolaget främst svarar för produktionsfrågor, och vet därför inte om det finns några konkreta planer för framtiden i fastigheten.
- Vi har ju från stadens försökt tipsa om lämpliga köpare, men nu är det några månader sedan vi hörde något från SSAB, säger Denis Strandell.
I Lappvik finns också en oro över hur det ska gå för byn när den sista stora arbetsgivaren släcker lampan. Det skrev bland annat lokalbladet Hangötidningen om i juli 2018.
Snart tystnar rörfabriken i Lappvik 1
Snart tystnar rörfabriken i Lappvik 2
' /%3E%3C/svg%3E)
